Ensam
Efter en fullspäckad helg med dop för Felix i Katrineholm är jag tillbaka i Gävle. Ensam. Det känns mycket märkligt. Men det har givetvis en logisk förklaring. Eftersom Bettina är mammaledig och vi ska fira påsken i hembygden så är hon kvar med barnen hemma hos svärföräldrarna i Valla. Jag tog tåget upp idag och åker ner igen på torsdag kväll.
Att komma hem själv till ett mörkt och tomt hus nu på kvällen var en mycket egendomlig känsla. Man är van vid berg av väskor att bära in, skrikande barn och allmänt halvkaos. Nu är det bara...tyst.
Saknar redan Filippas kiknande skratt, Felix himmelsblå ögon och Bettinas närhet. De tre människor som är mitt allt.
Men visst är det lite skönt också. Att vara ensam. Jag skulle ljuga om jag påstod annat. Jag trivs i ensamhet. En gång i tiden undrade jag till och med om jag någonsin skulle kunna leva med sambo och barn. Nu för tiden vet jag lyckligtvis bättre.
Tågresan upp var underbar. Jag, en bra bok, bra musik och en bättre take away-kaffe. Stunder man uppskattar så ofantligt numera. Resan gick nästan för fort.
---
Halvvägs in i kvalserien ligger Leksand tvåa, med sex poäng ner till trean. I stort sett allt går Leksands väg i denna serie. Inget är klart, men det ser ruggigt bra ut. Knappt man tror det är sant. Är det nu det händer?
---
Nu väntar ett par dagars morgonpass och sen två dagpass. Löpning, städning och tv-spel står på planeringen. Läsa böcker, pyssla vid datorn, sova ostört. Saker man inte får möjlighet till i vanliga fall i så stor utsträckning.
---
Återkommer med fler bilder från dopet. Har bara en på mobilen. Blir ett par stycken från helgen nu. Filippa med morfar, mormor och farmor.
