Glad ändå
Vi visste ju att det bara var en tidsfråga.
Innan nästa tand skulle knacka på i Filippas mun. Nu är det dags. Under eftermiddagen igår blev det bara värre och värre. Hon började ta sig mot munnen, dreggla och vara allmänt gnällig. Gnälligheten är dock lätt att tackla när man vet att hon har så ont. Ibland så ont att hon bara skriker och slår sig mot huvudet. Tur att det finns Ipren. Det, kärlek och närhet är det enda som hjälper. Sen är det bara att vänta.
Natten gick ändå oväntat bra. Hon var vaken med oss till 23:30. Sen somnade vi alla tre. En timme senare la jag henne i sin säng. Hon vaknade en gång i halvtimmen fram till fyra. Sen sov hon till halv sju.
Japp, det är en bra natt i sammanhanget.
Nu på förmiddagen har hon varit jätteduktig. Glad och busig. Och dregglig. Morgonens tröja är genomblöt vid halsen.
---
Det blev vinter, trots allt. Två dygn av snöande innan helgen gav ett decimetertjockt vitt täcke. Snöskyffeln har äntligen fått bekänna färg. Än sålänge tycker jag det är skoj att skotta. Bäst att passa på.
---
Bilder: Filippa nu på morgonen i sin favvotröja. Glad trots ont.
Har blivit en liten snöhög utanför dörren.
