Hösten är här.

Löven ligger klistrade mot marken. Gråvita skyar. Tandläkarväder som taget ut Lars Winnerbäcks briljanta Söndermarken. 24 september. Dagen då hösten kom. 

Pappaledigheten fortsätter och som vanligt på tisdagar så är det första dagen för veckan i förskolan för Filippa. Kampen om kläderna fortsätter såklart. Väl framme går det bra. Sen sov Felix i två timmar och det var en pigg kille som vaknade. Dagar han vaknat efter en halvtimme är inte lika roliga. Har börjat drilla honom med gåvagnen och gett honom bestick när vi äter. Dags för honom att bli redo för förskolan. Med maten blir det såklar kladdigt i början. Men det finns ingen väg runt. Någonstans måste man börja. 

Syskonkärlek är ju ett slitet uttryck. Men när man ser hur tätt Felix och Filippa nu växer upp så förstår man vad det innebär. De kommer slåss, kramas, skratta och gråta tillsammans under ett antal år framöver. Något som kommer svetsa den samman vare sig de vill det eller inte. Ovärderligt för framtiden. 

Framtiden ja. Händer saker med den vill jag lova. Återkommer om det. 

Filippa och Noel under gårdagens utflykt.


Familjen 


Felix mumsar i sig pappas potatismos vid dagens middag. 


Syskonen Persson redo för läggning. 



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0