Nästa steg
I samma sekund som glädjen över att jobbet var säkrat så sköljde känslan av den process som nu väntar, över mig. Och kanske framför allt Bettina. Hon var glad i en sekund. Sen gick hon in i fokus. Där är hon kvar. Och där kommer hon vara tills vi somnat första natten i vårt nya hem i Katrineholm.
Fokuset är bra såklart. Men också jobbigt för henne när studier, extrajobb och annat här hemma adderas. Väldigt passande att jag är pappaledig kan pyssla med barnen och ta hand om det mesta i hemmet. Vi är ett bra team. Så har det alltid varit.
Var det där nya hemmet finns är vi inte säkra på ännu. Vi har intresse av ett hus som känns så bra det kan kännas. Tror vi. En stor grej såklart att köpa hus. Men det känns som rätt steg att ta. Gäller bara att det är ett noga genomtänkt sådant.
I övrigt rullar pappalivet på som vanligt. Det måste det göra för barnens skull. Som vanligt var vi idag på öppna förskolan nere på Brynäs. En av de platser det kommer kännas sorgligt att säga hejdå till. Båda barnen uppskattar det väldigt mycket.
Och på tisdag ska Filippa till tandläkaren för första gången. Hur stort är inte det?
Tiden flyger.
Vi flyttar hem
Den andra december gör jag min första arbetsdag som webbredaktör på Södermanlands Nyheter i Nyköping. Efter att ha sökt jobbet i somras har jag varit på två intervjuer, den senaste i fredags. Samma dag erbjöds jag jobbet och idag har jag skrivit på kontraktet samtidigt som jag skrivit under min uppsägning från Nyhetsbolaget (TV4).
Det innebär samtidigt att vi efter ett år i Uppsala och fem år i Gävle, flyttar hem till Katrineholm igen. Två barn och en miljon erfarenheter rikare.
Jag kommer alltså att pendla sträckan till Nyköping men det är inget som jag är främmande för. En timme dörr till dörr kan jag leva med när jag får jobba med det jag helst vill samtidigt som vi får tryggheten för familjen i Katrineholm.
Beslutet att ta jobbet och flytta var i slutändan rätt enkelt. Vi har pratat om det i flera år. När rätt jobbtillfälle dyker upp så rör vi på oss. Där är vi nu.
Jag varit på fyran i sex år nu och jag vill prova något nytt och utvecklas.
Dessutom har TV4 (som äger Nyhetsbolget) gått från att vara en trygg och säker arbetsgivare till att inte vara det. Förändringens vindar blåser och svångremmen dras åt. I höst får Bonnier (som äger TV4) ny VD och efter det kan det gå fort.
Det har liksom blivit lättare på slutet att se sig om efter nytt. Det blev till slut en tidning. Det sista jag trodde jag skulle hålla på med i branschen. Men jag kommer mest att syssla med webb och deras nystartade webb-TV. Ingen på tidningen har tv-kompetens och här har jag såklart haft en fördel i rekryteringsprocessen. Ska bli kul att få vara med och utveckla något nytt.
Men först väntar ett annat projekt. Sälja hus, köpa nytt. Säga upp förskoleplatser och fixa nya. Berätta för grannar och vänner i Gävle vad som är på gäng. Avsluta ett liv och påbörja ett nytt.
Just nu är vi på blixtvisit i Katrineholm för att kolla på ett hus. Ser intressant ut men svårt att ha en ordentlig uppfattning innan man varit på plats.
Fortsättning följer.
Hösten är här.
Löven ligger klistrade mot marken. Gråvita skyar. Tandläkarväder som taget ut Lars Winnerbäcks briljanta Söndermarken. 24 september. Dagen då hösten kom.
Filippa och Noel under gårdagens utflykt.
Familjen
Felix mumsar i sig pappas potatismos vid dagens middag.
Syskonen Persson redo för läggning.
Pappaledigheten fortsätter och som vanligt på tisdagar så är det första dagen för veckan i förskolan för Filippa. Kampen om kläderna fortsätter såklart. Väl framme går det bra. Sen sov Felix i två timmar och det var en pigg kille som vaknade. Dagar han vaknat efter en halvtimme är inte lika roliga. Har börjat drilla honom med gåvagnen och gett honom bestick när vi äter. Dags för honom att bli redo för förskolan. Med maten blir det såklar kladdigt i början. Men det finns ingen väg runt. Någonstans måste man börja.
Syskonkärlek är ju ett slitet uttryck. Men när man ser hur tätt Felix och Filippa nu växer upp så förstår man vad det innebär. De kommer slåss, kramas, skratta och gråta tillsammans under ett antal år framöver. Något som kommer svetsa den samman vare sig de vill det eller inte. Ovärderligt för framtiden.
Framtiden ja. Händer saker med den vill jag lova. Återkommer om det.
Familjen
Felix mumsar i sig pappas potatismos vid dagens middag.
Syskonen Persson redo för läggning.
Strumpkriget
Varje morgon i två veckor har Filippa blivit sur och ledsen. Och jag har blivit arg. Anledningen stavas strumpor. Ungen vill verkligen inte släppa sommarens barfotadagar. Och hennes tyngsta (och enda) argument är att hon inte kan "stampa" om hon har strumpor. Vad hon menar med det har vi ingen aning om. Men det är samma visa varje morgon innan promenaden till förskolan.
På väg till "öppnis". Filippa roade sig med ett löv nästan hela vägen.
Duplofest! ( Filippa lite sur just här)
Min teori är att hon tycker det är skönt att barfota kunna stampa mot klinkersgolvet i hallen. Och med strumpor på försvinner den känslan. Alldeles oavsett så är det inte tal om att gå utan strumpor när det är på väg att bli höst. Så det blir tjafs, sur dotter och arg pappa. Varje morgon.
När vi väl kommer iväg så blir det bra efter ett tag. Som i måndags när vi på nytt tog fyrakilometerspromenaden till öppna förskolan på Brynäs. Full fart i några timmar sen gick vi hem, åt lunch och plockade sen fram duplot. Underhöll både Felix och Filippa (och oappa) i närmare två timmar.
Duplofest! ( Filippa lite sur just här)
Lång resa väntar
54 av 55 omgångar kvar. Det är väl det mest positiva att lyfta fram efter Leksands premiärförlust mot Brynäs idag. Visst fanns det små ljusglimtar som målvaktsspelet och nyförvärvet Micke Johanssons pigga ben. Men att bland annat förlora skotten med 37-18 på hemmaplan och ta två utvisningar för för många spelare på isen, det håller inte.
Grabbarna på bussen efter torsdagens babyrytmik.
Bästa storasystern. Filippa tar mer och mer ansvar och leker med sin bror långa stunder och tröstar honom när han är ledsen. Eller "Brorsing" som hon säger själv.
Nyvakna i Filippas säng härom morgonen.
En fin stund var det i alla fall i början. Att se arenan i Leksand fyllsmockad och i SHL-skrud.
Nu är det bara att tugga i sig det här och åka ner till Örebro på tisdag och göra en bättre match.
---
Blogg.se har äntligen fått ut en ny app med kraftigt utvecklad bildbehandling. Det går till exempel, till skillnad från tidigare, att lägga in bilder när som helst i texten och kommentera dem. Inte en dag för tidigt.
Bästa storasystern. Filippa tar mer och mer ansvar och leker med sin bror långa stunder och tröstar honom när han är ledsen. Eller "Brorsing" som hon säger själv.
Nyvakna i Filippas säng härom morgonen.
Apple TV
Idag kom ett paket från framtiden. På sätt och vis. I alla fall när det gäller sättet vi tittar på teve i vårt hem frän och med nu. I och med Apple TV kan man streama högupplöst bild från iPad eller iPhone in i teven från Svt play eller TV4 play. Den lilla Apple-dosan är trådlöst ansluten till vårt Wi-fi fungerar som en mediaknutpunkt. Inprogrammerat finns också Netflix och Youtube. Det går att hyra film med en knapptryckning samt spela upp hela iTunes-biblioteket från vår stationära dator med över 4000 låtar.
Det lågupplösta tablåstyrda utbudet från den dammiga, fula digitalboxen framstår rätt snabbt som en uråldrig företeelse.
---
I övrigt flyter pappalivet på här i hemmet medan Bettina pluggar duktigt i skolan. Idag var jag och barnen på eftermiddagen ute i skogen och letade blåbär. Det fanns en del men var svårt att få ihop ngt ordentligt med Felix babybjörn på magen och Filippa snubblades mellan träden. Blev några deciliter som kanske kan bli en del av några blåbärsmuffins imorgon. Efter bärjakten gick vi till lekparken. Där fanns lediga gungor till båda barnens glädje. Felix gillar det verkligen.
