Robin Persson

Borta bra men hemma bäst.
Ett slitet, men ack så väl passande uttryck just nu. Att igår sent på eftermiddagen lasta ur grejorna och sjunka ned i soffan i Gävle kändes väldigt bra.
Nu är det ju inte i något främmande, avlägset land vi tillbringat jul och nyår. Det är ju faktiskt vår hemstad och hemma hos våra föräldrar. Det har varit fantastiskt mysigt och trevligt på alla sätt att tillbringa nästan två veckor med de närmaste.
Men när jag gick runt här i lägenheten och plockade igår kväll insåg jag varför vi trivs så bra i den. De är helt enkelt hemma. Vårt hem. Lilla familjens hem.

---

Vår julresa har satt V50:ns lastkapacitet på prov:



Jag hade kunnat klämma in ungefär en tépåse när barnvagn, julklappar, kläder och what not hade pressats in inför hemfärden.
Tidigare har jag haft lyxen att kunna packa i hela baksätet och mina stuvarkunskaper har aldrig riktigt satts på prov. Det har de nu. Två damer basar ju numera över baksätet och behöver det mesta av utrymmet.

Nästa bil blir en V70 eller motsvarande.

Och ja, bilen ska tvättas i veckan.

---

Det nya året firades in hemma hos Linda och Henke på Sörmlandsgatan i Katrineholm. En riktigt trevlig och mysig kväll tillsammans med ovan nämnda samt Hanna, Emil och lille Thexas. Linda fixade en trerätters som hade platsat på vilken finare resataurang som helst. Sjukt gott.




Glada miner på balkongen vid tolvslaget:


Linda och Henke


Hanna och Emil


Mina två prinsessor firade tolvslaget inomhus.

---

Alla Filippas presenter och klappar hon fått under hemmabesöket:



Återigen, hur ska man kunna tacka för allt detta?
Hoppas i alla fall att alla som gett känner att de fått ett tack tillbaka.

---

Avslutar med julveckornas finaste bild på dottern:



Ord kan inte beskriva hur mycket jag älskar henne och hennes mamma. 
Så jag tänker inte ens försöka.