Tvåsiffrigt
Nej, det är (verkligen inte) Leksands målproduktion som åsyftas i rubriken.
Det är givetvis Filippa som fyller tio idag. Månader altså. Snart dags att börja planera kalas med bullbak, fiskdamm (nåja), tårta och hela paketet. Mycket av det praktiska lär landa på mitt bord eftersom det är jag som är hemma med födelsedagsbarnet när det är dags. Mitt första beslut var att alldeles för många chokladbollar ska bakas. Verkligen barnsligt gott. Kanske blir det en över åt Filippa.
Tiomånadersdagen firar hon för övrigt med att åka ifrån pappsen. Vid lunch tog tjejerna tåget till Katrineholm. Jag följer efter med bilen när jag jobbat klart på fredag. De åker lite i förväg för familj och vänner i lugn och ro ska få träffa Filippa. På lördag ska vi på 40-årsfest och helgen lär bli intensiv så det räcker.
Fick ett par bilder via mms förut.
Egen plats på X2000 - inte illa. Den lilla riskakan gör inte läget sämre.
Såhär slitsamt är det att åka tåg. Gäller att återhämta sig.
Och nu är det såklart jätetomt och tyst här hemma. Inget glädjetjut när man öppnade dörren förut efter jobbet och ingen mysig sagostund innan vällingen. Bara en teve med fotboll på. Till en början skönt med tystnad och ensamtid men väldigt snart inser jag hur mycket jag saknar mina tjejer. Att ha en liten familj slår verkligen allt. Och Filippa får jag inte träffa för ens på lördag morgon. Gissa om jag kommer studsa upp omedelbums när hon vaknar.
---
90,1 kilo visade vågen när vi kom hem från Rhodos i slutet av juni.
Fram tills dess hade jag inte brytt mig nämnvärt om att det sakta klättrat uppåt från stadiga 82-83 under att par år. Men där vid 90 gick någon form av psykologisk gräns.
Började springa nån gång i veckan samtidigt som Bettina körde igång med viktväktarna (blir den maten för mig också) och sen började jag cykla till jobbet totalt nästan en mil om dagen plus att innebandyn drog igång. 85,2 visade vågen här om kvällen.
Helt klart en bättre siffra även om ett par pannor till skulle kunna petas bort vad det lider.
---
Nu är det snart gonatt här i det tomma huset.
En kvällsmacka och höjdpunkterna från Champions League.
Sen några rader i denna innan nattlampan slocknar:
19 miniberättelser om personer i och runt första världskriget. Allt med verklighetsbakrund förstås.
Har börjat lovande. Hoppas jag orkar läsa klart den. Har varit tunnsått med bokläsande de senaste månaderna.
Det är givetvis Filippa som fyller tio idag. Månader altså. Snart dags att börja planera kalas med bullbak, fiskdamm (nåja), tårta och hela paketet. Mycket av det praktiska lär landa på mitt bord eftersom det är jag som är hemma med födelsedagsbarnet när det är dags. Mitt första beslut var att alldeles för många chokladbollar ska bakas. Verkligen barnsligt gott. Kanske blir det en över åt Filippa.
Tiomånadersdagen firar hon för övrigt med att åka ifrån pappsen. Vid lunch tog tjejerna tåget till Katrineholm. Jag följer efter med bilen när jag jobbat klart på fredag. De åker lite i förväg för familj och vänner i lugn och ro ska få träffa Filippa. På lördag ska vi på 40-årsfest och helgen lär bli intensiv så det räcker.
Fick ett par bilder via mms förut.
Egen plats på X2000 - inte illa. Den lilla riskakan gör inte läget sämre.
Såhär slitsamt är det att åka tåg. Gäller att återhämta sig.
Och nu är det såklart jätetomt och tyst här hemma. Inget glädjetjut när man öppnade dörren förut efter jobbet och ingen mysig sagostund innan vällingen. Bara en teve med fotboll på. Till en början skönt med tystnad och ensamtid men väldigt snart inser jag hur mycket jag saknar mina tjejer. Att ha en liten familj slår verkligen allt. Och Filippa får jag inte träffa för ens på lördag morgon. Gissa om jag kommer studsa upp omedelbums när hon vaknar.
---
90,1 kilo visade vågen när vi kom hem från Rhodos i slutet av juni.
Fram tills dess hade jag inte brytt mig nämnvärt om att det sakta klättrat uppåt från stadiga 82-83 under att par år. Men där vid 90 gick någon form av psykologisk gräns.
Började springa nån gång i veckan samtidigt som Bettina körde igång med viktväktarna (blir den maten för mig också) och sen började jag cykla till jobbet totalt nästan en mil om dagen plus att innebandyn drog igång. 85,2 visade vågen här om kvällen.
Helt klart en bättre siffra även om ett par pannor till skulle kunna petas bort vad det lider.
---
Nu är det snart gonatt här i det tomma huset.
En kvällsmacka och höjdpunkterna från Champions League.
Sen några rader i denna innan nattlampan slocknar:
19 miniberättelser om personer i och runt första världskriget. Allt med verklighetsbakrund förstås.
Har börjat lovande. Hoppas jag orkar läsa klart den. Har varit tunnsått med bokläsande de senaste månaderna.
Kommentarer
Trackback
