Två månader
För två månader sen hände något fantastiskt.
Världens vackraste dotter kom till oss och lyfte vår värld till en nivå som är helt fantastisk. Att Filippa har varit med oss i två månader nu känns overkligt och helt naturligt på samma gång.
Overkligt för att det gått så fort, naturligt för att det känns som att jag och Bettina var menade att bli föräldrar till just Filippa. Vi passar ju så himla bra ihop vi tre.
Det känns som dagarna rusar på nu och veckorna passerar en efter en. Varje dag efter jobbet känns det lika överväldigande att lyfta upp Filippa och krama henne. Trycka läpparna mot hennes hjässa och sniffa in hennes doft som oftast har ett inslag av spya. Men det gör inte det minsta. För det är min vackra dotter Filippa som jag är så sjukt stolt över.
Detsamma gäller Bettina som gör det så himla bra här hemma. Det märks så väl att hon trivs fullt ut i rollen som småbarnsmamma och mammaledig. Den bästa mamma jag någonsin kunnat önska mig till mitt barn.
Lycka är ordet.
Efter jobbet igår. 
Efter jobbet idag. Diggar bodyn: "I did 9 months inside". 
Glad tjej ikväll med.
---
Inhandlade en liten present till mig själv igår:
Tänkte först jag skulle ha en 'vardagswhisky' typ Famous Grouse eller nåt i den stilen. Inte så svindyrt så att säga. Stod så och höll i Grousen när jag fick syn på förpackningen ovan för samma pris. En 12-årig single malt kändes lite hetare, även om det var ett oprövat kort.
Och efter att nu ikväll ha smakat den står det klar tatt det var ett bra val. Lite lagom rökig och behaglig eftersmak.
---
Att ha ett barn är ju inte bara gulligull och gosigos.
Det finns en ekonomisk verklighet också. Den kan till exempel se ut såhär:
Två feta kartonger med blöjor. 100 spänn styck. Och de blir väl inte billigare antar jag.
Vår inkomst minskar ju i och med att Bettina är hemma med 80% av sin lön. Plus att utgifterna ökar. Det är ganska enkel matematik. Mindre pengar i plånboken.
Men jag är samtidigt medveten om att det är många par (och ensamstående för den delen) som har det sämre ställt. Så jag klagar inte. Jag bara konstaterar.
---
Nu fortsätter fredagsmyset hemma hos familjen Johansson/Persson.
Lite Lets Dance och sen filmtajm.
Imorgon bär det av mot Söderhamn fär hela familjen. Min gode vän sen Kalmar-åren Mackan fyller 30 rutinerade år och bjuder in till en stor grattisfest.
Vi blir inte kvar hela natten utan far hemåt på kvällen någon gång. Efter två helger på resande fot vaknar jag gärna upp hemma på söndag morgon.
