Min dag
06:15 imorse i vårt hem. En nyvaken, försiktig röst från rummet bredvid:
- Pappa...pappa...
En dag kan omöjligt börja bättre.
Inget i världen är mer värdefullt än den där lilla rösten som ropar på just mig. Bara mig. Glädje, ansvar, stolthet, skyldighet, oro, trygghet. Att vara far till ett barn skänker mig så obeskrivligt mycket känslor och erfarenheter. Det var omöjligt att föreställa sig innan.
Men nu har jag varit det i snart två år och jag tycker jag klarat av det rätt okej. Barnet verkar tycka om mig (ganska mycket) och den underbara människa jag delar det har gett mig den äran att snart vara tvåbarnsfar.
Vad kan man mer begära?
Jag försöker se varje dag med Filippa som en gåva. Ett barn är inget att ta för givet. Eller ens dagar tillsammans med det, för den delen.
06:16 var Bettina inne och hämtade Filippa och med sig tillbaka hade de ett paket. På kortet stod det "till världens bästa pappa från Filippa och Pyret" (den lille i magen som också var med på presenten).
I paketet fanns en 12-årig Yamazaki. Mycket fin (och dyr) japansk whisky. En viss sambo vet hur man skämmer bort en viss pappa. Tack älskling och Filippa (och Pyret),
Och har den äran pappa. Den bästa pappan (och farfarn) man kan tänka sig.
Tänker rätt ofta på hur mitt faderskap är väldigt präglat av min pappas. Oundvikligt antar jag. I en väldigt positiv mening.
Far och farfar i ett. Från sommarens släktträff i Nävekvarn.
---
Igår kom den. Första segern för kvarterslaget i Korpen-innebandyn. Efter fyra torskar (tre med uddamålet) vann vi med 7-3. Undertecknad spikade igen kassen i de två första perioderna och grabbarna gjorde grovjobbet framåt.
Även om det är Korpen så är det alltid roligare att vinna än att förlora.
Svårt att komma ifrån.
---
Så har Filippa ännu en sång i repertoaren. "Blinka lilla stjärna" sjungs nu relativt obehindrat.
Ett par bilder från helgen:
Kommentarer
Trackback
