Ljuset

Länge famlar vi i mörkret. Från oktobers tröstlösa tisdagskvällar till januaris tröga början på den långa vandringen mot semester.

De senaste veckorna har det dock börjat hända saker. Plötsligt är det inte becksvart när jag går från jobbet till bussen. Solen värmer lite på lunchen.

Det känns lika frälsande varje år. Som en pånyttfödelse.

Men hur mörkt det än varit. Hur sen bussen än varit. Så finns ljuset ständigt här hemma när man kommer hem. Bettina, Filippa och Felix gör varje morgon och kväll till dygnets egen vår och sommar.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0