Swimpy
Sedan dess går hon under just det smeknamnet. Speciellt efter söndagsförmiddagens babysim. Vi klev upp tidigt och for till Valbo Sportcentrum där det på söndagar är dropin-babysim. Ny grupp startar varje kvart mellan nio och elva.
Pappa och Swimpy.
Första simtagen.
Riktigt så kul som på bilden ovan tyckte Filippa inte det var hela tiden. Då och då under den dryga tio minuter långa simturen kom det små vredesutbrott. Förmodligen var hon förbannad på att vi inte hade basängen helt för oss själva. Cirka 15 andra föräldrar med småbarn i olika åldrar plaskade runt omkring oss och skapade del oväsen. Man kan förstå att det är en lätt omtumlande upplevelse för en tvåmånaders liten tjej som inte varit med om något liknande förut. Totalt sett gav badet dock mersmak, både för mig och Filippa. Det ska börjas i tid!
Annars var den största utmaningen att på egen hand duscha och byta om med Filippa. Handduk, två väskor, en bilbarnstol och en skrikande bäbis. Tidigare har jag ju bara haft handduken och den ena väskan att hålla reda på. Men det gick bra till slut, efter två-tre rejäla utbrott från vår lilla Swimpy.
---
Kvällen i Söderhamn blev mycket trevlig och längre än väntat. Vi var hemma först vid 00:30 och kom i säng senare än så. Riktigt god smörgåstårta och mycket trevligt folk förgyllde kvällen. Pricken över I:et var ett stiligt och mycket vitalt födelsedagsbarn.
Markus Norin, 30 år ung.
Jag och Pontus.
Maria och Bettina.
---
Nu vankas söndagsslapp i form av sista The Pacific-avsnittet.
Två månader
För två månader sen hände något fantastiskt.
Världens vackraste dotter kom till oss och lyfte vår värld till en nivå som är helt fantastisk. Att Filippa har varit med oss i två månader nu känns overkligt och helt naturligt på samma gång.
Overkligt för att det gått så fort, naturligt för att det känns som att jag och Bettina var menade att bli föräldrar till just Filippa. Vi passar ju så himla bra ihop vi tre.
Det känns som dagarna rusar på nu och veckorna passerar en efter en. Varje dag efter jobbet känns det lika överväldigande att lyfta upp Filippa och krama henne. Trycka läpparna mot hennes hjässa och sniffa in hennes doft som oftast har ett inslag av spya. Men det gör inte det minsta. För det är min vackra dotter Filippa som jag är så sjukt stolt över.
Detsamma gäller Bettina som gör det så himla bra här hemma. Det märks så väl att hon trivs fullt ut i rollen som småbarnsmamma och mammaledig. Den bästa mamma jag någonsin kunnat önska mig till mitt barn.
Lycka är ordet.
Efter jobbet igår. 
Efter jobbet idag. Diggar bodyn: "I did 9 months inside". 
Glad tjej ikväll med.
---
Inhandlade en liten present till mig själv igår:
Tänkte först jag skulle ha en 'vardagswhisky' typ Famous Grouse eller nåt i den stilen. Inte så svindyrt så att säga. Stod så och höll i Grousen när jag fick syn på förpackningen ovan för samma pris. En 12-årig single malt kändes lite hetare, även om det var ett oprövat kort.
Och efter att nu ikväll ha smakat den står det klar tatt det var ett bra val. Lite lagom rökig och behaglig eftersmak.
---
Att ha ett barn är ju inte bara gulligull och gosigos.
Det finns en ekonomisk verklighet också. Den kan till exempel se ut såhär:
Två feta kartonger med blöjor. 100 spänn styck. Och de blir väl inte billigare antar jag.
Vår inkomst minskar ju i och med att Bettina är hemma med 80% av sin lön. Plus att utgifterna ökar. Det är ganska enkel matematik. Mindre pengar i plånboken.
Men jag är samtidigt medveten om att det är många par (och ensamstående för den delen) som har det sämre ställt. Så jag klagar inte. Jag bara konstaterar.
---
Nu fortsätter fredagsmyset hemma hos familjen Johansson/Persson.
Lite Lets Dance och sen filmtajm.
Imorgon bär det av mot Söderhamn fär hela familjen. Min gode vän sen Kalmar-åren Mackan fyller 30 rutinerade år och bjuder in till en stor grattisfest.
Vi blir inte kvar hela natten utan far hemåt på kvällen någon gång. Efter två helger på resande fot vaknar jag gärna upp hemma på söndag morgon.
Oxveckor
Oxveckor.
Veckorna utan röda dagar mellan trettonhelgen och påsk. Mörkt, kallt, blaskigt. Jobbigt helt enkelt. Bara att bita ihop och knega på. Nu börjar det ju i alla fall ljusna lite tidigare på mornarna. Snart är det ljust när man vaknar. Betydelsen av ljus ska inte underskattas.
Tur att man varje dag har dessa att komma hem till:
Vad skulle livet vara annars?
---
Leksand vände 1-3 till seger 4-3 borta mot Växjö ikväll.
Och jag ska vara ärlig.
Jag bytte kanal när Växjö gör 3-1 i början av tredje perren. Det såg ut att bli ytterligare en sån där hedersam förlust. LIF spelade ju bitvis så bra men kunde inte omsätta i mål.
Sen kom tacklingen. En sån där idiotisk grej på Patrik Norén. Växjö-spelaren får (tack och lov) matchstraff vilket innebär fem minuter powerplay. Där började vändningen.
Gungade Filippa i min famn framför teven i slutminuterna. Hon verkade gilla vad hon såg.
En liten leksing utan tvekan.
---
Nu börjar ögonenlocken trilla ner.
Nattens sömn blev allt annat än regelbunden då Filippa inte hade en av sina mest rofyllda nätter. Jag sover ganska lätt och vaknar för det mesta. Men det är bara att gilla läget. Knackig sömn ingår liksom i paketet.
Bettina är världens duktigaste mamma som tar nätterna med ro och sköter allt så bra att man kan tro att det är hennes fjärde barn eller nåt. Jag är innerligt imponerad.
Till sist en bild från ikväll.
Vår lilla skatt börjar bli riktigt stabil i nacken.
Trött tjej
Mina tjejer en måndagskväll i januari. Så obeskrivligt vackra.
Efter en mycket bra och trevlig helg hemma i Katrineholm har det varit en trött Filippa de två senaste kvällarna. Inte så svårt att förstå med tanke på diverse avbrutna tupplurar och måltider mellan besök hos nära och kära. Svårt att veta hur mycket en liten tvåmånaders påverkas men helt oberörd kan hon inte vara med tanke på att även mamma och pappa var rätt möra på söndagskvällen.
---
Veckan på jobbet rivstartade med en häktningsförhandling i Gävle tingsrätt. En 34-åring som rånade SEB mitt i Gävle 2005 har slutligen nåtts av lagens långa arm. I det här fallet fick den sträcka sig ända till Irland faktiskt.
Skurken försvann spårlöst efter rånet men greps 2007 på Irland.
Men då vägrade de irländska myndigheterna att lämna ut 34-åringen och det blev stiltje i fallet. Men häromdagen bestämde sig de sig helt sonika för att skicka hem karln.
Så imorse klev han, något snopen får man förmoda, in i sal 6 i Gävle tingsrätt och var 40 minuter senare häktad på sannolika skäl för bl. a grovt rån. Så kan det gå.
Fångade honom på bild:
För att få bilden håller jag upp kameran över huvudet och filmar in genom dörren in till rättssalen. Fotografer är inte tillåtna INNE i salen men alldeles utanför dörrhålet går det bra att stå. Så när reportrar och åhörare går in gäller det för oss fotografer att passa på. När vakterna tycker att det räcker ber de oss stänga dörren. Oftast får vi de 10-15 sekunder som behövs och alla är glada och nöjda.
Utom möjligtvis gangstern då.
---
In Flames är precis klara med sitt kommande album.
Bara mix och paketering kvar.
Ska bli sjukt intressant att se var de tagit vägen efter det senaste alstret som till 95 procent var helt fantastiskt. Skulle ju heller inte brista i gråt om de gör en spelning eller två i Sverige i sommar. Drömmen vore ju att de spelar på Getaway Rock i Gävle.
Då känner jag en journalist som snabbt ackrediterar sig.
Tid
Av olika anledningar har jag varken haft tid eller framförallt lust.
Men nu har jag båda två igen.
På söndag blir Filippa två månader. En så kort period av ens liv men ändå så stor del. Det är Filippas hela liv såhär långt och för varje dag blir hon bara vackrare. Jobbet är igång ordentligt nu och nog kan man påstå att vi nu är "inne i vardagen" till slut.
Bettina verkar trivas väldigt mycket med att vara mammaledig och hon tar så bra hand om vår lilla skatt här på dagarna. När man kommer hem efter jobbet vill man bara slita tag i Filippa och krama henne.
I måndags morse var det nog den tyngsta slängen hittils av separationsångest när jag stängde dörren för att gå till jobbet. Från det första steget ner för trappen hade jag börjat räkna ner till 17:15 då jobbagen var slut och jag skyndade mig hem genom mörkret till mina prinsessor.
Idag var vi på en första läkarkontroll efter födseln. Allt verkade tipptopp sa läkaren och han kunde heller inte höra något blåsljud på hjärtat. Nu är det ju inte säkert att det lilla hålet redan växt igen. Men det är i alla fall ett positivt tecken. Vikten har tickat upp till 4800 nu och hon är 57 cm lång.
Ett par bilder från idag.
Eftermiddagsmys på soffan med mamma.
"Vad gör du pappa?"
Skrämd av blixten :)
---
Det har funnits sämre veckor på TV4:s säjlavdelningar.
I söndags sågs det första avsnittet av 'Solsidan' av drygt 2,5 miljoner svenskar.
Det är mer än en fjärdedel av befolkningen.
Osannolika siffror. Till och med för de ständigt optimistiska säljarna.
Säljar-Mårten satt och gnuggade händerna (ja han gjorde faktiskt det) när jag gick förbi och påtalade tittarsuccén. Han satt precis och filade på ett skrytmelj till sina kunder. Höga tittarsiffror och populära program är deras främsta säljargument när de ska kränga reklam. Just nu har de drygt 2,5 miljoner stycken argument med sig ut till kunderna.
---
Sju raka matcher utan tre poäng för Leksand.
Kvalserieplatsen är i fara och röster höjs för att få tränarna sparkade.
Men stopp ett tag nu.
Det här var ju ganska väntat ändå. Tar du bort spelare som Pelle Prestberg och Oliver Ekman Larsson och ersätter med kreti och pleti från gatan (mer eller mindre) så måste det ju märkas. Visst kan ett lag svetsas samman och ta en kvalserieplats. Men det blir inga seriesegrar och givna trepoängare borta mot Tingsryd.
---
Tid är en lyx.
När vi imorgon far hem över helgen pusslar vi bäst det går för att få ge våra nära och kära så mycket tid som möjligt med lilla Filippa. Ibland vill man bara klona sig i tre.
Fredag
Kan knappast bli annat än succé.
En glad tjej mötte upp när jag kom hem från jobbet.
Börjar undra vad den dör svarta grunkan som pappa håller framför ansiktet är för nåt.
Två lila tjejer igår kväll.
Härom kvällen var det baddags igen. Och när Filippas navel nu läkt är det okej för mig och Bettina att vara med i badet.
Det visade sig vara mycket uppskattat av lilltösen med lite sällskap i plurret.
Hon låg bara helt avslappnat och kollade på mig hela tiden.
Mammas flicka
Lilla Filippa blir bara större och större. Knappt man kan förstå att man varit med från dagen den lilla skönhen kom till världen. Man måste nypa sig i armen lite då och då för att minnas.
Tur att man kan ta hjälp av bilder som denna:
En timme gammal ligger Filippa med sitt livs första (men verkligen inte sista) blöja på sig och är redo för vägning och mätning. Här hade jag förtfarande inte förstått fullt ut att det var mitt barn som låg där. Det trillade ner ett par timmar, ja kanske först ett par dygn senare.
Nu har hon växt och breder ut sig rejält på skötbordet:
Och större lär hon väl bli antar jag.
Hennes grej de senaste dagarna är att vara väldigt mammig.
När jag kommit hem på kvällarna efter jobbet har hon gnytt och skrikit när jag håller i henne en längre stund. När Bettina tar henne nära i sin famn tystnar hon direkt och lägger sig till rätta. Den spontana känslan är lite jobbig men det är ju helt naturligt att det är hos mamma det är allra tryggast och det är där maten finns. Där överlever hon. På dagtit och morgon har det gått bättre men just på kvällarna är det mammsen som gäller.
Sen har hon hittat sina händer också. De används flitigt som napp just nu.
Försökte fånga det på bild tidigare idag.
Men precis när jag skulle ta kort så drog hon ur handen.
Precis som om hon visste.
Försök ett.
Försök två.
Tredje gånge gillt, där satt den! Avslöjad!
Bettina har styrt upp en tjusig almanacka med bilder på Filippa och familjen i.
Här är januari månads bild:
En riktig liten trollunge hos farmor i mellandagarna.
---
Morgonpassen är verkligen en bra grej just nu.
Som idag när jag kom hem strax efter tio och kunde i lugn och ro gå ut på promenad i solskenet med tjejerna. Gå hem, ta det lugnt och pyssla lite. Kvalitetstid helt enkelt.
Tråkigast är att kliva upp 03:30. Men en stadig kopp kaffe så är man igång.
Kan du flina Filippa?
- Javisst kan jag det!
Bilden är ungefär en timme färsk. Filippa på strålande söndagshumör.
De senaste dagarna kommer det där underbara flinet allt oftare (just efter maten av någon anledning). Det går liksom inte att förbereda sig för hur vackert det är. Man blir lika varm inombords varje gång.
---
Nu kommer del tre i min årtstidsbildsjämförelse. Den med mer snö. 
Sommar. 
Vinter.
Ännu mera vinter.
Den översta får en definitivt att längta till våren. Nu räcker det, Bore.
---
Nu andra åket i herrarnas slalom med den briljante Stig Strand som kommentator.
Sen Manchester United-Liverpool i FA-cupen.
Stor tjej
Både på längden och i huvudet. I tisdags mätte hon 56 cm på BVC (51 vid födsel) och man märker nu hur hon använder sin lilla röst mer och mer. Igår kväll höll hon upp nacken helt och hållet jättelänge utan att vila och hon vara bara nöjd när man gick runt med henne i lägenheten så hon fick kika runt med huvet uppe som ett litet periskop. Antar att hon vill få full koll på sitt hem.
Bettina har också under de senaste tre nätterna fått henne att helt och hållet sova i korgen bredvid vår säng. Inte lika mysigt som att ha henne mellan oss såklart, men på sikt är det både nyttigt och praktiskt att vänja henne vid att hela tiden somna i en annan säng än vår. Nästa steg blir att slussa in spjälsängen.
Man märker också att hon får mer och mer glädje av små leksaker och att ligga i babygymet.
Där ligger hon till exempel i skrivande stund:
Än sålänge får man röra på grejerna åt henne. Snart når hon själv.
Notera även fotbollen till höger i bild. Den fick hon på IKEA idag.
Dit åkte vi inte enbart för att köpa en fotboll av tyg.
Vi var också ute efter ett nytt soffbord och en matta som vi spanat på ett tag. Efter montering blev resultatet enligt förväntan, ett lyft och en uppfräschning av vardagsrummet.
Såhär såg det ut innan:
Arkivbild från juli när Linda och Henke hälsade på.
---
Ser ut att bli en blåögd Filippa.
Vet inte hur länge det kan ändra på sig men fortfarande har hon kvar den vackra nästan mörkblå färgen på ögonen som hon hade när hon föddes.
---
Nu ska jag väcka en björn som sover.
Bettina älskar att sova en stund på eftermiddagen och gör det just nu på soffan bakom mig. Hon gillar inte att bli väckt. Men hon gillar nog ännu mindre att missa damernas masstart på 10 km. Näst sista etappen i Tour de ski. Smockan lär hänga i luften om jag låter henne sova.
Minifredag
Att stänga lägenhetsdörren och låsa den samtidigt som man precis hört Filippa gny sådär lite sött från sovrummet är inte det lättaste här i världen. Det känns liksom onaturligt att lämna mina två tjejer som är det allra värdefullaste jag har.
Men det är bara att vänja sig antar jag. Det lär bli fler gånger, såvida jag inte vinner 100 mille på Lotto. Vilket vore en smula förvånande eftersom jag aldrig spelat på Lotto.
Mötesdag idag på jobbet. Inga kvällssändingar och vi tog chansen att stanna upp och prata och det vi gör och ska göra. Det händer extremt sällan att vi får chansen till det. Annars är det bara ett maskineri som rullar på och varje arbetsdag ska det produceras. Aldrig tid till resonemang och eftertanke kring det vi sänder ut. Men det fick vi idag. 
Här möts vi. Konferensrummet i Falun.
---
Filippas nya favoritställe:
Vi köpte ett babygym a la Tummen. 
Roligast är det när det rör sig ordentligt. 
---
Ofattbart skönt att komma hem idag.
Krama och pussa lite på mina favoriter och ta en whisky, minifredag som det är. Att ha en ledig dag imorgon känns som en rejäl bonus. Tour de ski, en promenad och en massa mys.
Vinter
Semestern är slut och det är dags att börja jobba som vanligt. Det känns ganska bra att komma in i vardagen och skapa rutiner. Inte sen Filippa föddes den 28 november har vi varit i närheten av något sådant.
Först två omtumlande pappaveckor där dag och natt flöt ihop. Sen två veckor i en resväska där hemma. I den bästa av världar hade jag ju varit hemma hela tiden med mina flickor.
Men det är ju inte riktigt så det fungerar. Jobb är ett måste och när jag dessutom trivs bra med det jag gör finns det inte mycket att klaga på.
---
Medan vi var borta har det fallit ännu mer snö i över Gävle.
Jag är dålig på att uppskatta snödjup med blotta ögat. Men mellan en halvmeter och metern känns inte som någon överdrift. Mellan dagens två skidlopp i Tour de ski tog vi oss en promenad.
Vår gata består mest av snöhögar just nu.
Fett med snö.
Framplogad gångväg i Boulognerskogen.
Framskottad papperskorg.
---
Ikväll missar jag inte Småkronornas semifinal mot Ryssarna.
Den börjar egentligen på tok för sent med tanke på att jag ska upp 03:30.
Men den smällen tar jag.
Hemma
Borta bra men hemma bäst.
Ett slitet, men ack så väl passande uttryck just nu. Att igår sent på eftermiddagen lasta ur grejorna och sjunka ned i soffan i Gävle kändes väldigt bra.
Nu är det ju inte i något främmande, avlägset land vi tillbringat jul och nyår. Det är ju faktiskt vår hemstad och hemma hos våra föräldrar. Det har varit fantastiskt mysigt och trevligt på alla sätt att tillbringa nästan två veckor med de närmaste.
Men när jag gick runt här i lägenheten och plockade igår kväll insåg jag varför vi trivs så bra i den. De är helt enkelt hemma. Vårt hem. Lilla familjens hem.
---
Vår julresa har satt V50:ns lastkapacitet på prov:
Jag hade kunnat klämma in ungefär en tépåse när barnvagn, julklappar, kläder och what not hade pressats in inför hemfärden.
Tidigare har jag haft lyxen att kunna packa i hela baksätet och mina stuvarkunskaper har aldrig riktigt satts på prov. Det har de nu. Två damer basar ju numera över baksätet och behöver det mesta av utrymmet.
Nästa bil blir en V70 eller motsvarande.
Och ja, bilen ska tvättas i veckan.
---
Det nya året firades in hemma hos Linda och Henke på Sörmlandsgatan i Katrineholm. En riktigt trevlig och mysig kväll tillsammans med ovan nämnda samt Hanna, Emil och lille Thexas. Linda fixade en trerätters som hade platsat på vilken finare resataurang som helst. Sjukt gott. 
Glada miner på balkongen vid tolvslaget:
Linda och Henke
Hanna och Emil
Mina två prinsessor firade tolvslaget inomhus.
---
Alla Filippas presenter och klappar hon fått under hemmabesöket:
Återigen, hur ska man kunna tacka för allt detta?
Hoppas i alla fall att alla som gett känner att de fått ett tack tillbaka.
---
Avslutar med julveckornas finaste bild på dottern:
Ord kan inte beskriva hur mycket jag älskar henne och hennes mamma.
Så jag tänker inte ens försöka.
