Farmor
I onsdags förlorade hon till slut kampen mot cancern.
Min älskade farmor. Och lika älskad mor, mormor, gammelmormor, gammelfarmor, mm.
Hon lämnar ett så obeskrivligt tomrum efter sig.
Chocken var inte lika stor som när beskedet om den obotliga cancern (samt svår KOL) kom i början av året.
Men bedrövelsen desto större.
Kan räkna på min ena hand de gånger jag gråtit de senaste femton åren.
I onsdags var en av dem.
De senaste dagarna har varit ganska jobbiga. Mycket tankar hit och dit.
Jag är i vilket fall glad att jag ringde upp henne i måndags när Filippa fyllde år.
Lika munter som vanligt svarade hon och vi pratade om pappaledighet, Filippas kalas och gula tulpaner.
Ett samtal som vilket som helst. Men det skulle visa sig vara vårt sista.
Gäller att tänka positivt nu. Minnas de fina ögonblicken.
Här är ett av de som jag är glad att jag fångade: 
Filippa hemma i farmors kök i början av april i år.
Kanske ingen märkvärdig bild egentligen. Men det finns så mycket i den som bara är farmor.
Jag tänker att hon är på en bra plats nu. En plats utan tung smärta att släpa på varje dag.
---
Samtidigt har Filippa dragit på sig en förkylning som gjort att hon haft svårt att sova på nätterna på grund av snuvan. Har gått upp med henne varje natt sen i onsdags så hon fått leka av sig, lätta på trycket i andningsvägarna och sen sovit ett par timmar till. Tur att det är NHL på teve varje natt numera.
Vi har inte gått utanför dörren på tre dagar nu. Det börjar kännas.
Tack och lov verkar det som hon är bättre idag.
Tur det, då det vankas kalas imorgon igen. Filippa har hunnit samla på sig en hel del vänner sitt första år. Från mammagruppen, från gatan och annat. Så vi blir mellan 15 och 20 personer här igen.
Hur kul som helst!
---
Filippa har för övrigt varit en oerhörd hjälp de här sorgedagarna. Så lyckligt ovetande om vad som hänt är hon, trots förkylningen, den där skinande solstrålen man behöver när det känns jobbigt. Hennes små påhitt och kiknande skratt gör det ju omöjligt att inte skratta själv. 
Som när hon förtjust provade sverige-mössan inför torsdagens skidskytte. 
Eller plaskade runt i sin lilla badbalja igår eftermiddag.
Inte minst påminner det en om att livet faktiskt går vidare mitt i all sorg.
