Tvåsiffrigt
Det är givetvis Filippa som fyller tio idag. Månader altså. Snart dags att börja planera kalas med bullbak, fiskdamm (nåja), tårta och hela paketet. Mycket av det praktiska lär landa på mitt bord eftersom det är jag som är hemma med födelsedagsbarnet när det är dags. Mitt första beslut var att alldeles för många chokladbollar ska bakas. Verkligen barnsligt gott. Kanske blir det en över åt Filippa.
Tiomånadersdagen firar hon för övrigt med att åka ifrån pappsen. Vid lunch tog tjejerna tåget till Katrineholm. Jag följer efter med bilen när jag jobbat klart på fredag. De åker lite i förväg för familj och vänner i lugn och ro ska få träffa Filippa. På lördag ska vi på 40-årsfest och helgen lär bli intensiv så det räcker.
Fick ett par bilder via mms förut.
Egen plats på X2000 - inte illa. Den lilla riskakan gör inte läget sämre.
Såhär slitsamt är det att åka tåg. Gäller att återhämta sig.
Och nu är det såklart jätetomt och tyst här hemma. Inget glädjetjut när man öppnade dörren förut efter jobbet och ingen mysig sagostund innan vällingen. Bara en teve med fotboll på. Till en början skönt med tystnad och ensamtid men väldigt snart inser jag hur mycket jag saknar mina tjejer. Att ha en liten familj slår verkligen allt. Och Filippa får jag inte träffa för ens på lördag morgon. Gissa om jag kommer studsa upp omedelbums när hon vaknar.
---
90,1 kilo visade vågen när vi kom hem från Rhodos i slutet av juni.
Fram tills dess hade jag inte brytt mig nämnvärt om att det sakta klättrat uppåt från stadiga 82-83 under att par år. Men där vid 90 gick någon form av psykologisk gräns.
Började springa nån gång i veckan samtidigt som Bettina körde igång med viktväktarna (blir den maten för mig också) och sen började jag cykla till jobbet totalt nästan en mil om dagen plus att innebandyn drog igång. 85,2 visade vågen här om kvällen.
Helt klart en bättre siffra även om ett par pannor till skulle kunna petas bort vad det lider.
---
Nu är det snart gonatt här i det tomma huset.
En kvällsmacka och höjdpunkterna från Champions League.
Sen några rader i denna innan nattlampan slocknar:
19 miniberättelser om personer i och runt första världskriget. Allt med verklighetsbakrund förstås.
Har börjat lovande. Hoppas jag orkar läsa klart den. Har varit tunnsått med bokläsande de senaste månaderna.
T-udden
Att stiga upp i svinottan (03.30) är visserligen en pina men att sluta arbetsdagen kl.10 är desto trevligare.
Och efter en timmes sömn vid hemkomst är man fit for fight.
Speciellt välpassande med morgonpassen har det varit nu under tiden Bettina och Filippa varit hemma. Blir nästan som en ledig hel dag med tjejerna. Bra avlastning för Bettina en chans för mig att göra lite saker med Filippa utan stress.
Som att gå på promenad. I gårdagens briljanta höstväder tog jag Filippa i vagnen en sväng ut i Gävles senaste naturreservat T-udden.
Filippa däckad i vagnen.
Såhär ser ett naturreservat ut.
Uppmärkta träd lite här och där. Betyder att man är på rätt väg.
På väg ut på udden.
Ute på udden.
Kaffe!
Ett sovande barn.
Namnet på stället är inte helt gripet ur luften.
T-udden ser ut att bli ett flitigt besökt ställe i höst/vinter. Bara tio minuters promenad hemifrån.
---
Filippa är snart tio månader. Herregud, snart fyller hon ett år med kalas och allt.
Vår lilla pyttebebis håller på att bli stor.
9120 gram och 73,5 cm lyder den senaste mätningen från BVC i veckan.
Annat var det här:
Tre dygn gammal på väg till sjukhuset för vägning.
Från i onsdags. Snart tio månader. Första sittningen i nya bilstolen.
Från i söndags. Första gången sittandes i en kundvagn.
---
Torsdagens dom från styrelserummen blev ganska mild.
Inga egentliga besked om personalneddragningar. I alla inte hos oss ute i landet. I Stockholm blir det mer svettigt. Men nu är Nyhetsbolaget bildat och efter årsskiftet förs cirka 400 tjänster direkt över från TV4 till bolaget. Vi behöver altså inte söka om våra jobb, som det var tal om ett tag. Det är i alla fall vad som sägs just nu. Men känner jag fyran rätt blir det rock n' roll hela hösten och fram till nyår.
---
Nu blir det fredagsmys i soffan.
En film ur hyllan ska väljas ut. Brukar ta ett tag. Vi är inte helt överens om vilka filmer i samlingen som kan ses två eller tre gånger. Sagan om ringen är de enda hittils.
Nyhetsbolaget
Ganska oroligt på jobbet just nu.
Senare i veckan kommer några styrelsemöten inom TV4-Gruppen resultera i att hela TV4:s nyhetsverksamhet bryts ut och bildar ett enskilt så kallat Nyhetsbolag. Därmed riskerar runt 400 journalister (inklusive undertecknad) att få söka om sina tjänster.
Eftersom ett nytt företag bildas så har företagsledningen den möjligheten. Och givetvis har de rätten att bara låta 350 stycken göra det. Eller 300. Därför är läget ganska ovisst bland TV4:s murvlar just nu.
Säkert är att vi på pappret inte längre kommer att vara anställda av TV4.
Vi ska jobba på Nyhetsbolaget.
Tanken är att Nyhetsbolaget ska sälja nyheter och bilder till TV4 "och andra aktörer". Det ska tydligen finns god lönsamhet inom räckhåll i och med den affärsidén. Men tänk om det inte gör det? Börjar ledningen för Nyhetsbolaget varsla folk då? Hur det här än slutar jobbar jag snart på en mycket osäkrare arbetsplats. Det är känslan.
---
Sommaren är slut. Nu kommer hösten.
Det måste uppmärksammas med några bilder från sommaren.
Juni:
Soliga dagar på Rhodos. 
Mys hos faster Therese.
Jenny och Pierre gifte sig.
Juli:
Vi flyttade in i vårt nya hem och lärde oss rulla ut en gräsmatta. 
Pappa och Eva på besök vid en av många grillningar. 
Filippa djurparksdebuterade i Furuvik.
Augusti:
Filippa umgås med sin nya kompis, grannpojken Noel.
Furuvik igen med fastrarna. 
Fyller 27 år och får min önsketårta.
Nu ser vi fram emot vintern. Jag gillar snö. Men i år kommer snöfallet att innebära en rad fysiska ansträngningar och inte bara visuell njutning. En uppfart ska skottas och ett barn ska dras i pulka. Antar att båda de puckarna ligger på mitt bord.
---
Satt som ett tänt ljus och ett barn på julafton i lördags.
Det var ju Leksands premiär och gubbarna stod för en stark insats borta mot Rögle. I fjol blev det torsk i alla matcher mot de svårspelade skåningarna. Nu blev det vinst i sudden och en lagmoraliskt mycket viktig seger. Hemmapremiär imorgon kväll mot Örebro.
Teven är bokad.
Solo
Hon satt på golvet och lekte glatt med lite plastburkar medan jag stekte pannkakor. Samtidigt lite Metallica ur stereon. Livskvalitet.
Givetvis är Filippa ett riktigt litet pannkaksmonster.
- En pannkaka får räcka, Filippa.
- Hade kunnat äta tio, farsan.
Gottigott.
Kvällens middagsgäster fångade med självutlösaren.
---
I vintras gjorde jag ett reportage om urleksingen Jesper Ollas. Intervjuade honom inför, den sedemera för leksands del fiaskoartade, utomhusmatchen mot Mora.
I förrgår träffades vi igen.
Skillnaden var bara att vi träffades i Gävle och Läkerol arena. I våras tog Ollas nämligen 'Det förbjudna steget'. Men är det så förbjudet längre, egentligen?
Försökte reda ut det i inslaget:
http://www.nyheterna.se/tv?videoid=2033616&treeId=505020302
De visade sig också när vi snackade lite efteråt att Ollas är mycket fotbollsintresserad. Han hde järnkoll på Gefle IF och hade inte missat en hemmamatch sen han flyttade till Gävle. Han är ju född i Norrköping och jag frågade om han ändå inte var IFK:are i botten.
- Nej för tusan, nu är det GIF som gäller, svarade han snabbt.
---
Imorgon är det Stockholm hela dagen och kvällen. Först seminarie och information om en del förändringar som sker inom fyran i höst/vinter. Sen trerätters på det.
Det fanns möjlighet till hotellövernattning på fyrans bekostnad men jag åker med chef Jimmy hem efter middagen. Känns onödigt att slänga bort halva helgen där nere. Har det mycket bättre här hemma hos tjejerna. Låter kollegorna sköta nattklubbandet i huvudstaden.
På lördag sen kommer Mamma, Tobbe och Tove hit på besök över natten.
Ska bli mycket trevligt. Var några veckor sen Filippa träffde sin farmor nu.
Såhär såg det ut när de träffades första gången:
2:a december 2010. En fyra dagar gammal Filippa.
Nine eleven
Precis som en äldre generation minns var de var när de fick reda på att Olof Palme skjutits, minns alla i min var de befann sig när de i direktsändning såg det andra flygplanet dundra in i WTC.
Jag hade kommit hem från en helt vanlig skoldag under mitt första gymnasieår. Slog på teven och undrade varför det rök massor från det ena tornet. 'En rejäl brand det där', minns jag tänkte för mig själv. Sen small det. Och resten är historia, som det heter.
Tio år har det passerat. Känns som det gått fort.
Och eftersom Filippa tog morgon vid 06:30 kunde jag följa SVT:s rätt så bra direktsändning från Ground Zero. Bra idé, bra gäster, och en kompetent, men ack så stel Claes Elfsberg som ankare.
Filippa följde också sändningarna.
Grötfrukost vid teven. Det tycker Filippa är så här kul.
(Ja, det där lila är en fot som sticker upp)
---
Efter mycket dribblande med de grafiskt ansvariga i Stockholm fick vi våra bilar strajpade till slut.
Mycket tjusigt blev det tycker vi.
Riktigt läckert att låta fyran smälta in i resten. Det fanns uppenbarligen en tanke med att beställa röda bilar.
Det finns bara en lite dålig sak med strajpningen.
Kör man om någon i 140 knutar riskerar man ett argt samtal till chefen.
Nu skulle jag ju aldrig komma på tanken att köra så fort. Så det behöver jag inte oroa mig för.
---
Filippas två tänder växer och frodas. Än så länge är de ensamma.
Ärligt talat så slarvas det en del med borstningen. Speciellt kvällstid. Måste bli bättring.
Men på morgonen borstar vi varje dag.
Filippa med borsten i högsta hugg.
(Vi har normalt inte orkidéer på toalettstolen, bara när Bettina vattnar dem)
Noga med de där två småttingarna.
---
Nu ska det plöjas två 9/11-dokumentörer på eminenta History Channel innan det är dags att sova inför morgondagens morgonpass på jobbet. Klockan ringer 03:30.
Stefan Liv
Det är sådana här dagar som man inser att sport är väldigt obetydligt.
Ett helt elitishockeylag är förintat i en flygkrasch och det är fortfarande svårt att förstå det. Det blir, till skilnad från andra flygolyckor, så definitivt när man kan ta fram Lokomotiv Jaroslavs laguppställning och läsa exakt vilka som omkom i lågorna.
På forum och sajter ordas det om Stefan Liv var en bra ishockeymålvakt eller inte. Vad spelar det för roll?
Två små barn i Jönköping har en pappa som inte kommer hem.
En fru som aldrig fick ta farväl.
Dit går tankarna ikväll.
Mjaaau
Filippas senaste trumfkort är hennes sätt att härma katter.
När man säger "Vad säger kissekatten?" kommer världens gulligaste "maaaaaooo" ut ur hennes mun. Förmodligen är det bara jag och Bettina som tycker det låter likt ett mjau. Men det är väl så det ska vara. Innan någon annan förstår är det mamma och pappa som får tolka lätena.
När vi var hemma sist grävde farfar Tobbe fram Tove och Marcus gamla gåvagn.
Den är mycket uppskattad. 
Ännu får vi vara med och bromsa och hålla i lite. 
Nöjd. 
Hej vad det går!
---
Igår var jag iväg till Stockholm och jobbade. Jag och Anders hade nöjet att få täcka elitserieupptakten. Varje år någon vecka innan Elitserien startar samlas alla tränare, sportchefer, lite spelare och kanske framför allt en massa journalister. Egentligen är det mest rikstäckande media som samlas, men Anders har tjatat på chef Jimmy ett tag om att vi verkligen borde vara där. Främst med tanke på att Brynäs intresserar och engagerar i princip varenda kotte i Gävle med omnejd. Men för att det ska bli lönt att skicka två man bort en hel dag måste det ju produceras där efter också. Så vi sopade in två inslag plus en del annat material under dagen. Niklas Wikegård, Per Mårts och Leif Boork fanns bland våra intervjuobjekt.
Egentligen kretsar upptakten kring en enda bild. Den på tolv fördömda män. Varje år spekuleras det och tippas vilken av tränarna som får kicken först.
Här ska bilden precis tas utanför Globen. 
Fotografer på ena sidan, fördömda män på andra.
Inne i lokalen. Massa murvlar på plats. SVT sports Peter Jonsson till vänster här. 
Demonkommentatorn Lasse Granqvist i randigt till vänster.
Sen intervjuades tränare och lagkaptener på två podier.
Alla journalister la vantarna på denna:
Medieguiden 2011/2012. Bland annat innehållandes mobilnummer till samtliga spelare.
---
Till sist. Mycket har man ju sett till salu i tidningen. Men detta är nog första gången:
Funderar på att slå till. 191 flygtimmar är ju ingenting.
Med i matchen
Efter tio dagar var blåsorna på tungan så gott som borta och inatt sov Filippa hela natten i sin egen säng. Så skönt att ha tillbaka den friska Filippa som tjoar och håller låda utan att gnälla mer än minimalt.
Full fart i gåstolen i eftermiddags.
Folieboll = billig och bra leksak.
Idag har hon för första gången börjat härma djur när vi först gör lätet. Kissekatten och kossan hör till favoriterna så här långt. Rätt fascinerande när man märker att hon tar åt sig, lär sig och dessutom tycker det är roligt. Blir nya lektioner imorgon.
---
Igår vart det kräftskiva/gatufest på vår nya gata.
Eftersom jag var i Stockholm hela dagen och kvällen för träff med Herrklubben anslöt jag först strax efter midnatt. Men det gick bra det också. Kändes mycket bra att hinna med båda två (även om jag missade merparten av gatufesten).
Jag och Bettina satt kvar i partytältet med de andra till tre på natten. Då tyckte vi att det var dags att tänka på morgondagen. De som inte tänkte på morgondagen höll igång till strax efter fem.
Partytältet på gräsplätten vid vändzonen.
Fullt med grannar.
Däribland Malin och Patrik...
...å Pär och Therese.
Inte en bebis syntes till i tältet. Istället bar alla runt på sin lilla babyvakt (fyra stycken finns med på de två bilderna ovan).
Fördelen med att alla går på fest utanför dörren.
---
Bara att ladda om för en ny vecka på jobbet.
Utan att jag tänker på det går jag nog och räknar ner rätt ofta till pappaledigheten. Ganska naturligt antar jag. Men jag försöker knuffa bort det också. Vill kunna fokusera på jobbet fullt ut ända till den 28 oktober då jag jobbar sista dagen.
