Mammas flicka
Sju veckor gammal på söndag.
Lilla Filippa blir bara större och större. Knappt man kan förstå att man varit med från dagen den lilla skönhen kom till världen. Man måste nypa sig i armen lite då och då för att minnas.
Tur att man kan ta hjälp av bilder som denna:
En timme gammal ligger Filippa med sitt livs första (men verkligen inte sista) blöja på sig och är redo för vägning och mätning. Här hade jag förtfarande inte förstått fullt ut att det var mitt barn som låg där. Det trillade ner ett par timmar, ja kanske först ett par dygn senare.
Nu har hon växt och breder ut sig rejält på skötbordet:
Och större lär hon väl bli antar jag.
Hennes grej de senaste dagarna är att vara väldigt mammig.
När jag kommit hem på kvällarna efter jobbet har hon gnytt och skrikit när jag håller i henne en längre stund. När Bettina tar henne nära i sin famn tystnar hon direkt och lägger sig till rätta. Den spontana känslan är lite jobbig men det är ju helt naturligt att det är hos mamma det är allra tryggast och det är där maten finns. Där överlever hon. På dagtit och morgon har det gått bättre men just på kvällarna är det mammsen som gäller.
Sen har hon hittat sina händer också. De används flitigt som napp just nu.
Försökte fånga det på bild tidigare idag.
Men precis när jag skulle ta kort så drog hon ur handen.
Precis som om hon visste.
Försök ett.
Försök två.
Tredje gånge gillt, där satt den! Avslöjad!
Bettina har styrt upp en tjusig almanacka med bilder på Filippa och familjen i.
Här är januari månads bild:
En riktig liten trollunge hos farmor i mellandagarna.
---
Morgonpassen är verkligen en bra grej just nu.
Som idag när jag kom hem strax efter tio och kunde i lugn och ro gå ut på promenad i solskenet med tjejerna. Gå hem, ta det lugnt och pyssla lite. Kvalitetstid helt enkelt.
Tråkigast är att kliva upp 03:30. Men en stadig kopp kaffe så är man igång.
Lilla Filippa blir bara större och större. Knappt man kan förstå att man varit med från dagen den lilla skönhen kom till världen. Man måste nypa sig i armen lite då och då för att minnas.
Tur att man kan ta hjälp av bilder som denna:
En timme gammal ligger Filippa med sitt livs första (men verkligen inte sista) blöja på sig och är redo för vägning och mätning. Här hade jag förtfarande inte förstått fullt ut att det var mitt barn som låg där. Det trillade ner ett par timmar, ja kanske först ett par dygn senare.
Nu har hon växt och breder ut sig rejält på skötbordet:
Och större lär hon väl bli antar jag.
Hennes grej de senaste dagarna är att vara väldigt mammig.
När jag kommit hem på kvällarna efter jobbet har hon gnytt och skrikit när jag håller i henne en längre stund. När Bettina tar henne nära i sin famn tystnar hon direkt och lägger sig till rätta. Den spontana känslan är lite jobbig men det är ju helt naturligt att det är hos mamma det är allra tryggast och det är där maten finns. Där överlever hon. På dagtit och morgon har det gått bättre men just på kvällarna är det mammsen som gäller.
Sen har hon hittat sina händer också. De används flitigt som napp just nu.
Försökte fånga det på bild tidigare idag.
Men precis när jag skulle ta kort så drog hon ur handen.
Precis som om hon visste.
Försök ett.
Försök två.
Tredje gånge gillt, där satt den! Avslöjad!
Bettina har styrt upp en tjusig almanacka med bilder på Filippa och familjen i.
Här är januari månads bild:
En riktig liten trollunge hos farmor i mellandagarna.
---
Morgonpassen är verkligen en bra grej just nu.
Som idag när jag kom hem strax efter tio och kunde i lugn och ro gå ut på promenad i solskenet med tjejerna. Gå hem, ta det lugnt och pyssla lite. Kvalitetstid helt enkelt.
Tråkigast är att kliva upp 03:30. Men en stadig kopp kaffe så är man igång.
Kommentarer
Trackback
