Att stalka
Igår lärde jag mig ett nytt svenskt ord; Stalka. Det har som kanske hörs hämtats från engelskas Stalk (stalker är väl mest använt) och innebär att "maniskt förfölja någon på ett sjukligt sätt". Typ.
Det hela har blivit aktuellt tack vare att regeringen ska ta fram en ny lag mot personer som maniskt förföljer någon på ett sjukligt sätt. Det fanns inget svenskt ord för den nya stalkningslagen så vi lånar det helt enkelt.
Dagens språklektion med andra ord: att stalka, att stalkas, att vara en stalkare.
Nu åter till redigering av ett inslag som handlar om Brynäs IF inför elitseriesäsongen.
På besök i Söndermarken
Tove och hennes kompisar stack längst fram och tog plats medan vi lite mer rutinerade satte oss vid öltältet och avvaktatde. Det var ju ändå fyra timmar kvar till Lars. Konserten var uppbyggd som en liten minifestival med öltält, restaurang, café, skivaffär, tröjförsäljning m.m. Mycket trevligt.
Efter en bejublad Miss Li-uppvärmning var det så dags för huvudakten strax efter kl nio. Och konserten var galet bra. Helt klart den bästa av de tre jag sett med Winnerbäck ända från inledande "En tätort på en slätt" till avslutande "Du hade tid".
Störst jubel framkallade (såklart) "Kom änglar". Usch vilken bra låt det är. Jag lovar att nackhåren på samtliga 12 000 besökare reste sig. Ett stort plus att han körde "Söndermarken" (som ju är en av Lasses många synonymer för Linköping), gillar den skarpt och har inte hört den live förut. "Hjärter dams sista sång" var en annan fullträff.
Systrarna Johansson traskar över konsertområdet
Glad syster med kompisar
Vårt matbord
Otroligt läcker ljussättning när Lars lirade
Nära 12 000 personer sjöng med
Tjugofyra år
Ja idag är det på pricken tjugofyra år sen en liten gosse vid namn Eric Robin Persson föddes på Kullbergska sjukhuset i Katrineholm. Måste säga att det gått rätt fort.
Dagen har börjat på bästa möjliga sätt, dvs med en grattiskyss från älskling Bettina. Fick sen två presenter som svärmor och svärfar skickat med hit till Uppsala (på något sätt jag ännu inte listat ut). Ett vinglas i Lasse Åberg-serien som jag samlar på i ena paketet och "Rymmaren", en ny bok av Tomas Bodström i det andra. Kanonpresenter! Tusen tack!
Har redan fått en jättefin present av Bettina, en tavla från IKEA föreställande Flat Iron Building i New York. En sjukt stor tavla som ska sitta över soffan i vårt nya place i Gävle.
På lördag blir det ett litet kalas hemma i Katrineholm med Mamma och Pappa och allihopa.
På tal om födelsedagar, det är ju faktiskt så (även om det låter sjukt klyschigt) att man bryr sig mindre och mindre om presenter och sånt. Så länge man får må bra och träffa nära och kära som också mår bra så spelar inget annat någon som helst roll. Så känner i alla fall jag numera.
---
Den 24/8 släpper Slipknot sin nya platta och den 12/9 släpper Metallica sin nya: "Death magnetic". Och att döma av de smakprov man hört från den sistnämnda så väntar något alldeles i hästväg. Hursomhelst, september blir en riktig lyssnarfest.
---
Christian Kjellvander gjorde mig sällskap från CD-spelaren igår kväll på vägen hem från jobbet. Minns inte i vilken låt det var men det var en textrad som bara fastnade. Fritt översatt till svenska:
"Du har inte levt förrän någon du älskar dör.."
Ruskigt deppig rad men förmodligen jävligt sann.
---
Nu ska resten av födelsedagen firas med jobb. Kvällspass på TV4 GävleDalarna. Slutar kvart i elva. Som tur är har Bettina efter mitt önskemål kämpat och gjort en kanonfin smörgåstårta som jag kan trösta mig med. 
Smörgåstårtan
Älskling och jag
OS på jobbet
Just nu står alla samlade framför teven här på jobbet och skriker. Gustav Larsson har precis tagit silver i cykel. Dessförinnan följde vi en tappert kämpande Emma Johansson i fäktning, som tyvärr föll i kvartsfinal. Och innan det hejade vi glatt fram Lassi Karonen till en finalplats i roddens singlesculler.
Smaka på det; cykling, fäktning, rodd. Hur ofta följer vi vanliga svenskar dessa sporter i vanliga fall?
Svar: Aldrig i helvete.
Men vart fjärde år vaknar rodd-ådran inom oss till liv och vi samlas kring teveapparaterna och sliter vårt hår för våra hjältar. Sen när OS är över lessnar vi och Lassi Karonen och de andra får krypa tillbaka i sina små hål, bara för att komma fram igen om fyra år.
OS går i London 2012. Jag längtar redan.
Bort med Lehman
Lördagsvila med en bra bok samtidigt som OS skvalpar i bakgrunden. Det har ju ännu inte börjat riktigt på allvar men OS är ju ändå OS. Skönt att damerna slog Argentina i fotbollen. Borde ha slutat ungefär 12-0 med tanke på alla chanser men 1-0 fick tydligen räcka. Kul också med simning. Och även om Sverige inte är speciellt bra längre är kommentatorerna Staffan Lindeborg och Hans Chrunak alltid underhållande att lyssna till. Rutin och kunnande så det både räcker och blir över.
Men en sak som stör mig i sändningarna stavas Marie Lehman. Studioankaret känns verkligen inte bekväm i sin roll. Hon ger ett osäkert intryck och ställer fåniga och feltajmade frågor. Nä, SVT, sluta kvotera nu och in med Popsen i studion.
Studion är för övrigt mycket vacker. Bilden i kamera 2 där huvudgästen sitter är ju sanslöst vacker med OS-stadion och den brinnande facklan i bakgrunden.
---
Ikväll blir det bio med älskling. De succéförvärvade gratisbiljetterna måste ju utnyttjas och Bruce Wayne står för underhållningen.
Fest
fr.v: Henke, Chelsea-Rödis, Chelsea-Papas och Klas
Jag och Chelsea-Rödis grillar i regn
Erik, Klas och Hink
Bettina diskuterade saker med Axel och Stoffe
---
Imorgon infaller tydligen ett unikt datum. Redaktör Jimmy på jobbet har tjatat om det i en vecka. Det kommer vara den första och sista gången på sjukt länge som datumet 080808 kan skrivas ut. I den kinesiska mytologin är siffran åtta ett lyckotal och därför vill många kineser gifta sig imorgon. Dessutom invigs ju OS. Återstår att se då hur lyckosamt datumet blir för en annan. Om jag fick önska mig något så skulle det vara att oljepriset föll med cirka 100 procent.
Nu ska jag tvätta sängkläder.
Augusti
Den bästa månaden är här.
Bland de viktigare händelserna finns min 24-årsdag den 20:e och Lars Winnerbäck i Linköping den 23:e. Dessutom firar jag och Bettina två år den 20:e (också). Succé!
---
Jävla Venga Boys. Man trodde ju att man var av med dom. Ni vet plågan från typ 1998 som låter: "Boom, boom, boom, boom, I want you in my room..." om och om och om och om igen.
Härom kvällen kom jag hem efter att jag jobbat sent och var tvungen att somna snabbt eftersom jag började tidigt dagen efter. Och precis när jag lagt mig tillrätta och slutit ögonen började det dunka från en närbelägen lägenhet; "Boom, boom, boom, boom...", på repeat naturligtvis. Som lök på laxen försökte dyngraka utbytesstudenter sjunga med och fick det att låta (om möjligt) ännu värre. Och ja så höll det på i ungefär en timme.
Sa jag att jag längtar efter att flytta?
Bild från en succéartad nyhetstipstrailer som just nu rullar i teve. Vi spelade in den
på taket på biostaden i Gävle. Stora torget där nere bakom mig. Nyhetstips hitåt!
