Nine eleven
Alla har sitt unika minne.
Precis som en äldre generation minns var de var när de fick reda på att Olof Palme skjutits, minns alla i min var de befann sig när de i direktsändning såg det andra flygplanet dundra in i WTC.
Jag hade kommit hem från en helt vanlig skoldag under mitt första gymnasieår. Slog på teven och undrade varför det rök massor från det ena tornet. 'En rejäl brand det där', minns jag tänkte för mig själv. Sen small det. Och resten är historia, som det heter.
Tio år har det passerat. Känns som det gått fort.
Och eftersom Filippa tog morgon vid 06:30 kunde jag följa SVT:s rätt så bra direktsändning från Ground Zero. Bra idé, bra gäster, och en kompetent, men ack så stel Claes Elfsberg som ankare.
Filippa följde också sändningarna.
Grötfrukost vid teven. Det tycker Filippa är så här kul.
(Ja, det där lila är en fot som sticker upp)
---
Efter mycket dribblande med de grafiskt ansvariga i Stockholm fick vi våra bilar strajpade till slut.
Mycket tjusigt blev det tycker vi.
Riktigt läckert att låta fyran smälta in i resten. Det fanns uppenbarligen en tanke med att beställa röda bilar.
Det finns bara en lite dålig sak med strajpningen.
Kör man om någon i 140 knutar riskerar man ett argt samtal till chefen.
Nu skulle jag ju aldrig komma på tanken att köra så fort. Så det behöver jag inte oroa mig för.
---
Filippas två tänder växer och frodas. Än så länge är de ensamma.
Ärligt talat så slarvas det en del med borstningen. Speciellt kvällstid. Måste bli bättring.
Men på morgonen borstar vi varje dag.
Filippa med borsten i högsta hugg.
(Vi har normalt inte orkidéer på toalettstolen, bara när Bettina vattnar dem)
Noga med de där två småttingarna.
---
Nu ska det plöjas två 9/11-dokumentörer på eminenta History Channel innan det är dags att sova inför morgondagens morgonpass på jobbet. Klockan ringer 03:30.
Precis som en äldre generation minns var de var när de fick reda på att Olof Palme skjutits, minns alla i min var de befann sig när de i direktsändning såg det andra flygplanet dundra in i WTC.
Jag hade kommit hem från en helt vanlig skoldag under mitt första gymnasieår. Slog på teven och undrade varför det rök massor från det ena tornet. 'En rejäl brand det där', minns jag tänkte för mig själv. Sen small det. Och resten är historia, som det heter.
Tio år har det passerat. Känns som det gått fort.
Och eftersom Filippa tog morgon vid 06:30 kunde jag följa SVT:s rätt så bra direktsändning från Ground Zero. Bra idé, bra gäster, och en kompetent, men ack så stel Claes Elfsberg som ankare.
Filippa följde också sändningarna.
Grötfrukost vid teven. Det tycker Filippa är så här kul.
(Ja, det där lila är en fot som sticker upp)
---
Efter mycket dribblande med de grafiskt ansvariga i Stockholm fick vi våra bilar strajpade till slut.
Mycket tjusigt blev det tycker vi.
Riktigt läckert att låta fyran smälta in i resten. Det fanns uppenbarligen en tanke med att beställa röda bilar.
Det finns bara en lite dålig sak med strajpningen.
Kör man om någon i 140 knutar riskerar man ett argt samtal till chefen.
Nu skulle jag ju aldrig komma på tanken att köra så fort. Så det behöver jag inte oroa mig för.
---
Filippas två tänder växer och frodas. Än så länge är de ensamma.
Ärligt talat så slarvas det en del med borstningen. Speciellt kvällstid. Måste bli bättring.
Men på morgonen borstar vi varje dag.
Filippa med borsten i högsta hugg.
(Vi har normalt inte orkidéer på toalettstolen, bara när Bettina vattnar dem)
Noga med de där två småttingarna.
---
Nu ska det plöjas två 9/11-dokumentörer på eminenta History Channel innan det är dags att sova inför morgondagens morgonpass på jobbet. Klockan ringer 03:30.
Kommentarer
Trackback
