Ljudexplosion i Läkerolen
Det blev ju seger.
2-1 efter att Brynäs gjort det första målet. Sa ju det.
Det var en otroligt tajt match. HV kvitterade med sju minuter kvar och alla i Läkerolen trodde på förlängning eller i värsta fall förlust. Men med ca två minuter kvar trampar Mads Hansen in pucken i zon och serverar Sebastian Lauritzen som sätter dit segermålet och 8120 personer (minus ev. HV-fans) fullständigt exploderar. Jag överdriver inte. Jag har inte upplevt en så hög ljudnivå i en idrottsarena tidigare. Mäktigt.
-Junioren Anton Rödin var riktigt bra (född 1991).
-Junioren Jacob Markström var ännu bättre (född 1990).
-Men allra bäst var Andreas Dackell (född 1972).
Gammal var äldst och visade vägen med sitt slagskott rakt upp i krysset som betydde 1-0. Ett helt matchavgörande mål. "Dacke" dödade också utvisningar precis som i sina storhetsdagar då han spelade för Montreal och Ottawa.
Markströms plock i slutet på andra perioden var bland det grymmaste jag sett i plockväg.
Boxplay 3 mot 5 och ett mycket viktigt läge i matchen när Brynäs leder med 1-0. David Petrasek laddar på för kung och fosterland en bit in från blå och får på ett rungande skott.
Smack.
Rakt i en utsträckt plockhandske som sitter på Jacob Markström. Publiken jublade i två minuter efter det. På pressläktaren (där det ju är neutralitet som gäller) satt vi ur lokalpressen och utbytte diskreta, men mycket nöjda leenden. 
Utsikt från pressläktaren inför tredje perioden.
Fotnot: Jag vill understryka att jag under alla omständigheter håller på Leksands IF. Brynäs framgångar framkallar enbart professionell glädje.
