Bollnäs-murvelns glädje
Blev mycket riktigt utsänd till Göransson arena igår.
Sandviken mot Bollnäs i en femte och avgörande semifinal. Och det var den bästa bandymatch jag sett. Den hade allt; profiler, itensitet, inramning, spänning och ett oväntat slut. När Bollnäs Mikko Lukkarila slog in straffen i 90:e minuten exploderade arenan, eller åtminstone den halvan där de cirka tusen tillresta bollnäsfansen fanns.
En mäktig upplevelse.
Hamnade bredvid en riktigt rutinerad murvel från Bollnäs på pressläktaren. Han hade gjort sina bandymatcher och det riktigt glödde i hans ögon när en möjlig finalplats på Studenternas kom på tal.
- Men grabbarna är redan hjältar hur det än går, sa han.
Och så var det ju. Innan matchen var det Bollnäs största framgång på många år. En bandystad svältfödd på SM-framgångar. Och hela tiden (på senare år) i skuggan av grannstaden Edsbyn. Och att Edsbyn slogs ut redan i kvarten sved inte direkt i Bollnäs-murvelns hjärta.
- Det gör ju inte saken sämre, sa han och flinade.
Sen började dramat. Bollnäs-murveln antecknade flitigt och åmade sig varje gång SAIK kom i anfall och var livsfarliga. Vi var alla på pressläktaren ganska säkra på att Sandviken skulle ta det till slut, men när Bollnäs tar ledningen och håller den första halvlek ut började vi ana att skrällen var nära. Men Bollnäs-murveln var fortsatt nervös och förstiktig.
- SAIK avgör väl på hörna i 84:e eller nåt, sa han och suckade.
Och i den 84:e minuten får SAIK kusligt nog hörna, Bollnäs-murveln tror inte sina ögon och åmar sig ännu mer. Men hörnan blir resultatlös och i sitt andra anfall på hela andra halvlek får Bollnäs straff och samma finne, Mikko Lukkarila, avgör i matchens sista minut.
Publiken går bananas och på pressläktaren tar det några sekunder innan vi inser vad som hänt. Sen utbryter full jobbkalabalik. TV- och radioreportrar rusar ner mot spelargången och tidningsmurvlarna börjar smattra på tangentborden som aldrig förr. Bollnäs-murveln är dock helt knäpptyst genom hela avgörandet. Fullt koncentrerad på den stora succéartikel han nu måste skriva på cirka tre och en halv minut innan tidningen går i tryck. Men innombord jublade han nog hejdlöst och utan att veta något om honom törs jag nog säga att ögonblicket när slutsignalen gick var ett av de absolut största i hans liv.
Hans kära Bollnäs var i sin första bandyfinal på 54 år.
Ordet murvel är ett gammalt öknamn på rutinerade journalister. Jag har till exempel långt till murvel-status. Kanske 30 år eller nåt. Numera är det inget öknamn, utan närmast en komplimang i branschen.
Fullsatt i Göransson. Drygt 4000 pers på plats. Rätt coolt.
Pressläktaren. Bollnäs-murveln närmast. Sjukt nervös. Notera också hans fingerlösa
vantar liggandes bredvid laptopen. Ett tydligt tecken på en rutinerad bandy-murvel.
Inte van vid värmen i en inomhusarena. Van vid minusgrader på Sävstaås.
---
Har nyss bokat biljetter till Brynäs-Djurgården på måndag.
SM-final nummer tre spelas då i Läkerolen och biljetterna går åt som kanelbullar i ett pressfikarum. Ska bli riktigt kul att se. Hoppas bara inte Brynäs då ligger under med 2-0 i matcher.
Men det ser bra ut tycker jag.
Mycket, mycket bättre än förra året då det blev torsk i fyra raka mot blivande mästarna Färjestad. Nu är Markström på topp (då var han bänkad och helt ur form), Kahnberg har öst in mål på slutet och gamla rävar som Dackell och Molin börjar vakna till liv.
Enda frågetecknet finns på backsidan. Skador och orutin kan ställa till det.
Ska bli mycket intressant att följa. Första matchen redan imorgon.
Sandviken mot Bollnäs i en femte och avgörande semifinal. Och det var den bästa bandymatch jag sett. Den hade allt; profiler, itensitet, inramning, spänning och ett oväntat slut. När Bollnäs Mikko Lukkarila slog in straffen i 90:e minuten exploderade arenan, eller åtminstone den halvan där de cirka tusen tillresta bollnäsfansen fanns.
En mäktig upplevelse.
Hamnade bredvid en riktigt rutinerad murvel från Bollnäs på pressläktaren. Han hade gjort sina bandymatcher och det riktigt glödde i hans ögon när en möjlig finalplats på Studenternas kom på tal.
- Men grabbarna är redan hjältar hur det än går, sa han.
Och så var det ju. Innan matchen var det Bollnäs största framgång på många år. En bandystad svältfödd på SM-framgångar. Och hela tiden (på senare år) i skuggan av grannstaden Edsbyn. Och att Edsbyn slogs ut redan i kvarten sved inte direkt i Bollnäs-murvelns hjärta.
- Det gör ju inte saken sämre, sa han och flinade.
Sen började dramat. Bollnäs-murveln antecknade flitigt och åmade sig varje gång SAIK kom i anfall och var livsfarliga. Vi var alla på pressläktaren ganska säkra på att Sandviken skulle ta det till slut, men när Bollnäs tar ledningen och håller den första halvlek ut började vi ana att skrällen var nära. Men Bollnäs-murveln var fortsatt nervös och förstiktig.
- SAIK avgör väl på hörna i 84:e eller nåt, sa han och suckade.
Och i den 84:e minuten får SAIK kusligt nog hörna, Bollnäs-murveln tror inte sina ögon och åmar sig ännu mer. Men hörnan blir resultatlös och i sitt andra anfall på hela andra halvlek får Bollnäs straff och samma finne, Mikko Lukkarila, avgör i matchens sista minut.
Publiken går bananas och på pressläktaren tar det några sekunder innan vi inser vad som hänt. Sen utbryter full jobbkalabalik. TV- och radioreportrar rusar ner mot spelargången och tidningsmurvlarna börjar smattra på tangentborden som aldrig förr. Bollnäs-murveln är dock helt knäpptyst genom hela avgörandet. Fullt koncentrerad på den stora succéartikel han nu måste skriva på cirka tre och en halv minut innan tidningen går i tryck. Men innombord jublade han nog hejdlöst och utan att veta något om honom törs jag nog säga att ögonblicket när slutsignalen gick var ett av de absolut största i hans liv.
Hans kära Bollnäs var i sin första bandyfinal på 54 år.
Ordet murvel är ett gammalt öknamn på rutinerade journalister. Jag har till exempel långt till murvel-status. Kanske 30 år eller nåt. Numera är det inget öknamn, utan närmast en komplimang i branschen.
Fullsatt i Göransson. Drygt 4000 pers på plats. Rätt coolt.
Pressläktaren. Bollnäs-murveln närmast. Sjukt nervös. Notera också hans fingerlösa
vantar liggandes bredvid laptopen. Ett tydligt tecken på en rutinerad bandy-murvel.
Inte van vid värmen i en inomhusarena. Van vid minusgrader på Sävstaås.
---
Har nyss bokat biljetter till Brynäs-Djurgården på måndag.
SM-final nummer tre spelas då i Läkerolen och biljetterna går åt som kanelbullar i ett pressfikarum. Ska bli riktigt kul att se. Hoppas bara inte Brynäs då ligger under med 2-0 i matcher.
Men det ser bra ut tycker jag.
Mycket, mycket bättre än förra året då det blev torsk i fyra raka mot blivande mästarna Färjestad. Nu är Markström på topp (då var han bänkad och helt ur form), Kahnberg har öst in mål på slutet och gamla rävar som Dackell och Molin börjar vakna till liv.
Enda frågetecknet finns på backsidan. Skador och orutin kan ställa till det.
Ska bli mycket intressant att följa. Första matchen redan imorgon.
Kommentarer
Trackback
