Robin Persson

När Filippa fyllde ett år i november 2011 fick hon en Bobbycar med släp. Visst blev hon glad, men hon har inte kunnat använda den ordentligt förrän idag.

På eftermiddagen gick vi ut. Jag tog fram Bobbycaren från vintervilan i förrådet. Kvar satt snöret som vi förra våren och sommaren fick dra runt bilen med men Filippa på.

Men nu tog hon fart själv med båda fötterna och for gatan upp och ner med sitt släp som hon är ensam med på gatan. Inte blev hon mindre självsäker tack vare sina nya, lila, vita, rosa och glittriga gympadojor som hon fick på stan tidigare idag.

Det var den första men det lär inte vara sista dagen med full fart på Filippa, bilen och släpet.

Det är nu det börjar. Tiden då det måste hållas full koll på vår lille Felix. Han har börjat vända sig från rygg till mage sen ett par veckor och det verkar som han kommer bli tidig med krypandet.

Så fort man lägger honom på rygg nu dröjer det inte många sekunder innan han ligger på mage och sprattlar.

Har en känsla av att Felix kommer bli aningen mer aktiv än sin syster i motsvarande ålder. Filippa som knappt kunde klättra upp för soffan innan 1,5 års ålder.

Kan vara bra det eftersom Felix kommet att börja förskolan bara någon månad efter han fyllt ett år. Då skulle det kännas tryggt om han är på fötter någorlunda. Ska träna honom bra under pappaledigheten i höst.

Det här inlägget skulle ha skrivits i lördags. Men Blogg-appen har strulat och stängt av sig själv i flera dagar. Frustrerande.

Lördagens inlägg skulle ha handlat om fredagens besök i Falu gruva tillsammans med jobbarkompisarna. Och eftersom jag har ett par rätt fräcka bilder att visa så får även detta inlägg handla om besöket i gruvan.

Jag gillar gruvor. Jag gillar historia. Och eftersom Falu gruva är ett världsarv och världens äldsta gruva så passade mig det hör besöket mig som handen i handsken.

Vi fick gå ner i de äldsta säkrade delarna av gruvan. Som djupast ner till 67 meters djup. Låter kanske inte så mycket men när man letar sig ner i de trånga mörka gångarna som gröptes ur för hand utan dynamit på 1700 och 1800-talen så blir man häpen. Vilket jobb och vilka uppoffringar som gjordes under 12-timmarspassen i närmast kompakt mörker. Med tanke på att de äldre delarna av gruvan som vi gick i kan liknas med en schweizerost så är det imponerande att de har kunnat gjort om det till ett turistmål. Väldigt värt ett besök!

Längst ner när man hade börjat bli lite hungrig hade det dukats upp Falu rågrut, falukorv och öl. Då började vi inte grina direkt.

---

Övriga nyheter i korthet:
- Filippas hand funkar finfint utan gipset. Verkar ha läkt som det skulle. Skönt!
- Felix första tand verkar vara på väg. Kände den idag när han snuttade på mitt finger. Förklarar dreglet de senaste dagarna och den roliga natten inatt. Tanden kommer längst fram i nedre käken och den kommer fyra månader tidigare än Filippas första.

---

Bilder:

Det tredje gipset blev det sista. Eller "gispet" som Filippa har kallat det. Det satt mycket bättre än de tidigare och även om F försökte så fick hon inte av sig det. När vi ringde upp ortopeden fick vi instruktion om att klippa av det själva. Eftersom det var en gipsskena med bandage runt och inte ett helgips var det bara att klippa upptill och dra av det vart efter. Sedan dess har det fungerat toppen och den lilla handen tycks helt återställd. Även om hon tyckte det var ganska obehagligt precis när den blivit fri.

Ursäkta den diffusa och farliga rubriken. Felet ligger hos Killswitch Engage. Det är namnet på deras senaste skiva som just nu snurrar oavbrutet i både bil och telefon.

Det är amerikansk metalcore när det är som bäst. Det är deras första skiva med originalsångaren sedan 2002. Det är en väldigt bra skiva.

Det bästa av allt är att bandet spelar i Gävle i augusti på Getaway Rock. System Of A Down i all ära men just nu ser jag nästan mer fram emot Killswitch-spelningen.

Idag har vi haft en av Filippas bästa kompisar Noel på besök nästan hela dagen. Hans lillebror och mamma är isolerade på kräksjukeavdelningen på sjukhuset samtidigt som pappa Pär var tvungen att åka iväg med Gefle IF till Norrköping (med andra ord jobba).
Då ryckte vi såklart in några timmar innan Noels morfar kom till stan vid åtta ikväll.

Pär och Therese är nämligen i samma situation som vi är med föräldrar långt bort så vi hjälps åt så gott vi kan. Ingen tvekan där.

Så vi har lekt och busat hela dagen. Ute, inne, uppe, nere och uppe igen. Lite köttbullar och potatismos där emellan nånstans. För det mesta med skratt men lite med tårar också. Som det ska vara. Full fart med tre små har det i alla fall varit.

Hoppas nu bara lillebror Hugo tillfrisknar. Har legat med dropp och grejer. Verkar dock vara på bättringsvägen.

---

Filippas nya gips är en succé. Sitter mkt bättre än de innan. Nu ska vi bara få tag på ortopeden på sjukhuset så vi kan få en tid att ta bort det på torsdag. Lättare sagt än gjort det.

---

Några bilder från dagen:

För lite drygt en vecka sen fick Filippa ett av sina sammanbrott (vanligt framåt läggningstid) efter att Bettina sagt åt henne att inte leka med dörrarna hemma hos svärföräldrarna i Valla. Hon skulle lägga sig på golvet men lyckades på något sätt snubbla på sig själv och få vänster hand under sig.

Morgonen efter hade den blivit delvis blå och Bettina anade oråd. F själv visade inga särskilt stora tecken på smärta. Men de åkte in till Kullbergska och efter ett par timmar kunde en lättare fraktur på långfingret konstateras. Det blev en gipsskena på underarmen.

Så långt allt väl och hon accepterade gipset helt. Lekte och skulle hon hålla i nåt med vänstern kilade hon fast det mellan kroppen och gipset.

Så långt allt väl. Men sedan dess har hon tagit av sig gipset själv. Två gånger! Så det har blivit ett helt gäng besök på diverse akuter under påsken. Det andra gipset tog hon av sig i tisdags på förskolan. Så i onsdags kväll bar det av till akuten efter jobbet. Vid nio på kvällen kom vi ut. Med ett nytt gips på Filippas arm.

Återstår att se hur länge detta får sitta kvar. Klart är i alla fall att det är ett bättre gips än de tidigare. Alltså svårare för F att lirka av sig.

Hur som helst har hon varit jätteduktig vid alla besök på sjukhuset. Inte rört en fena när de lindat in hennes arm i något okänt och fixerat fingrarna. Imponerande! Och dessutom charmat halva personalstyrkan på akuten både i Katrineholm och Gävle.

Om allt går som det ska nu så ska gipset sitta till på torsdag kommande vecka.

Några bilder med de olika gipsen:

https://cdn2.cdnme.se/530472/6-3/pic_515e5725ddf2b31f8e6aceba.jpg">https://cdn1.cdnme.se/530472/6-3/pic_515e5725ddf2b31f8e6aceba.jpg" class="image">

https://cdn1.cdnme.se/530472/6-3/pic_515e5732ddf2b31f69fa131b.jpg">https://cdn3.cdnme.se/530472/6-3/pic_515e5732ddf2b31f69fa131b.jpg" class="image">