Kortklippt
Måndag med falukorv och snabbmakaroner till middag.
Ett ganska vanligt inslag i vår vardagsmeny. Falukorv är väldigt underskattad husmanskost skulle jag vilja påstå. Trots att det har stått på bordet (minst) en gång i veckan sen studenttiden så tröttnar jag aldrig på det. Och det måste ju vara något speciellt med det. Blodpuddingen och tonfiskröran med pastaskruvar kräktes man ju på efter en halv termin. Men falukorven smakar liksom bara så jättegott varje gång. Mysko.
---
En helg med besök har passerat. Nio goda vänner från tiden i Kalmar kom hit vid lunch i lördags och for hemmåt drygt ett dygn senare. Ett mycket kärt återseende.
Jens, Rödis, Pontus, Mackan och Papas.
En mycket prestigefylld Boule-match inledde kvällen.
Innan Nintendot gick varmt.
Damerna var hjältar i köket. Den hemmagjorda pizzan blev en succé.
Sen började bilderna bli suddigare och suddigare. Skumt.
Det är märkligt när man tänker på det. Människor med så olika ålder, bakgrund och värderingar träffas på ett ställe och så är det något som för dem samman. Vad är det som gör att man vill sitta och prata med just dessa kvällen efter? Hur sorterar man? Hur sorteras man?
---
Innebandyträning ikväll. 21.30-22.30. Skön tid.
Som lök på laxen är den i en fullkomligt usel hall. Bedrövligt golv, inga omklädningsrum och planen är ungefär lika stor som ett pingisbord.
Jag har säkert klagat på hallen förut i den här spalten men det skiter jag i. Den förtjänar att klagas på.
--
Tänker lite till och kommer fram till följande:
Bland de som kom till Gävle finns det egentlígen bara en sak som för oss samman (förutom viljan att läsa tre år journalistik på högskolan). Och det är ett stort intresse för sport.
Kan det vara så enkelt?
---
Bettina skickade iväg mig till frisören i lördags förmiddag.
Det gjorde hon rätt i. Så har jag tolkat alla glada tillrop på jobbet idag.
Dessutom var det ganska skönt att bli av med det halvkilo hår jag hade hängandes neråt axlarna.
Ett ganska vanligt inslag i vår vardagsmeny. Falukorv är väldigt underskattad husmanskost skulle jag vilja påstå. Trots att det har stått på bordet (minst) en gång i veckan sen studenttiden så tröttnar jag aldrig på det. Och det måste ju vara något speciellt med det. Blodpuddingen och tonfiskröran med pastaskruvar kräktes man ju på efter en halv termin. Men falukorven smakar liksom bara så jättegott varje gång. Mysko.
---
En helg med besök har passerat. Nio goda vänner från tiden i Kalmar kom hit vid lunch i lördags och for hemmåt drygt ett dygn senare. Ett mycket kärt återseende.
Jens, Rödis, Pontus, Mackan och Papas.
En mycket prestigefylld Boule-match inledde kvällen.
Innan Nintendot gick varmt.
Damerna var hjältar i köket. Den hemmagjorda pizzan blev en succé.
Sen började bilderna bli suddigare och suddigare. Skumt.
Det är märkligt när man tänker på det. Människor med så olika ålder, bakgrund och värderingar träffas på ett ställe och så är det något som för dem samman. Vad är det som gör att man vill sitta och prata med just dessa kvällen efter? Hur sorterar man? Hur sorteras man?
---
Innebandyträning ikväll. 21.30-22.30. Skön tid.
Som lök på laxen är den i en fullkomligt usel hall. Bedrövligt golv, inga omklädningsrum och planen är ungefär lika stor som ett pingisbord.
Jag har säkert klagat på hallen förut i den här spalten men det skiter jag i. Den förtjänar att klagas på.
--
Tänker lite till och kommer fram till följande:
Bland de som kom till Gävle finns det egentlígen bara en sak som för oss samman (förutom viljan att läsa tre år journalistik på högskolan). Och det är ett stort intresse för sport.
Kan det vara så enkelt?
---
Bettina skickade iväg mig till frisören i lördags förmiddag.
Det gjorde hon rätt i. Så har jag tolkat alla glada tillrop på jobbet idag.
Dessutom var det ganska skönt att bli av med det halvkilo hår jag hade hängandes neråt axlarna.
Kommentarer
Trackback
