Mister missnöjd
Felix är inne i en väldigt besvärlig period. För att uttrycka det i korta och sansade ordalag.
Han är väldigt mycket ivrigare och modigare (eller dummare) än sin syster i samma ålder. Han ska vara på de flesta ställena. Fast han inte kan. Han vill äta själv. Fast han inte kan. Han vill gå. Fast han precis har lärt sig att krypa. All denna vilja kombinerat med oförmåga skapar en väldigt missnöjd Felix. Nästan konstant. Det tar sig uttryck i ett gnällande läte som tar sig igenom det mesta. Inte skrik. Inte gråt. Gnäll. De skulle kunna använda det som tortyrredskap på Guantanamo. Till slut knäcks man. Jag lovar.
Mister missnöjd skapar i sin tur en väldigt utmattad pappa i slutet av en dag då dessutom en Filippa på högvarv ska sysselsättas. Och 25-30 grader i skuggan på det.
Skönt då att se glädjen i hans ögon när Bettina på kvällskvisten hjälper honom att gå lite. Det kommer inte att dröja länge...
