En familj
Jag läste någonstans, någongång att definitionen av en familj är minst två personer som bor under samma tak. Sedan dess har jag ofta skämtat med Bettina om att vi är en liten familj.
För egentligen tycker jag ju inte att man är en riktig familj förens man är i alla fall tre personer.
Nu är vi det. 
Dagarna har rusat på och imorgon fyller Filippa en vecka.
Vår första tid tillsammans har varit intensiv på ett lugnt sätt. Intensiv på så sätt att det är en ny människa som kommit till världen och det är vi som ska ta hand om henne och lära oss hennes signaler för att göra både vår och Filippas tillvaro så trygg och bra som möjligt.
Lugn för att vi fått några sköna dagar i hemmet där vi i vår egen takt fått ta de där viktiga stegen.
De bästa nyheterna hittls är att amningen nu kommit igång ordentligt. Filippa äter som en hel häst och det ofta. I princip varannan timme nu. Och det behövs för hon gick ner i vikt tre dagar i rad efter hon föddes och var farligt nära gränsen på de 10% av viktnedgång som är normalt.
Igår var vi för tredje dagen på återbesök på BB och för första gången hade hon ökat i vikt. Och när hon slukar i sig som hon gör nu lär hon bara fortsätta att växa.
Idag var jag och Filippa ute på den första längre promenaden:
Minus 8 grader ute idag. Kärran går bra på vinterunderlaget. 
Men bäst är innehållet. En sovande liten prinsessa.
---
Ikväll var det dags att dra på sig LIF-tröjan.
Leksand har vart rätt kassa på slutet och någonting var tvunget att göras.
Såhär långt är det succé borta mot Malmö. Ledning 5-2 med drygt en period kvar att spela.
---
Avslutar med ett par Filippa-bilder från de två senaste dagarna:
Nyfikna ögon från farmors famn. 
Idag kom farfar, faster och plastfarmor på besök.
Totalt sju timmars körtid för tre timmars möte med Filippa.
- Värt varenda kilometer, sa pappa utan att tveka. 
En mycket stolt farfar och ett sovande barnbarn. 
Faster Therese.
En tjej som lär få vänja sig vid att vara i centrum den närmaste tiden.
