Robin Persson

Lagom till höstens inträde är den tillbaka. Gubbräcern från Kalmar.
Den har stått i depå i något år eller så. Lagade punka på bakdäcket ungefär tre gånger på en månad och tröttnade sedan. I förra veckan pröjsade jag 300 spänn för att få ett nytt däck och en ny slang ditsatt (materialet ingick såklart i priset). Lätt värt.

Se bara. De röda handtagen, de strömlinjeformade stänkskärmarna, den lätt tillbakalutade pakethållaren, den stenhårda plastsadeln. För att inte tala om det splitternya, högteknologiska bakdäcket från Continental med väl tilltaget mönsterdjup.

Kommer glida fram som en kung i vinter.

Återstår dock att se hur länge jag klarar mig utan punka, peppar peppar.

---

Inatt var det 16 år sedan Estonia sjönk. Av någon anledning har datumet, den 28 september etsat sig lika fast som den 11 september. Antar att jag alltid varit lite fascinerad av tragiken och mystiken kring olyckan. Och att det där enorma fartyget fortfarande ligger kvar där på bara 70 meters djup med ungefär 700 döda människor inuti och runt sig. Kommer aldrig att glömma nyhetssändningarna den morgonen. Jag var bara tio år men jag ser fortfarande Malou von Sivers (som läste nyheterna på den tiden) sitta där i rutan berätta det då ofattbara.



---

Nu vika tvätt. Sen iväg på det sista av sju kvällspass på mindre än två veckor.
Ska bli skönt att ha en alldeles vanlig vardagkväll hemma imorgon. Bettina har kommit in i en andra trötthetsperiod nu och stupar av trötthet så fort hon kommer hem efter jobbet. Tydligen helt normalt då bäbisen håller på att samla på sig massa underhudsfett just nu och äter upp det mesta av sin stackars mammas energi. Vill vara hemma och pyssla om henne och då är det inte kul att sitta på jobbet och glo.
Imorgon prick två månader till BF.