Babysim
Igår var vi för tredje gången på babysim. Redan strax efter kl. nio på morgonen (det här med sovmorgonar är extremt lågprioriterat just nu) klev vi innanför dörrarna på Valbo Sportcentrum. Mellan nio och elva är det drop in och en ny grupp startar varje kvart. De två tidigare gångerna har jag varit med i bassängen. Den här gången agerade jag fotograf.
---
Pinsamt.
Det var det enda ord jag kunde klämma ur mig i lördags kväll när Mora smällde in 4-1 inför 16 000 snopna leksandsfans. Visst, LIF förlorade mot ett för dagen (och för säsongen) bättre lag. Det behöver man inte skämmas för. Men att göra det på det sättet med naiva och juniordoftande misstag inför all denna publik. Det är pinsamt. Mora var smartare, snabbare och hetare.
---
Avslutar med denna mms:ade bild från mamma. 
Petra och Anneli i en 28-gradig thailändsk kväll. Hela gänget är där nu och lever loppan. Vi skulle också varit där men vi avbokeade i sista stund av hänsyn till Filippa. Med facit i hand hade det varit fel att ta med henne. Mamma vittnar om sjukt fuktig och varm luft (mkt värre än senast) som till att börja med skulle tagit kol på mig. Hur skulle det då varit för Filippa som knappt upplevt plusgrader utomhus ännu?
Nej, med lite vaccin i kroppen och ett par år på nacken gör sig nog Filippa bättre på dessa fuktiga breddgrader. Tills vidare gläds vi åt familjen och våra vänner som har det toppen. På lördag kväll är de hemma och på söndag för Filippa träffa farmor igen.
---
Idag fyller Filippa tre månader. Hurra för det!
Slaget om Siljan
Då var det fixat.
Utan någon större dramatik erövrades igår morse en biljett till Sonisphere. Den enda fnurran på tråden uppstod när jag satt på jobbet och skulle batala. Då visade det sig behövas bankdosa. Inget nytt i och för sig att det krävs direktbetalning med bankdosa på ticnet men jag hade bara inte tänkt på det. Tur då att en viss mammaledig sambo satt hemma vid datorn nära bankdosan och kunde rycka in.
Så nu är det bara att börja tagga och lyssna in sig på banden. De fyra jag är intresserad av kan jag visserligen ganska bra, men lite revival av halvt bortglömda skivor som Slipknots 'Vol. 3 (The Subliminal Verses)' och In Flames 'Clayman' är ju aldrig fel.
---
Så var 2011 års vintersemester inledd. I fjol tog jag en vecka under OS för att kunna sportnörda fullt ut om nätterna. I år är det mer för att kunna umgås med Bettina, Filippa, familjen och vänner på heltid i några dagar. Utan att känna stress. Vi far söderut i mitten på veckan och tar det lugnt.
---
För läsarna av den här spalten kan det lätt framstå som att Filippa alltid ler och aldrig ger ett ljud ifrån sig. Så är det ju inte riktigt. Så som bilden ovan ser det ut titt som tätt när humöret tryter hos vår lilla tjej.
Det såg till exempel ut så när hon fick två sprutor, en i varje lår, på BVC i måndags. Vaccin mot bland annat hepatit, polio och hjärnhinneinflamation injecerades och det var inte populärt. Bettina, som inte gillar nålar (för att uttrycka det milt) stod och tröstade vid Filippas ansikte medan jag fick uppgiften att hålla i motsatt ben när nålen sattes i ett av låren. Det första sticket var värst.
Så arg/ledsen/röd i ansiktet har jag inte sett Filippa sen hon föddes. Det andra gick bättre och fem minuter efteråt var hon lika munter som innan. Och inga biverkningar i form av feber och annat har vi märkt av.
Vår tappra lilla Filippa.
Det verkar som Bettina istället fått ta biverkningarna. De senaste dagarna har hon känt sig rejält hängig med känningar av sin ofta oterkommande urinvägsinfektion. Därtill illamående under gårdagen och natten. Därför var min helgledighet och semester mycket välkommen för henne också. Chans att vila ut. Som nu till exempel. Jag har Filippa med mig upp på morgonkvisten.
Hur mysigt som helst och ingen direkt besvärlig uppgift: 
Sen vi gick upp för en dryg timme sen har hon legat hur nöjd som helst i babygymet och sprattlat. Jag kan ta en morgonkaffe och spana in resultaten från nattens NHL-resultat alldeles intill.
Ett par andra bilder från mobile i veckan:
På väg ut på promenad. Ser rätt nöjd ut med det. 
Uppklädd i babyrosa klänning inför babysången i onsdags.
---
Den här dagen blir förmodligen hur lugn som helst.
Bettina ska få vila sig så mycket som bara möjligt och helst inte kliva ur Skid-VM-soffan. Jag ska ladda inför Slaget om Siljan kl.17 på Viasat Hockey. Sjukt viktiga pinnar står på spel. Dessutom prestige i massor.
Såhär blev mitt lilla reportageprojekt utmed Siljan.
LIF-Ollas:
http://www.tv4play.se/nyheter_och_debatt/nyheterna_dalarna?title=jesper_ollas_jagar_revansch_i_slaget_om_siljan&videoid=1272928
Mora-Alex:
http://www.tv4play.se/nyheter_och_debatt/nyheterna_dalarna?title=med_morahjarta_i_slaget_om_siljan&videoid=1271669
Om egentid
Så även jag. Jag har varit beroende. En gång för länge sedan undrade jag för mig själv om jag någonsin skulle kunna leva i ett förhållande. Åtmistone som sambo. Det var liksom så att jag tyckte väldigt mycket om att vara för mig själv. Kvällar hemma i lugn och ro var det bästa som fanns. Läsa i en bok, titta på en film. I min egen takt.
Sen träffade jag Bettina och allt förändrades. Det låter ju otroligt klichéartat men så med henne var allt annorlunda och bättre. Vi bodde i ett år tillsammans på 19 kvadrat i Uppsala och höjde aldrig ens rösten åt varandra. Inte ens ett surt muttrande. Egentiden fanns där ändå på något vis.
Nu är det ju ännu en prövning sen Filippa kom. Tjejerna är hemma hela dagarna och när jag kommer hem från jobbet vill jag bara krama dom så mycket som möjligt. Men den där egentiden är utraderad. Totalt. Den senaste gången jag var hemma helt själv längre än en halvtimme var väl någon gång i oktober.
Idag åkte Filippa och Bettina buss till stadsdelen Bomhus där hon ska fika hemma hos en annan mamma. Och där stod jag kvar hemma med ett par timmars värdefull egentid framför sig innan jobbet kl 14. Lite tevespel och lite musiklyssnande senare inser man att behovet inte är lika stort längre. Även om det är trivsamt. När man skaffar familj så inser man vad livet går ut på. Egentligen.
Tur att jag har världens bästa tjejer i min lilla familj. Älskar dom så.
---
Det kan ju vara så att Filippa desperat vill följa med och se In Flames i juli.
Därför gäller det nu att få henne att lyssna in sig på de bästa låtarna.
Hon uppskattar DVD-konserten. Förmodligen mest för de fina färgerna i rörelse.
Sonisphere
In Flames på Hovet 2009.
Den 9 juli väntar samma show som på bilderna ovan.
Fast utomhus ett stenkast bort. Lägg till Slipknot, Mastodon och Mustasch och man får Sonisphere 2011 i Stockholm. Området kallas nåt i stil med Globe Arena Open Air och består av två scener, en precis utanför Hovet och en inne på Söderstadion. Biljetterna släpps den 25:e och då gäller det att ligga på eftersom det bara släpps 18 000 biljetter. Kan ju tyckas vara mycket men när dessa band samlas en sommarkväll i Stockholm är det inte det. I fjol var kapaciteten på Sonisphere 45 000 till exempel.
Ett fyrbäddars rum på Zinkens vandrarhem är redan reserverat.
Om bara vädergudarna är på bra humör blir det en svårslagen kväll.
---
Den där Filippa blir bara finare och finare för varje dag. Och större.
Känslan är att man vill trycka på pausknappen och ha henne som en liten bäbis i flera år. Men det vill man ju egentligen inte heller. De där små tecknen varje dag på utveckling är ju det som verkligen gläder en. Lite mer tanke och slipad motorik bakom armrörelserna och blicken som nu verkligen registrerar saker i omgivningen.
De senaste dagarna har vi också fått in en rätt bra sovrutin. Hon somnar in bra vid 21-22 och sover sen till 03-04 innan det är dags för mat. Känns bra att redan nu lära henne att det är godnatt vid en viss tid på kvällen.
Snart kan man också börja läsa alla de fina sagor vi fick i doppresent. Har redan börjat plugga på vaggvisor. Vargasången är den som fastnat först. Väldigt vacker. Filippa verkar dessutom gilla den och somnar tryggt i famnen när man börjar sjunga den. Den sången kräver ju dessutom inte någon vidare sångröst, vilket passar mig bra.
---
Längdskidor och andra åket i slalom, sen väntar IKEA.
Kvällen består i matlagning. Örtostfyllda kycklingfiléer och klyftpotäter står på menyn.
Tack
Ska jag vara ärlig så vet jag inte exakt vad det innebär i religiös mening. Hela den där kyrkliga biten är inte och har aldrig varit min kopp té. Men i mångt och mycket pysslar kyrkan med väldigt bra saker riktade till barn så det känns helt rätt att hon är med i leken från och med nu. Sen får hon välja själv om 15 år om det är något att satsa vidare på.
Ceremonin blev jättelyckad med en rutinerad präst som rodde del hela i hamn med ackuratess. Underbart fin sång från systrarna Börjesson lyfte allt till en jätefin och personlig nivå. Det var omöjligt att hålla tårarna borta när de sjöng "Välkommen hem" och tittade på Filippa och Filippa tittade tillbaka.
Jag och gudfar Viktor läste varsitt kort stycke inför 'publiken'. Hade inte repat speciellt mycket men man fick ha fusklapp så det gick förhållandevis smärtfritt. Vigge kunde sin i princip utan till men var trots det nervösare än jag någonsin sett honom. Fem plus!
Den största oron på förhand var huruvuda alla 85 gäster skulle få plats i fikalokalen efteråt. Men det gick utan problem och jag tror i alla fall att alla gick därifrån nöjda efter bullar, kaffe, tårta, saft, kakor m.m.
Alla fina presenter är svårt att tacka nog för. Äh...TACK!
Och tack till alla i familjen och vänner som hjälpte till innan, under och efter med möblering, diverse transporter, dukning och städning. Ovärdeligt!
Den här bilden får symbolisera all hjälp:
Moster Helén specialviker glatt 85 servetter på en halvtimme.
---
Min arbetsplats igår:
Gjorde en liten reportageresa till Siljans strand. Intervjuade Mora's Alex Hilmersson och Leksand's Jesper Ollas. Båda affischpojkar inför det kommande 'Slaget om Siljan'. En utomhusmatch som spelas inför 15-20 tusen åskådare den 26 februari.
På förhand närmast tjatade jag mig till att få göra intervjun med Ollas i omklädningsrummet. Intervjuer av den här typen görs normalt på läktaren eller i någon trälig korridor. Nu ville jag ha bakom kulisserna-känsla och fick det. Tillbringade ungefär en timme där inne, gjorde intervjuen och försökte fånga så mycket snack som det bara gick. Hur mycket de nu pratar sitt riktiga tugg när det springer runt en ivrig journalist med kamera i högsta hugg.
Bra material blev det i alla fall i både LIF's och Mora's omklädningsrum. Nu ska det bara sållas ut knappt två gånger två minuter av cirka 40 minuters material.
För övrigt är det 300 kronor i omedelbar böter för den som råkar kliva på klubbmärket på golvet. Det gäller tydligen även journalister. Jag var nära ett par gånger men klev undan i sista stund.
---
20,4 minusgrader imorse när jag for till jobbet imorse 03:45.
Tur att jag för en gångs skull körde bil. Vår lilla pärla är på service och jag åkte och lämnade in den direkt efter jobbet. Det är dyrt att ha en dyr bil. Men det känns värt det varje gång jag sätter mig bakom ratten.
Innan hemfärd i fredags. Nu är den ännu skitigare.
För dig Filippa
Så himla fort två månader och ett gäng dagar går.
En obetydlig kort del av våra liv men hela vår dotters. Tror jag nämnt det förut men det är bara så fascinerande. Att få vara med varje dag och se utvecklingen. Fast nu när jag jobbar är det ju mest Bettina som får se de där små, små stegen just när det inträffar för första gången.
Som idag strax efter lunch när Bettina ringde och mer eller mindre lyrisk berättar hur vår lilla skrutta för första gången tagit tag i de små handdukarna på skötbordet och dragit ner en efter en. Det kan ju te sig obetydligt och fånigt för utomstående, men för en själv är det som ett litet mirakel mitt i det stora.
Vår lilla ovärdeliga skatt är hon. Allt gör vi för dig.
Såhär fort kan det gå:
BB. På väg hem. 
11 januari. Drygt en månad gammal.
Igår. Sneglar lite på den där högen med handdukar.
---
För första gången känner att jag kommer till jobbet oinspirerad och längtar mest efter att dagen ska ta slut. Speciellt den senaste veckan. Jag tror och hoppas att det beror på att jag mycket hellre skulle spendera dagen med mina två kära där hemma.
Skulle vara jobbigt om jag redan är trött på jobbet som är så otroligt roligt. Vinter och mörker gör väl sitt också. Sällan har våren varit lika välkommen som 2011.
Brejk
Fullsmetade dagar nu med jobb först och familjeliv hemma sen. Förstår inte hur folk hinner med massa saker runt om utöver jobb och barn (och som dessutom har två eller fler). Är djupt imponerad. Men vad vet jag, man kanske lär sig.
Har i alla fall fått en veckas beviljad semester i månadsskiftet. Hade en över sen i somras då jag som bekant tappade bort en (lång historia). Nu plockar jag ut den mitt i slaskiga vintern istället. Men det känns okej. Får massor med dagar med mina tjejer.
Morgonmys
En däckad tjej i babygymet nu på morgonen.
Jobbar kväll och börjar kl.14. Får hela förmiddagen med mina tjejer. Känns oerhört lyxigt. Det bästa med det är just de här dagarna är att gå upp med Filippa, äta frukost och läsa tidningen, samtidigt som man gungar babysittern med ena foten och där sitter världens sötaste unge och bara ler. När jag ätit klart ser jag hur trött hon börjar bli och lyfter upp henne. Innan vi kommer in i vardagsrummet har hon somnat i mina armar. Från klarvaken till däckad på cirka fyra sekunder. Ungefär som mor sin när hon är trött.
Så där ligger hon nu, Filippa. Den absolut finaste skapelse jag sett.
Det bästa förutom att det är mysigt att gå upp med lilltjejen dagar som den här är att jag också får ge Bettina ett par timmars effektiv sömn efter en lite tuff natt som denna. Amning i stort sett varannan timme och en del gnyende emellan. Efter matningen vid halvsex fick hon komma och ligga mellan oss. Där sov hon till åtta då det var mat igen och sen gick vi upp.
Det som oftast slår en just nu är hur stor Filippa är jämfört med i början. Inget konstigt med det naturligtvis. Det är ju så det ska vara, men det är ändå smått ofattbart att beskåda på så nära håll. Man får nästan lite panik och känner att man inte ska hinna njuta ordentligt av den här tiden.
---
Kvällens arbetspass pågår till kl.22 och förhoppningsvis består det av att bevaka kvällens elitseriematch mellan Brynäs och Modo. Sjukt viktiga pinnar i slutspelskampen står på spel.
---
Nu börjar en liten prinsessa vakna till därborta med välbekanta grymtande läten och yviga rörelser.
Det är ju jobbigt att vakna upp.
Avslutar med ytterligare ett bildbevis på att Filippa hittat sin hand. 
Och hon gillar den.
