Robin Persson

Så himla fort två månader och ett gäng dagar går.
En obetydlig kort del av våra liv men hela vår dotters. Tror jag nämnt det förut men det är bara så fascinerande. Att få vara med varje dag och se utvecklingen. Fast nu när jag jobbar är det ju mest Bettina som får se de där små, små stegen just när det inträffar för första gången.

Som idag strax efter lunch när Bettina ringde och mer eller mindre lyrisk berättar hur vår lilla skrutta för första gången tagit tag i de små handdukarna på skötbordet och dragit ner en efter en. Det kan ju te sig obetydligt och fånigt för utomstående, men för en själv är det som ett litet mirakel mitt i det stora.

Vår lilla ovärdeliga skatt är hon. Allt gör vi för dig.

Såhär fort kan det gå:

BB. På väg hem.


11 januari. Drygt en månad gammal.


Igår. Sneglar lite på den där högen med handdukar.

---

För första gången känner att jag kommer till jobbet oinspirerad och längtar mest efter att dagen ska ta slut. Speciellt den senaste veckan. Jag tror och hoppas att det beror på att jag mycket hellre skulle spendera dagen med mina två kära där hemma.
Skulle vara jobbigt om jag redan är trött på jobbet som är så otroligt roligt. Vinter och mörker gör väl sitt också. Sällan har våren varit lika välkommen som 2011.