Robin Persson

En däckad tjej i babygymet nu på morgonen.

Jobbar kväll och börjar kl.14. Får hela förmiddagen med mina tjejer. Känns oerhört lyxigt. Det bästa med det är just de här dagarna är att gå upp med Filippa, äta frukost och läsa tidningen, samtidigt som man gungar babysittern med ena foten och där sitter världens sötaste unge och bara ler. När jag ätit klart ser jag hur trött hon börjar bli och lyfter upp henne. Innan vi kommer in i vardagsrummet har hon somnat i mina armar. Från klarvaken till däckad på cirka fyra sekunder. Ungefär som mor sin när hon är trött.

Så där ligger hon nu, Filippa. Den absolut finaste skapelse jag sett.

Det bästa förutom att det är mysigt att gå upp med lilltjejen dagar som den här är att jag också får ge Bettina ett par timmars effektiv sömn efter en lite tuff natt som denna. Amning i stort sett varannan timme och en del gnyende emellan. Efter matningen vid halvsex fick hon komma och ligga mellan oss. Där sov hon till åtta då det var mat igen och sen gick vi upp.

Det som oftast slår en just nu är hur stor Filippa är jämfört med i början. Inget konstigt med det naturligtvis. Det är ju så det ska vara, men det är ändå smått ofattbart att beskåda på så nära håll. Man får nästan lite panik och känner att man inte ska hinna njuta ordentligt av den här tiden.

---

Kvällens arbetspass pågår till kl.22 och förhoppningsvis består det av att bevaka kvällens elitseriematch mellan Brynäs och Modo. Sjukt viktiga pinnar i slutspelskampen står på spel.

---

Nu börjar en liten prinsessa vakna till därborta med välbekanta grymtande läten och yviga rörelser.
Det är ju jobbigt att vakna upp.
Avslutar med ytterligare ett bildbevis på att Filippa hittat sin hand.


Och hon gillar den.