Robin Persson

Bettina har sina H&M/Ellos-paket. För min del får jag något barnsligt förtjust i blicken när det ligger ett ljusbrunt kuvert från cdon i brevlådan. Jag mår bra av det.

Idag, som ganska många anda dagar under min ledighet, tog vi det lugnt under förmiddagen. Åt frukost, busade, läste böcker, kollade Nyhetsmorgon och Bolibompa om vartannat.

När Filippa vaknat och vi ätit lunch ringde gävlekompisen Micke. Han, Maria och lille Theo ska flytta från centrum till radhus i närheten av oss. De behövde hjälp med att flytta ett piano. Eftersom vi inte hade ngt bättre för oss ryckte vi ut direkt. Hade inte flyttat ett piano förut. Men nu har jag det och lärdomen är att det krävs fyra personer för att göra det. Kanske inte fyra råstarka, men för balansens skull det ett måste.

Ikväll blir det middag och Sveriges träningsmatch mot Kroatien hemma hos våra numera gifta grannar Pär och Therese.

Bilder: Cornelis och Metallica
Filippa för dagen i sin favorittröja just nu.

Nu har vi tackat ja till platsen på förskolan en mil bort. Känns ju inte helt bra såklart. Men alternativet var att vänta ett par dagar till på en plats som KANSKE dyker upp på en helt nyöppnad avdelning med allt vad det innebär i ovan personal ej inarbetade rutiner. Filippas trivsel kommer i första hand. Våra praktiska problem i andra.

Känns bra att det i alla fall är klart. På torsdag är Bettina ledig så då ska vi åka och spana lite på stället.

---

Beställde ett par skivor från cdon igår. Blir inte mycket sånt nuförtiden pga en inte allt för fet föräldrapenning. Men Metallicas senaste maxisingel med överblivet material från Death Magnetic är ju ett måste. Bara 59 kr. Best of Cornelis Vreeswijk för 39 kr slank med oxå. Billigt och bra.

---

Det damp ner några centimeter snö inatt och två-tre plus och sol nu på förmiddagen gjorde det svårt att sitta inne. Kanske sista chansen för Filippa att åka pulka i vinter. Efter en runda i kvarteret stannade vi till och byggde Filippas livs första snögubbe. Var perfekt för Filippa att ha något att stödja sig mot. Det är ännu lite kämpigt att gå utomhus. Speciellt i nysnö med is under.

Filippa lär sig nya ord hela tiden nu känns det som. Senast i raden är 'sitta'. Det bästa hon vet på kväll och morgon är att sitta i soffan. Därifrån har hon förmodligen lärt sig det. 'Ti-ti-ti-titta' hör man flera gånger om dagen. Eller i timmen. Känns jättekul att få vara med om dessa små framsteg på nära håll. Hade inte varit möjligt utan pappaledighet.

Hon går allt bättre. Nu också med skor utomhus. En nyttig kunskap inför dagis.

Ännu ingen bekräftad dagisplats. Vi är ju erbjudna en 1 mil bort. Så vi väntar in i det längsta med att tacka ja till den. Förhoppningen är att få en plats lite närmare innan onsdag-torsdag.

En av de populära sittplatserna just nu:

Filippa diggar Mumin. Förr gick det briljanta barnprogrammet i Bolibompa. Men inte längre. Har länge hållit utkik efter det på DVD. Men ännu inget fynd. Kanske inte finns utgivet?

På VHS finns det. De banden snurrade några varv när Tove och Marcus var små.

Tills vidare får Filippa (och pappan) nöja sig med youtube och sen lilla bok vi köpte på bokrean igår. Hittade oxå en Bamse-bok och en riktigt fin fotobok signerad Ross Halfin, Metallicas officielle fotograf under många år.

När jag och Filippa hade lämnat Tove och Marcus vid tågstation skulle vi stanna till och köpa mjölk och aftonblad. Jag tvekade eftersom hon är rätt tung att bära på numer och jag orkade inte släpa ut vagnen.
Men så kom jag på. Hon kan ju gå själv.

Det gick inte fort. Men vad gjorde det? Är det något man som föräldraledig så är det tid. Filippa gick runt där i affärn och stannade till vid varje varuhylla. Och hon såg så stor ut.
Det slutade med att hon stöp på näsan med ett paket tranbärsjuice i händerna. Ett litet sår vid ena näsborren idag vittnar om äventyret.

Om bara lite mer än en vecka börjar hon på förskolan. Då blir hon ännu större. Känner redan separationsångest. Det är ju hon och jag. Ska det inte alltid vara så, tänker jag.
Nej.
Det här är bara första steget. jag kommer aldrig ha henne närmare mig än den kommande veckan. Sen tar hon steg för steg kliven ut i livet.
Låter ju dramatiskt. Men det är här och nu det börjar.

Vilket vackert ord det är. Vigsel. Och idag ägde den rum. Nej, inte mellan mig och Bettina. Men väl mellan Pär och Therese. Våra grannar och mycket goda vänner. För ett halvår sen kände vi knappt varandra och nu får vi äran att vara med på deras stora dag som enda par. Som sagt, en stor ära är det.

Det började med enkel lunch hemma hos oss och avslutades med fin middag på restaurang Bistro nord här i Gävle.

Där emellan sade Pär och Therese ja till varandra på översta våningen i stadshuset, glatt ackompanjerade av Noel och Filippa som for runt som om det vore hemma i vardagsrummet. Sen var det fotografering (jag agerade bröllopsforograf) följt av fika med bröllopstårta hemma hos Pär och Therese.

Dagens hjältar är syster och bror Tove och Marcus som tog tåget upp idag för att vara barnvakt till Filippa ikväll. Tack också till mamma och Tobbe som betalade biljetterna. Vilken känsla att sitta på restaurering själva utan barn!

Bilder
Man och hustru
Pär och jag på Bistro nord
Palestinsk (!) öl på samma ställe

För andra gången på ett dygn badar Filippa nu i vårt nya badkar. Hon stortrivs i denna jätteversion av hennes badbalja. Bettina har ännu inte provat karet. Hon kommer nog stortrivas ännu mer. Badfantast som hon är.

Själv är jag mest nöjd med att jag kunde installera det själv. Trots en närmast obegriplig monteringsanvisning från Ifö. Inget avancerat VVS-ingrepp direkt. Men för en kille som mig, med tummen relativt centralt placerad i handflatan känns det som en framgång.

Tillbaka i G-town efter långhelg i K-town. Syster Therese på sportlov fick vi med oss i bilen hem. Ska överdosera Filippa här i ett par dagar innan hon far hem på tisdag eftermiddag.

Filippa har dragit på sig en redig förkylning och sover oroligt. Bettina har tagit ett par nätter nu men nu är det min tur igen. Back to pappawork. Men bara i två veckor till. Sen kallar jobbet igen. Känns bra.

När vi ser vårt hus på håll eller backar in med bilen på uppfarten har Filippa lärt sig att vi är hemma. "Memmmaa" säger hon glatt. Antar att hon gillar att komma hem.

Morgondagens projekt blir att installera ett badkar. Levereras på förmiddagen.

Några bilder från helgen.

I höstas var vi och grillade korv på T-Udden. Ett jättefint naturreservat på gångavstånd från oss. Jag tänkte då att det var ett utmärkt utflyktsmål en fin vinterdag under pappaledigheten. Så blev det idag. Riktigt skön promenad toppat med en fika ute på udden.

Mamma/Bettina är just nu på väg till Sthlm för kick-off/firmafest/gala med sitt Ticket. Men kanske framför allt en hotellnatt. I höstas var jag med jobbet i Sthlm och var medvetslös natten lång. Det är märkligt men man kopplar av på ett helt annat sätt i sömnen. Behövs ibland.

Vi saknar henne såklart men som tur är kommer hon tillbaka redan imorgon.

Här hemma får vi dagen att gå ändå. Filippa njuter just nu av ett bad. Snart middag för henne. På teve är det ett monstruöst utbud av sport så kvällen ska nog gå vägen. Höjdpunkten blir Toronto-Montreal kl 01 när Mats Sundins tröja ska hissas.

Avrundar med en instagram-bild från frukosten:

Då var hon sig själv igen. Vår lilla solstråle. Inatt sov hon hela natten utan ett ljud.

Konstigt hur det kan vända så snabbt. Det började i söndags, kulminerade natten till tisdag och var som bortblåst när hon vaknade imorse. Och nu syns en liten tand vara på väg i överkäken.

Sex tänder på plats nu. Bara att vänta på nästa...


Glad tjej vid frukosten.

Bettina är ledig idag och imorgon. Mycket skönt för både mig, henne själv och Filippa. Hon skulle varit ledig idag men fick ledigt imorgon också av chefen Lena för att hon jobbat så hårt de senaste två veckorna när sjukdomar och semestrar har gjort att Bettina för det mesta varit själv i butiken, med en paraktikant att ta hand om dessutom.


Solskenspromenad för en liten stund sen.

Nu har Bettina och Filippa gått över till Therese och Noel en stund. Pappan får en väldigt skön stund med lugn och ro. Har inte hänt många gånger de senaste tre månaderna. Ska passa på och plocka ut årets finaste foton till albumet. En framkallning om året.

Efter att ha överraskats av en rätt snäll natt trots tänderna kom istället natten från helvetet inatt.

Hon vaknade redan vid åtta när jag åkte och tränade. Sen var hon vaken mer eller mindre fram till tre då hon somnade på min arm nere i soffan. Bräcklig sömn var det dock. Oklart med tiderna här men jag tror att jag gick upp igen vid halv sex efter att ha halvsovit med Filippa på soffan någon timme. Sen var jag medvetslös fram till tio i nio när jag vaknade av att hon skrek. Då hade Bettina redan hunnit till jobbet.

När hon gallskriker och vrider sig i smärtor i ens armar. Vad gör man? Det är som tortyr. Man tycker så synd om henne men kan inget göra.

Dagen har ändå gått okej. Hon verkar ha mest ont på kvällar och nätter. På dagarna tar hon sig mest mot munnen och gnyr och skriker till då och då.

Bäst av allt gillar hon att busa i vår säng. Brukar ta till det när det är som värst.

Återstår att se hur natten blir. Det är i alla fall ett gäng bra NHL-matcher om det skulle bli en repris.

Vi visste ju att det bara var en tidsfråga.
Innan nästa tand skulle knacka på i Filippas mun. Nu är det dags. Under eftermiddagen igår blev det bara värre och värre. Hon började ta sig mot munnen, dreggla och vara allmänt gnällig. Gnälligheten är dock lätt att tackla när man vet att hon har så ont. Ibland så ont att hon bara skriker och slår sig mot huvudet. Tur att det finns Ipren. Det, kärlek och närhet är det enda som hjälper. Sen är det bara att vänta.
Natten gick ändå oväntat bra. Hon var vaken med oss till 23:30. Sen somnade vi alla tre. En timme senare la jag henne i sin säng. Hon vaknade en gång i halvtimmen fram till fyra. Sen sov hon till halv sju.
Japp, det är en bra natt i sammanhanget.

Nu på förmiddagen har hon varit jätteduktig. Glad och busig. Och dregglig. Morgonens tröja är genomblöt vid halsen.

---

Det blev vinter, trots allt. Två dygn av snöande innan helgen gav ett decimetertjockt vitt täcke. Snöskyffeln har äntligen fått bekänna färg. Än sålänge tycker jag det är skoj att skotta. Bäst att passa på.

---

Bilder: Filippa nu på morgonen i sin favvotröja. Glad trots ont.
Har blivit en liten snöhög utanför dörren.

4 februari 2102. Filippa går själv.

Vi var över hos grannarna. Jag och Pär dricker kaffe vid köksbordet och rätt vad det är kommer Filippa stapplandes över köksgolvet. Typ 8-10 steg. Kaffet på god väg ner i fel strupe. Hon går! Snart gick hon mellan mig och Bettina och mellan en vägg och en väldigt intressant golvlykta.

Känns väldigt stort och nu är det bara att vara på sin vakt.

---

Vad som känns ännu större och viktigare är att lillasyster Tove och hennes kompis Anna mår förhållandevis bra efter att ha krockat på E4 utanför Gävle igår. Det var i en stor seriekrock och de blev påkörda bakifrån flera gånger efter att ha saktat in för en framförvarande bil i glashalka och snöfall. De fördes till Söderhamns sjukhus (totalstopp i riktning mot Gävle) och fick såren sydda. Som tur var kunde de lämna sjukhuset efter ett par timmar och ta tåget till oss i Gävle.

Tur i turen att de krockade så nära oss. De sov hos oss inatt och tog tåget hem till Katrineholm idag vid två. Skolan fixade biljetter hem eftersom de var på väg hem från sin praktikplats strax norr om Bollnäs.

En stor anledning till att de inte skadades allvarligt stavas Volvo V70. De åkte i Annas föräldrars bil och den gjorde precis det den är utvecklad och byggd för. Vara världens säkraste bil.

Usch vad jobbigt det är att inse att livet är så skört som några sekunders ouppmärksamhet från en medtraffikant. Utan Volvo och vajerräcke hade det här kunnat gå så mycket värre. Usch.

---

Mycket bloggande från ajfånen har det blivit nu. Det innebär taskig layout och enbart mobilbilder. Tänkte jobba ifatt med några bilder från systemkameran.


På väg ut på promenad för ett par veckor sen. Klädkamp...


Ute! Ser lagom nöjd ut...


Lite gladare.


Autoavtryckaren regerar.


På väg ut någonstans någon dag.


Ståendes här om dagen. Ser så stor ut då.


Besök i Flen hos kusin Viktor i hans och Sofias nyköpta radhus.


Filippa och Moa trivdes tillsammans. Filippa trivdes nog mest :)


Fika och glada miner.


Hos svärföräldrarna. Trött, tröttare, tröttast.

Det snöar och snöar. Och snöar lite till. Det gillar vi, jag och Filippa. Pulkan glider extra bra på nysnö. Nästan varje dag de senaste två veckorna har det blivit en sväng. Varje gång hon ser pulkan där utanför dörren blir hon alldeles till sig.

Ska visst bli rejält kallt till helgen också. -20 på söndag enligt klart.se. Säsongsrekord i så fall.

Följer just nu avtäckningen av Ferraris F1-bil för säsongen via webstream. Det spontana intrycket är att den är ganska ful. Men det kvittar så länge den är snabb. Red Bull behöver en utmanare.

Nyss hemkomna från den på alltid på onsdagar återkommande babysången. Filippa har precis tuppat av i sin säng. Som vanligt njöt hon av sången och är en av de mest rutinerade i gruppen. Var med redan när hon var ett par månader gammal. Men snart är det slut. När Filippa börjar på dagis om en månad får hon lämna över platsen till någon annan.

Gårdagens förmiddag tillbringades hos pappaledige jobbarkompis Sven och lilla Mova. De var ju hos oss förra veckan och ett returbesök var ett måste. De köpte hus där (fyra mil utanför Gävle) i somras och det var spännande se hur se har det. Fika, lek och en liten pulkatur hann vi med.

BREAKING: Familjen Persson/Johansson har inte längre Norrlands skitigaste bil. Fick ett ryck igår kväll och åkte till Statoil. Bra maskintvätt där. Inga repor. Har testat med jobbil innan.

TV4news är igång. Sveriges första riktiga nyhetskanal. Typ CNN fast på svenska. Synd att det är betalkanal bara. Men hörde på jobbet när jag var inne idag att alla anställda ska få TV4play premium gratis. Så kan man kolla i mobilen och i paddan.

Bilder: Filippa och Mova i pulkaläge.
Mittenbilden svårtydbar. Liknar någon form av fordon.
Längst ner har vi en nytvättad Volvo.