Dagar av ångest väntar
Jag har varit med tillräckligt länge för att våga hoppas för mycket. Sett misslyckanden ur så måna vinklar. Det är självplågeri.
Likförbannat börjar Kvalserien imorgon. Vill man läsa lite mer om vad det innebär för mig kan man gå tillbaka i arkivet till vänster i bloggen och läsa april månads rader. Mycket hopp, ångest, ilska och tårar där.
Men Leksand har tio matcher på sig, precis som tidigare år, att ta sig upp i Elitserien igen. Där pengarna finns. Sådant som Leksands IF AB skulle må rätt bra av just nu.
Det börjar mot SSK av alla lag. Den så viktiga första matchen. Där LIF alltid har pressen på sig. Den stora fråga är om laget kan hantera den? Om formtoppen som behövs är nära? Svaren får vi imorgon och i helgen. Sen vet vi om hoppet lever vidare.
---
Men det finns en skillnad.
På senare år har det ju dock som bekant poppat upp saker i mitt liv som betyder mer än ett gäng hockeymatcher. Det är inte på liv eller död. Går det bra på den där isen imorgon ser jag det mer som en bonus.
Bettina, Filippa och Felix.
Det finaste man kan ha finns redan i min famn varje dag.
