Jul
Hemåt
Om ett par timmar sätter vi oss i bilen och far söderut. Kanske inte årets bästa dag att ge sig ut på vägarna. Men det lär knappast bli mindre trafik ju närmare julafton vi kommer. Skönt också att det är ljust och att vi inte har någon tid i världen att passa. Det får ta den tid det tar helt enkelt.
Sen har vi ju en liten prinsessa som har lite att säga till om. Blir en helt ny erfarenhet att göra den här resan med henne. Hittils har hon i alla fall tyckt om att åka bil.
Bortskämd
Vi har redan skämt bort vår Filippa ordentligt.
Med vår närhet.
Hon vägrar i princip att somna in någon annanstans än hos Bettina och mig. Favoritplatsen är som tidigare på Bettinas mage men hos mig funkar det lyckligtvis också bra. Igår kväll sov hon i ett par timmar på min arm och såg ut att ha det hur mysigt som helst:
Försök att ignorera den orakade luffaren till höger. 
Det är ju den där lilla Filippa som är intressant.
Jag ser inga problem med att hon helst somnar och sover jättenära oss. Innan man vet ordet av är den här tiden förbi och man längtar tillbaka. Dessutom har jag förtsått att spädbarn inte kan få för mycket närhet. Jag offrar utan tvekan ett par timmars sömn varje natt för att få skämma bort henne på det här viset.
Min chef Linda sa idag när vi var på julbord att hon hade en vän som sagt:
- Man ska marinera sina barn i närhet och trygghet.
Och det är väl ungefär vad vi håller på med just nu.
Ett par närhetsbilder från de senaste dagarna, plåtade med mobilen:
Avtuppad i onsdags kväll. 
Imorse la jag henne ner i sängen, ganska snabbt kröp hon intill sidan på mig och slocknade.
---
Julbord ja. Röck in en sväng på jobbet idag och åt jullunch med kollegorna. Ett skitigt jobb är det, men någon måste göra det. Precis som i fjol åt vi på Engeltofta strax utanför stan.
Ett helt okej julbord, inget som sticker ut. Jo föresten. Och det negativt. Maten står på övervåningen och vi satt på undervåningen. En promenad på säkert uppåt 50 meter, bland annat uppför en trappa krävdes.
Så var dagens I-landsproblem noterat. 
TV4 Gävle/Dalarna väntar på att få äta julbord.
---
Nu är jag också pappa på pappret.
I förmiddags var vi på familjerätten och skrev på alla pappar. Det var riktigt avancerat med vittnen och grejer när jag intygade med min underskrift att jag är pappa till Filippa. Sen var givetvis Bettina tvungen att skriva under på saken. Efter viss tvekan skrev hon under.
Det sista var ett skämt.
---
Fredagsmys på gång. Jag ska korka en bättre tjeckisk pilsner och börja med maten.
Tacos är det på menyn. Sen blir det Robinson på teve och därefter säkert ganska snart sängen.
Sömn har sällan känts så värdefullt som nu.
Bettina
Den senaste tiden har det mesta i den här spalten handlat om Filippa.
Inte så konstigt kanske. Hon är ju ett litet underverk.
Men nu ska det handla om hon som dragit det tyngsta lasset och varit allra tapprast de senaste veckorna.
Min underbara Bettina.
Varken veckorna före eller efter förlossningen har jag hört henne yttra ett enda negativt ord om graviditeten eller att behöva amma en gång till klockan fyra på morgonen. Visst, det kanske inte har varit kullerbyttor av glädje varje gång. Men aldrig ett ont ord.
Och det är så typiskt henne. Alltid energin på rätt sak.
Under förlossningen var hon helt otrolig. Totalt fokus på andning under värkarna och inte ett knyst om att det gjorde ont eller att hon var trött. Och under krystningarna på slutet tryckte hon på så mycket hon orkade fast hon knappt hade ork kvar. Utan ett enda knyst.
Återigen, alltid energin på rätt sak.
Och jag är så innerligt imponerad.
Det hon gör nu och har gjort för att få Filippa till världen är visserligen något som många, många kvinnor gjort före henne men det ska för den sakens skull inte underskattas. Det hon går igenom är en stor uppoffring både psykiskt och fysiskt.
En bedrift som jag alltid ska beundra henne för.
Från förlossningen. Lugn och sansad. 
Igår kväll. Fortfarande lugn och sansad. En fantastisk mamma.
---
På måndag far vi hemåt.
Nära på två veckor ska spenderas i hemmatrakterna med våra familjer, släkt och vänner. Ska bli riktigt härligt. Senast vi var hemma var den 25 september. En mindre evighet sen känns det som. Och ett barn har vi med oss hem också. Det är den största skillnaden jämfört med förra gången i stan.
---
Då var det semester igen. Efter tre dagars jobb kunde jag äntligen vara kvar hemma igen och pyssla om mina tjejer. Det har känts bra att jobba. Jag känner efter ett par veckors frånvaro att jag verkligen trivs på min arbetsplats.
Men inget slår att komma hem igen till familjen och få hålla om Filippa igen. 
Två centimeter
Idag har hon funnits hos oss i över två veckor.
För varje dag växer sig banden starkare till denna lilla skapelse som man tycker gör framsteg varje dag. Lite starkare, lite mer medveten, lite mer vacker.
Rösten har hon också nu börjat använda till i alla fall lite mer än att skrika och gnälla med. Små, små steg mot bäbisprat är det varje dag.
Det är fantastiskt att få vara med och notera de små stegen.
Idag var vi på första BVC-besöket ett stenkast från hemmet. Max fem minuters gångavstånd. Vägning och mätning på programmet. Hon har vuxit två centimeter och är nu 53 cm lång. Vikten har glädjande nog också ökat. 3880 gram ligger hon på nu. Snart uppe på födselvikten igen.
---
Kändes helt okej att vara tillbaka på jobbet imorse. Fick bra med sömn och efter en rejäl kopp kaffe var man inne i nyhetsmaskineriet igen.
Emil Jönssons sprintseger, en biljakt i Gävle, Sveriges dyraste fjällstugor (i Sälen) och ytterligare ett kapitel i vargdebatten var bland det som slog sig in i sädningarna. For även ut till en kyrka i Gävle vid åtta och fångade bilder på när ett luciatåg stämningsfullt gled in och började sjunga för skolbarn.
Blev finemang som avslutning i morgonens sista sändning.
---
---
Nu ska det kokas ihop lite ört-té som gör det lättare att somna.
Sen spana på mina underbara tjejer som sover tillsammans framför teven i sovrummet.
Sen andra halvlek av Man Utd-Arsenal (1-0 i halvtid!).
Sen sova.
Sen jobba.
Jobb igen
Såhär gosigt kan det vara på soffan en söndagsförmiddag.
Filippa sover som en stock medans jag kollar på slalom och skidskytte och Bettina tar igen sig i sovrummet efter att ha varit vaken rätt mycket inatt.
Vi gick upp efter att Filippa ätit vid nio och sedan dess har hon legat där och sovit.
Jag fick 'ledigt' inatt och kunde sova på när tjejerna gick upp för amning i vardagsrummet. Det kändes ganska nödvändigt med sammanhängande sömn inatt med tanke på att det är dags för mig att jobba igen imorgon.
Det känns helt okej att börja jobba eftersom jag bara jobbar tre dagar innan det blir semester igen över jul och nyår. Dessutom kör jag två morgonpass till att börja med följt av ett avslutande dagpass. När jag jobbar morgon slutar jag ju kl.10 på förmiddagen och dagen känns sen nästan som en semesterdag. Visserligen börjar jag ju 04:00 men det är jag van vid och sålänge jag får fyra-fem timmars sömn klarar jag mig bra.
---
Tolv minusgrader på termometern. Skinande sol och gnistrande snö.
Vi hade tänkt ta oss ut på julmarknad i Furuvik på eftermiddagen. Vore skönt om det sjönk til i alla fall -10 för Filippas skull. Sen får vi pälsa på henne enligt flerlagersprincipen och ta av henne ifall det blir för varmt.
Lätt att glömma sig själv i det här läget. När vi gick ut första gången (-8 grader) klädde vi på henne efter konstens alla regler men sen gick jag och frös där utan långkalsonger.
Filippa somnar
Filippa Elisabeth Persson.
Nu har hon ett fullständigt namn också. Papprena gick in till Skattverket igår så nu blir det svårt att ändra sig. Elisabeth får hon efter Bettina och hennes mamma. Efternamnet blev Persson av egentligen ingen anledning alls. Ett av våra efternamn ska vi ju välja och det blev mitt. Filippa P.
På fredag ska vi till familjerätten på Gävle kommun för att få mig formellt godkänd som pappa. Är man inte gift med mamman får man inte faderskapet automatiskt.
Så ännu är jag inte pappa på pappret.
---
En stilstudie i hur Filippas trötthet slår till:
12:11, ganska pigg. 
12:31, ganska trött (att bli påklädd är ju slitsamt). 
13:12, däckad. Sen sov hon som en stock i tre timmar.
---
Att Filippa vaknar mitt i natten är inte enbart besvärande.
När hon gnyende gjorde sig uppmärksammad i jakten på mat strax efter 03:00 inatt tog jag tillfället i akt. Sedan några dagar stod det klar att Linus Omark skulle göra NHL-debut för sitt Oilers natten mot lördag. Matchstart 03:00. Så efter maten var jag frivillig att söva Filippa från tevesoffan. Jag fick se Omark göra sin första NHL-poäng men var för trött för att hålla ut hela matchen och stängde av halvvägs in i sista perioden. Matchen gick till straffar.
Gissa vem som avgjorde.
http://video.nhl.com/videocenter/console?catid=35&id=86945
---
Igår var det fredagsmys.
Filippa sov duktigt hela middagen i släktvaggan. 
Obeskrivligt vacker.
Vaggan är mer elle mindre en släktklenod som min farfar var den förste att använda 1931.
Min farfars far var korgmakare och sedan han tillverkade den har den hängt med och nära på varje nyfött barn i släkten har sedan dess sovit i den de första månaderna.
I botten finns alla namn nerskrivna med årtal och allt. 
Pappa och Faster Maud har till exempel sovit i den 1952 och 1956. 
Precis som jag och kusinerna Viktor och Ida. 
Och nu är även lilla Filippa med på listan.
---
Nu ska jag plita ner en rad på Stryktipset och sen kolla finalen i Innebandy-VM.
Sen är det Premier League en stund innan det zappas över till Viasat Hockey.
Leksand tar emot serieledande Växjö. En seger där skulle sitta så ofattbart skönt.
Men när slog Leksand ur underläge mot Växjö senast?
Kan aldrig ha hänt.
Kammarseptumdefekt
Det är fakta och låter kanske väldigt oroande.
Men det är, enligt en barnhjärtläkare som vi träffade tre dagar efter Filippa föddes, ett väldigt litet och närmast obetydligt fel. Vi har fått en tid om återbesök om ett halvår då det förhoppningsvis har växt bort helt.
Kammarseptumdefekt innebär att Filippa har ett hål mellen sitt hjärtas kamrar genom vilket blod läcker igenom. Nu har Filippa haft tur och hålet är bara två milimeter stort och det är inget man behandlar eftersom risken för hälsoproblem är ytterst liten. De som har ett större hål riskerar hjärtsvikt och då kan det bli fråga om operation.
Först när vi fick reda på det tänkte i alla fall jag väldigt mycket på det men efter undersäkningen med ultraljud hos läkaren kändes allt mycket bättre och det har bara poppat upp ett par gånger.
Det viktigaste av allt är i alla fall att felet upptäcktes så tidigt och att vi vet om det inför framtiden. All beröm till de duktiga barnläkarna på Gävle sjukhus som hittade det så kallade 'blåsljudet' från hjärtat tidigt så vi kunde få information om det.
---
Såhär satt Filippa och filurade vid frukost imorse:
Babysittern har visat sig jättenyttig redan. Hon sitter där knäpptyst och bara tittar.
Men det blir bara någon stund om dagen.
Till exempel när vi vill äta frukost tillsammans.
---
Ett par Filippa-bilder till från mobilen:
Mysigt på fårfällen i morse.
Vaknar upp efter att ha sovit gott i vagnen.
---
Tofflorna har använts flitigt idag också.
Men även om de är söta och varma är de inte familjens största.
Tripp, trapp, trull.
Filippa har en bit kvar till mammas 38:or och ytterligare lite till pappas 44:or.
Låt oss hoppas att det stannar vid mammas.
Det lustiga är att innan man vet ordet av springer hon runt i de där 38:orna. Just därför ska jag nu avsluta det här blogginlägget och gå och kramas lite med min underbara lilla dotter.
Perfekt
Idag fick vi även av ett barnproffs bekräftelse på saken. Barnmorskan Petra från BVC var på det rutinmässiga hembesöket och vi satt ner vid köksbordet i cirka en halvtimme och pratade innan det var dags för vägning och en liten undersökning.
Vikten går helt normalt uppåt och efter en liten titt på henne sa Petra:
- Det ser jättebra ut, hon är helt perfekt.
Vikten är nu uppe på 3750 gram. En ökning med nästan 150 g på fem dagar.
Vårt lilla matvrak Filippa är snart tillbaka på födselvikten 3940 g.
Känns riktigt bra.
Dagens sötaste med Filippa, förutom henne själv, är tveklöst hennes tofflor.
Ganska komiska, rätt söta, men framförallt riktigt varma.
Mamma fixar till tofflorna. Filippa gillar't.
Sen blev det en gäsp.
---
Nu blir det träning igen för andra dagen på raken.
Skönt att vara igång och svettas lite igen.
På promenad
För mig var det ovant att gå med Bettina i ett lite högre tempo. De två-tre sista månaderna av graviditeten fick jag lära mig gravidtempot.
Stopp vid bocken. Än står den kvar.
Bro över Gavleån.
En lite rödblommig och mycket söt tjej vid hemkomst.
---
Imorgon får vi besök av en barnmorska från BVC.
De har med sig vågen och ska kolla så bäbisen inte far illa i sitt nya hem.
Känns som vi ligger en liten bit från en sån varning.
---
Ikväll fick Filippa njuta av sitt livs andra bad.
Det uppskattade hon lika mycket som det första.
Tråkigast var precis som sist att komma upp i kyliga luften och bli torkad.
Ikväll tittade vi också på fotboll en liten stund innan det vart film (Bröderna Karlsson).
Givetvis skulle rätt klädsel på när den första Manchester United-matchen skulle ses.
En rätt fräck frilla blev det efter badet också.
---
Nu är det läggdags.
Imorgon fyller Filippa tvåsiffriga dagar.
Känns som allt går så fort nu. Bara några pappadagar kvar att njuta av nu. Verkligen en bra uppfinning det här med pappadagarna. Det är en gåva att få chansen att lära känna sitt barn (och vice versa) de här första viktiga dagarna.
De kommer aldrig tillbaka.
Sömnrekord
För första gången sen Filippa föddes för åtta dagar sen fick jag sova mer än fem timmar under en natt.
Tror det blev uppåt sju timmar inatt faktiskt. Givetvis inte sammanhängande men sammanlagt. Börjar bli en riktigt duktig tjej både på att äta och sova. De vakna timmarna blir allt mer sällsynta. Men det är såvitt jag förstått fullt normalt.
Idag var hon i alla fall vaken ett par timmar på förmiddagen.
På grund av det sov hon bort hela sin första shoppingrunda. Men det gjorde inte så mycket.
Jag och Bettina kunde i lugn och ro spatsera runt på Köpis i Valbo i ett par timmar.
Framme!
Filippa för dagen i en riktigt läcker mössa.
Vi betade av de sista julklapparna och Bettina uppdaterade sin garderob lite. Det blev även ett par plagg till lilltösen. Bettina kunde inte riktigt motstå. Dessutom behövde vi ett par uppsättningar till i strl. 50.
- Åh jag döör, sa Bettina när jag höll upp den högra dressen i affärn.
När det låter så vet man att det inte är nåonting man hänger tillbaka.
---
Snubblade in i skivaffärn som av en händelse. Där sålde de tre skivor för 199:-.
Det var ingen idé att kämpa emot.
Förklaring fr. v.
- Chris Cornell sjöng i Audioslave. Karln har en röst som piskar det mesta.
- Nirvana är Nirvana. Även om jag aldrig lyssnade på dem ordentligt är det musikhistoria som måste ägas.
- Lady Gaga. Kanske förvånar de som känner mig, men den här skivan innehåller så många bra låtar att det är kul att ha den. 'Telephone' är nog en av de bästa 'icke-rock-låtar' jag hört. Dessutom går skivan med fördel att spela när Bettina är i närheten.
Cornell i aktion: (hyfsad låt dessutom)
http://www.youtube.com/watch?v=7QU1nvuxaMA
---
Igår var det minikalas. Filippa 'fyllde' en vecka och mina jobbarkompisar var här.
Hela gänget lyssnar på förlossningsberättelsen. Filippa däckad i sängen.
Sen var det glögg i vardagsrummet.
Vi fick jättefina presenter. Bland annat:
En Bamse-sängmobil.
Body och strumpor från Villervalla.
---
Några Filippa-bilder:
En vanlig syn i vår soffa de senaste dagarna. Mor och dotter sover sött tillsammans.
Galet gullig bild från igår natt. Såhär nöjda kan man vara efter maten. Sex dagar
Funkar bra att sova hos farsan också.
Från annan vinkel med mobilen. Gobiten däckad.
Förmiddagslur
En av Filippas favoritplatser såhär långt är på en av våra huvudkuddar under en varmfilt i soffan i vardgasrummet. Där ligger hon just nu och vilar ut efter sin senaste måltid.
Äta, sova, äta, sova och sova är dotterns agenda för tillfället.
---
2922 dagar sen var det sedan Leksand vann mot Malmö i Malmö.
Igår kunde vi sluta räkna de där dagarna. Tröjan åkte på och det gjorde susen.
En galet viktig seger på många sätt.
---
Idag får vi besök igen.
Filippa fyller ju en vecka idag och jag har bjudit in de nyfikna jobbarkompisarna på glögg och pepparkakor såhär på adventen.
Kl. 15 trillar de in och innan dess ska vi plocka i ordning lite här och ta med Filippa i vagnen ut och köpa glögg.
En familj
Jag läste någonstans, någongång att definitionen av en familj är minst två personer som bor under samma tak. Sedan dess har jag ofta skämtat med Bettina om att vi är en liten familj.
För egentligen tycker jag ju inte att man är en riktig familj förens man är i alla fall tre personer.
Nu är vi det. 
Dagarna har rusat på och imorgon fyller Filippa en vecka.
Vår första tid tillsammans har varit intensiv på ett lugnt sätt. Intensiv på så sätt att det är en ny människa som kommit till världen och det är vi som ska ta hand om henne och lära oss hennes signaler för att göra både vår och Filippas tillvaro så trygg och bra som möjligt.
Lugn för att vi fått några sköna dagar i hemmet där vi i vår egen takt fått ta de där viktiga stegen.
De bästa nyheterna hittls är att amningen nu kommit igång ordentligt. Filippa äter som en hel häst och det ofta. I princip varannan timme nu. Och det behövs för hon gick ner i vikt tre dagar i rad efter hon föddes och var farligt nära gränsen på de 10% av viktnedgång som är normalt.
Igår var vi för tredje dagen på återbesök på BB och för första gången hade hon ökat i vikt. Och när hon slukar i sig som hon gör nu lär hon bara fortsätta att växa.
Idag var jag och Filippa ute på den första längre promenaden:
Minus 8 grader ute idag. Kärran går bra på vinterunderlaget. 
Men bäst är innehållet. En sovande liten prinsessa.
---
Ikväll var det dags att dra på sig LIF-tröjan.
Leksand har vart rätt kassa på slutet och någonting var tvunget att göras.
Såhär långt är det succé borta mot Malmö. Ledning 5-2 med drygt en period kvar att spela.
---
Avslutar med ett par Filippa-bilder från de två senaste dagarna:
Nyfikna ögon från farmors famn. 
Idag kom farfar, faster och plastfarmor på besök.
Totalt sju timmars körtid för tre timmars möte med Filippa.
- Värt varenda kilometer, sa pappa utan att tveka. 
En mycket stolt farfar och ett sovande barnbarn. 
Faster Therese.
En tjej som lär få vänja sig vid att vara i centrum den närmaste tiden.
Mormor och Farmor
Filippa ligger och sover på en huvudkudde i vår soffa.
Hon blir bara vackrare för varje timme som går. Allt vi gör kretsar kring henne just nu. Ordningen i hemmet har fått stå tillbaka lite till förmån för lite extra närhet.
Igår kväll stod jag och Bettina och borstade tänderna samtidigt på vår toalett precis som vi gjort hundratals andra kvällar de senaste åren. Spotta ut, skölj och torka munnen som vanligt.
Sedan kom den stora skillnaden.
När jag kom ut ur badrummet och kastar ett öga på sängen ligger vår dotter där insvept i en gosig filt och sover. Insikten gör en alldeles varm. Vad var liksom meningen med oss två tillsammans innan vi väntade och fick Filippa? Stark kärlek såklart, men det vi nu har tillsammans är så mycket större. Svårt att beskriva.
---
Igår var mormor Birgitta och moster Helén. Idag kom farmor Agneta.
De första besöken är vädigt välkomna. Lite avlastning med matlagning och annat pyssel är så väldigt värdefullt. Men ännu finare är det naturligtvis att se kärleken och glädjen vid det första ögonblicket i kontakt med barnbarnet/systerdottern.
Två bilder får säga resten.
Mormor och moster. 
Farmor.
---
Pappadagarna försvinner fort.
Tio har blivit sex i ett nafs och snart är det dags att jobba lite igen.
Men bara i tre dagar. Sen har jag tagit ut två veckors semester som räcker från torsdag den 16:e december till måndag 3:e januari.
Sweet.
Filippa
Känslorna svallade över och just i det ögonblicket jag hörde hennes första skrik kom tårarna. Fantasktiskt duktiga Bettina pustade ut och fick i samma ögonblick sin dotter upp på sitt bröst. Så vackert, så stort och så omtumlande. Ännu efter dryga tre dygn har vi nog inte fattat riktigt att hon är vårt barn, vår dotter som vi ska lära känna och leda under hennes första steg i den här världen och vidare ut i livet. En överväldigande och mäktig insikt, som ännu inte landat helt tror jag.
Just nu går man runt som i en bubbla. Barnbubblan. Sömn är en lyxvara och all tankeverksamhet går i första hand till att försäkra sig om att Filippa har det bra. Det tar så mycket tid att man aldrog kunnat förbereda sig på det innan. Men det är underbar tid. Tid att ta vara på. Jag knäpper med kameran stup i ett och här är några av bilderna från de senaste dygnen i vår barnbubbla.
Kl. 8 på morgonen efter hon föddes. Hud mot hud.
Bettina någon timme senare med vår dotter på bröstet. Det absoluta favoritstället just nu.
Tisdag eftermiddag och på väg hem. Snutta på mammas näsa går fint.
Tisdag kväll. Mys hemma i soffan.
Onsdag förmiddag. Filippa påpälsad inför sitt livs andra bilfärd. -15 grader ute.
Onsdag kväll. Andventsbäbis och adventsljus.
Onsdag kväll. Första badet. Badstolen gör succé.
