Robin Persson

Nu känns det som att det kan hända vilken dag som helst.

Vår andra resa till förlossningen. Visst, det är två veckor kvar till datumet den 3 december, men Filippa var några dagar tidig och det talar för det blir ännu tidigare denna gång. 

Men Bettinas känsla talar emot det och sådant kan också betyda mycket. I sitt huvud går hon över minst en vecka. Och då är det ju långt kvar. Men det är det som är så spännande också. Vi vet egentligen ingenting om den lille där inne. Och ändå är det så nära tills vi har hon/han mitt ibland oss här hemma. 

 

Jag ser fram emot det väldigt mycket. Med pappadagar och uttagen semester blir det över en månad här hemma med mina älsklingar över julen och nyår. Blir väl jag och Filippa väldigt mycket antar jag. Att vi får hitta på lite saker när den lille behöver sin mamma mest av allt. Och för att F inte ska klättre på väggarna. Att ha henne hemma från förskolan är inte bara positivt. Hon blir understimulerad och det gäller att aktivera. Leklandet Delfinen kan komma att bli vårt andra hem under någon vecka i början av december. Eller pulkabacken förhoppningsvis. 

 

Någon vecka innan ju eller så åker vi hem till familjerna, släkt och vänner. Ska bli skönt. Vi tänker att vi blir kvar närmare två veckor. Eftersom vi inte varit hemma sen september blir det många att träffa. Men bara det blir i en sansad takt så ska det nog gå bra. 

 

Bettina kämpar på här hemma. En närmast enorm mage sätter stopp för det mesta nu. Tur att hon inte har jobb att tänka på i alla fall. Hon pysslar runt här hemma med tvätt, städning, bak och pyssel inför bebisens ankomst. Jag är mycket imponerad. Men också noga med att hon inte får göra för mycket utan paus. Men svårt att hålla koll på henne från jobbet. Idag sov hon i alla fall till 11:15. Det är vad hon och den lille där inne behöver. 

 

---

 

I fredags fick jag löneförhöjning. Inga astronomiska summor, men ändå välkommet. Inte minst med tanke på att det väntar ännu knappt 1,5 år med föräldrapenning i vårt hushåll. Och det, kan jag försökra, är inget man blir rik på. I alla fall inte räknat i kronor och ören. 

 

Blir några hundralappar till efter skatten är dragen och det får man se som gratis blöjor, antar jag. 

 

För några år sedan hade jag omsatt det i CD-skivor och tevespel. Men det var då. Var sak har sin tid. Nu lever vi ett nytt liv. Och jag älskar det. 

 

---

 

I söndags fick vi finbesök från Katrineholm. Bettinas två barndomsvänner med respektive dök upp över dagen och firade Filippas 2-årsdag och den nyes ankomst i förskott. Det blev en mycket trevlig eftermiddag med mat, prat, presenter och fika.