Robin Persson

Tidningar överdriver lätt.
Jag vet själv hur det är. För att förstärka ett nyhetsläge fabricerar man gärna en fasad av ett extremt tillstånd. Inte hittar på. Men förstärker. Förstorar upp liksom. Och sällan är journalister så benägna att ta till detta verktyg som när vädret spelar oss ett spratt.

Men idag är det knappast en överdrift att Sverige har drabbats av snökaos.

Tog några bilder när jag gick och köpte guld-tidningen imorse.


Det var plogat utanför vårt hus.


Det var det inte utanför ICA.


Snödrivor överallt.


På taken med (om det syns). Tvåmetersdrivan Urban däruppe.


På vår gård. Vårt köksfönster uppe till höger i bild.


Ska vi gunga?


Bildserien fortsätter. Snart är min cykel borta.

---

OS-guld! Och brons!
Vilken sjuhelvetes lopp det var i natten. Snacka om att en OS-klassiker skapades när Olsson ryckte och Hellner spurtade rakt in i den svenska sporthistorien.
När dramat var slut och tårar hade fällts både i teven och i vårt vardagsrum var klockan mitt i natten. Bara sådär. OS-kvällen då tiden stod still ska jag minnas det som.

Mest av allt ska jag nog minnas när Johan Olsson står och intervjuas av SVT och Marcus Hellner bara glider in i bild med världens bredaste leende och lägger armen om Olsson. Så kan också bilden av ett lyckat lagbygge se ut. Pure friendship liksom. Viljan att offra sig för någon annans framgång så som ju Olsson, Hellner och Södergren gjorde. Så vackert.


Klassisk intervju i februarinatten.