Robin Persson

...väntans tider. 

 

Trots att vi inte ens hunnit fram till ordinarie datum går vi här och väntar otåligt. Bettina såklart ännu mer än jag. Eftersom Filippa var två dagar för tidig har man ju väntat sig något motsvarande. På lördag infaller den dagen, och på måndag är datumet (eller BF ((beräknad födsel)) som det heter i professionella kretsar). 

 

Jag går på jobbet och kan inte fokusera riktigt. Tankarna hela tiden på annat håll. Och så fort Bettina ringer stannar hela redaktionen upp. "Kan det vara dags?" Så ser minen ut på mina kollegor.

 

Men det finns ju ingen anledning att stressa. Den där inne tar den tid den behöver. 

 

Namn har vi diskuterat. Men blir svårt att komma fram till något konkret utan att veta kön. Vi har i alla fall ett par bra kandidater på varje sida.

 

---

 

Igår var det Filippas dag. Tvåårsdagen. Känns helt overkligt att jag har varit en pappa i två år redan. Och hon börjar bli så stor. Så stor där hon nu ligger i sin säng och sover sött. Ingen bebis längre. En liten flicka som kommer kännas än större när hon blir storasyster. 

 

Dagen tror jag hon tycker blev mycket bra. Hennes mormor och moster kom kvällen innan och var med på morgonen när hon överöstes av paket. Lika glad för alla blev hon där klockan sju på morgonen. 

 

Sen for jag till jobbet och tjejerna här hemma förberedde det lilla kalaset vi hade. Två av hennes kompisar, Noel och Thilde var här och fikade och lekte. 

 

Full fart hela dagen och hon somnade mycket gott, även som tvååring. 

 

Lätt att glömma hur liten hon var den där dagen.

 

 

Paketen och fyra nyvakna. 

 

Och så en tårta med två ljus givetvis.