Strumpkriget
Varje morgon i två veckor har Filippa blivit sur och ledsen. Och jag har blivit arg. Anledningen stavas strumpor. Ungen vill verkligen inte släppa sommarens barfotadagar. Och hennes tyngsta (och enda) argument är att hon inte kan "stampa" om hon har strumpor. Vad hon menar med det har vi ingen aning om. Men det är samma visa varje morgon innan promenaden till förskolan.
På väg till "öppnis". Filippa roade sig med ett löv nästan hela vägen.
Duplofest! ( Filippa lite sur just här)
Min teori är att hon tycker det är skönt att barfota kunna stampa mot klinkersgolvet i hallen. Och med strumpor på försvinner den känslan. Alldeles oavsett så är det inte tal om att gå utan strumpor när det är på väg att bli höst. Så det blir tjafs, sur dotter och arg pappa. Varje morgon.
När vi väl kommer iväg så blir det bra efter ett tag. Som i måndags när vi på nytt tog fyrakilometerspromenaden till öppna förskolan på Brynäs. Full fart i några timmar sen gick vi hem, åt lunch och plockade sen fram duplot. Underhöll både Felix och Filippa (och oappa) i närmare två timmar.
Duplofest! ( Filippa lite sur just här)
Kommentarer
Trackback
