Akuten

Eftermiddagen igår blev inte riktigt vad vi tänkt oss. Efter att jag och Filippas mormor Birgitta hämtat F från förskolan stod hon på vägen hem och tittade på några pojkar i 8-10 års ålder som lekte runt en kulle. Vi var precis på väg därifrån när en av killarna i full fart springer rakt in i en oförberedd Filippa som tittar åt ett annat håll. En ren olyckshändelse så Filippa stod lite i död vinkel bakom mig eller Birgitta. Smällen kom först i krocken och sen när Filippa åker med ansiktet före i asfalten. Det hela går så fort att jag inte hinner reagera. Fram till Filippa som direkt börjar blöda från näsa och mun. Skriker såklart. Pojken helt chockad. Men jag tittar inte ens på honom utan blir helt fokuserad på Filippa. Är tänderna hela? Verkar hon vara vid fullt medvetande? Var blöder det mest? Var först övertygat om att hon hade fått hjärnskakning efter den smällen. Inte helt olik en av de där omdebatterade hockeytacklingarna. Fast utan hjälm.

Först verkade hon lugna ner sig och vi gick hem. Men där verkade smärtan komma. Hon låg på golvet, bara skrek och tog sig mot mun och näsa. Ringde 1177 och berättade. Sköterskan rådde oss att åka till akuten. Så in med en hysterisk Filippa i bilen (tur att mormor var med), hämta upp Bettina vid jobbet, och vidare mot sjukhuset.

Väl inne i väntrummet kändes det direkt bättre. Filippa började leka med en gunghäst, rita med kritor och prata glatt. Åt en smörgås och drack jucie. Först då kunde jag släppa tankarna på att hon skadats. Läkaren kunde snart också konstatera att alla tänder satt som de skulle och han såg inga andra symptom. "Bara" rejäla skrubbsår i pannan och runt näsan.

Men usch vad otäckt det var att se henne slå sig sådär. Lär inte försvinna från näthinnan i första taget.
Tur är väl det att små barn är anpassade för att slå sig. Speciellt i huvudet. Men ändå överraskande hur snabbt hon blev sig själv igen. Sov som en stock inatt och inte ett gnäll nu på morgonen.

En eloge till akuten i Gävle i alla fall. Vi åkte 14:20 hemifrån och var hemma igen 16:20. Bara att åka till affärn och börja med middagen.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0