Den där känslan
Tillhörighet, värme och kärlek.
Så kände jag där i myllret med 7649 andra människor igår kväll i Tegera arena i Leksand. Så kände nog alla. Nåja, hundratalet djurgårdare undantaget.
Att hålla på Leksands IF är en prövning, har jag insett. Ett test. Men man är i alla fall inte ensam om det. Det kommer alltid en nästa match, en nästa säsong. Och passionen är densamma. Oavsett serie.
Kan ju låta fånigt och patetiskt med dessa känsloyttringar för ett hockeylags skull. Och ja, i jämförelse med krig, svält och död är det ju det. Men i idrottens värld känns det ändå befogat.
Fråga bara Jens Bergenström. Krigarnas krigare som stötte in segermålet igår i förlängningen, vrålade ut sin glädje och hyllades med stående ovationer av hela arenan. Inklusive undertecknad.
Ja, man kan säga att det var en rätt lyckad utflykt till Leksand igår. Det tyckte till och med Per, grannen som håller på DIF.
Väl hemma vid midnatt packade jag nöjd upp souvenirerna jag kom över i leksandsshopen. Tröja till Filippa, body till lillkotten och en keps till mig.
