Om egentid
De flesta är ju i behov av den i någon utsträckning. Egentiden.
Så även jag. Jag har varit beroende. En gång för länge sedan undrade jag för mig själv om jag någonsin skulle kunna leva i ett förhållande. Åtmistone som sambo. Det var liksom så att jag tyckte väldigt mycket om att vara för mig själv. Kvällar hemma i lugn och ro var det bästa som fanns. Läsa i en bok, titta på en film. I min egen takt.
Sen träffade jag Bettina och allt förändrades. Det låter ju otroligt klichéartat men så med henne var allt annorlunda och bättre. Vi bodde i ett år tillsammans på 19 kvadrat i Uppsala och höjde aldrig ens rösten åt varandra. Inte ens ett surt muttrande. Egentiden fanns där ändå på något vis.
Nu är det ju ännu en prövning sen Filippa kom. Tjejerna är hemma hela dagarna och när jag kommer hem från jobbet vill jag bara krama dom så mycket som möjligt. Men den där egentiden är utraderad. Totalt. Den senaste gången jag var hemma helt själv längre än en halvtimme var väl någon gång i oktober.
Idag åkte Filippa och Bettina buss till stadsdelen Bomhus där hon ska fika hemma hos en annan mamma. Och där stod jag kvar hemma med ett par timmars värdefull egentid framför sig innan jobbet kl 14. Lite tevespel och lite musiklyssnande senare inser man att behovet inte är lika stort längre. Även om det är trivsamt. När man skaffar familj så inser man vad livet går ut på. Egentligen.
Tur att jag har världens bästa tjejer i min lilla familj. Älskar dom så.
---
Det kan ju vara så att Filippa desperat vill följa med och se In Flames i juli.
Därför gäller det nu att få henne att lyssna in sig på de bästa låtarna.
Hon uppskattar DVD-konserten. Förmodligen mest för de fina färgerna i rörelse.
Så även jag. Jag har varit beroende. En gång för länge sedan undrade jag för mig själv om jag någonsin skulle kunna leva i ett förhållande. Åtmistone som sambo. Det var liksom så att jag tyckte väldigt mycket om att vara för mig själv. Kvällar hemma i lugn och ro var det bästa som fanns. Läsa i en bok, titta på en film. I min egen takt.
Sen träffade jag Bettina och allt förändrades. Det låter ju otroligt klichéartat men så med henne var allt annorlunda och bättre. Vi bodde i ett år tillsammans på 19 kvadrat i Uppsala och höjde aldrig ens rösten åt varandra. Inte ens ett surt muttrande. Egentiden fanns där ändå på något vis.
Nu är det ju ännu en prövning sen Filippa kom. Tjejerna är hemma hela dagarna och när jag kommer hem från jobbet vill jag bara krama dom så mycket som möjligt. Men den där egentiden är utraderad. Totalt. Den senaste gången jag var hemma helt själv längre än en halvtimme var väl någon gång i oktober.
Idag åkte Filippa och Bettina buss till stadsdelen Bomhus där hon ska fika hemma hos en annan mamma. Och där stod jag kvar hemma med ett par timmars värdefull egentid framför sig innan jobbet kl 14. Lite tevespel och lite musiklyssnande senare inser man att behovet inte är lika stort längre. Även om det är trivsamt. När man skaffar familj så inser man vad livet går ut på. Egentligen.
Tur att jag har världens bästa tjejer i min lilla familj. Älskar dom så.
---
Det kan ju vara så att Filippa desperat vill följa med och se In Flames i juli.
Därför gäller det nu att få henne att lyssna in sig på de bästa låtarna.
Hon uppskattar DVD-konserten. Förmodligen mest för de fina färgerna i rörelse.
Kommentarer
Postat av: Birgitta
Det kan också vara så att Filippa har desperata mor och farföräldrar som gärna har henne då och lyssnar på bä bä vita ....o.s.v
Passar nog henne bättre ska du se....)
Kram från mormodern
Trackback
