Robin Persson

I en perfekt värld hade ju den här dagen inte behövt finnas i almanackan. Men den är ju långt ifrån perfekt, som vi vet. Kvinnor har på grund av sitt kön diskriminerats sedan urminnes tider och förtrycks ju i många länder än idag av samma anledning. I Sverige vill vi kalla oss världens mest jämställda folk. Men likförbannat ser vi svart på vitt hur kvinnor idag, till exempel, på många håll har sämre löner för samma arbete. Vilket är helt bisarrt när man tänker på det. 

Men Filippa kommer ju möta andra aspekter av hur det är att vara kvinna (eller tjej) långt tidigare i livet. Hon kommer tidigt att möta "krav" på hur ska klä sig (det har hon i viss mån redan gjort), att hon ska måla sig i ansiktet, att hon helst ska ha en viss kroppsfigur. Och så vidare. (Eftersom jag är man ska väl tilläggas att jag omöjligt kan veta allt om hur det är att växa upp som kvinna, men vissa saker kan man ändå föreställa sig)

Jag kan som förälder inte göra ett skit åt allt det hon kommer att möta på den lååånga vägen mot vuxenlivet. Det är verkligheten och så samhället ser ut. Utvecklingen av sociala medier gör verkligheten inte mindre komplicerad. Den parallella verklighet som idag finns i skolorna och i barns och ungdomars liv var inget som jag var med om. Jag vet bara att den (med all säkerhet) kommer att utgörs ytterligare en knepig dimension av mina barns uppväxt. 

Men det jag kan göra är att försöka ge henne verktygen, modet och självständigheten att våga göra egna val  och (när hon vill) gå sina egna vägar. En exakt instruktionsbok för detta finns såklart inte. 

Jag tror att det, som i många andra fall när det gäller barnuppfostran, i första hand handlar om trygghet och sunda värderingar. Och att som föräldrar vara goda förebilder. Pratar vi jämställdhet så är det ju en bra början (och förmodligen en av hörnstenarna) att visa att till exempel både mamma och pappa städar, tvättar och lagar mat. Att man delar på sysslorna i hemmet helt enkelt. Det är jämställdhet om något. 

De här tankarna började mala i skallen härom dagen när jag hörde en låt på radion. Texten i Colbie Caillat's hitlåt "Try" säger faktiskt en hel del om vad allt detta handlar om. 

Filippas resa mot allt det där ute i världen har bara börjat. Att få vara en del av den är helt fantastiskt och skrämmande på samma gång.