Robin Persson

På min Twitter skrev jag ikväll något i stil med:

Att se in i min tvåmånaders sons ögon, få blicken tillbaka tillsammans med ett litet leende. Den känslan. Omöjlig att beskriva.

Och ja, det är den. För det är så många olika lyckokänslor som rusar genom kroppen och tar formen av tårar som fyller ögonen.

Pretentiöst kan tyckas, men så känns det. I alla fall för mig.

Samtidigt kan det ibland kännas sorgset. För då tänker jag på alla miljontals barn som Felix på jorden som inte har det lika bra som han. Som svälter, som misshandlas, som är ensamma. River i hjärtat.

Men man kan bara göra sitt bästa här och nu för att Filippa och Felix ska få bästa tänkbara uppväxt.