Rebellisk lunch
Jag lever ju numera som bekant i ett kök där poängberäkning styr middagsmaten.
Inget fel med det i och för sig. Det är oftast ganska sjysst käk. Oftast.
Jag ser mig inte som kräsen.
Men när purjolöks- och palsternackshalten närmar sig 50% börjar jag tveka.
Därför slog jag idag till med en riktigt kollestroldrypande lunch efter jobbet.
Smörstekt potatis, stekt grillkorv och ett par ägg.
Fina firren det.
Men den förädiska paltkoman slog till direkt.
Jag var tvungen att lägga mig på sängen en halvtimme och pusta ut.
Inte van vid såna här blytunga måltider.
---
Imorgon är det en vecka till In Flames.
Det ska vi fira med en liten lista.
Bloggens tre bästa In Flames-konsert-minnen:
3. Hultsfred 2006.
In Flames headlinar och går på Hawaii strax innan midnatt den sista dagen. Stämningen är laddad. Kvällen innan har euforiska scener utspelats på samma plats när Ljunberg nickar in 1-0 mot Paraguay i slutminuterna. Jag kan lova att samma drag rådde när My Sweet Shadow avslutar giget, konfettin yr och fyrverkerierna mullrar över festivalområdet.
2. Gröna Lund 2008.
Den första metalkonserten på Grönan (om man inte räknar Hendrix som metal). Den senaste plattan är purfärsk och bandet är grymt laddat för en ny turné. Mitt i röjet en bit framför scenen står jag och kusin Vigge och vrålar euforiskt. Plötsligt dimper en trumpinne ner i mina händer. En halv sekund senare är det full kamp om det lilla trästycket som Danne Svensson just kastat ut. Jag håller i så hårt jag kan, Vigge knuffar undan de galna gamar som försöker sno den. Nu ligger den här hemma i bokhyllan.
1. Ullevi 2005.
The first cut is the deepest. Så är det alltid. Kicken när man för första gången på riktigt ser ett band man länge lyssnat på är obeskrivlig. "Det är verkligen dom i livs levande person som står några meter ifrån mig". Typ. Att dom dessutom verkligen fick igång Ullevi som förband till Iron Maiden drog inte ner intycket. Maiden-publik är känd för att mer eller mindre slakta förband med sin ignorans. Här var det istället stående ovationer.
Bubblare: Fryshuset 2006 (eller 2005?).
Första gången jag fick höra favoriten My Sweet Shadow live och det var såklart en höjdare. En kille får mitt i konserten gå upp och sjunga "Clay Man" (tror jag) och får sen en replica av Björn Gelottes gura. Själv fick jag nöja mig med ett plektrum från Gelotte. Inte fy skam i och för sig. Den kryptiska texten på baksidan förbryllar oss än idag: "We all love Victor".
Inget fel med det i och för sig. Det är oftast ganska sjysst käk. Oftast.
Jag ser mig inte som kräsen.
Men när purjolöks- och palsternackshalten närmar sig 50% börjar jag tveka.
Därför slog jag idag till med en riktigt kollestroldrypande lunch efter jobbet.
Smörstekt potatis, stekt grillkorv och ett par ägg.
Fina firren det.
Men den förädiska paltkoman slog till direkt.
Jag var tvungen att lägga mig på sängen en halvtimme och pusta ut.
Inte van vid såna här blytunga måltider.
---
Imorgon är det en vecka till In Flames.
Det ska vi fira med en liten lista.
Bloggens tre bästa In Flames-konsert-minnen:
3. Hultsfred 2006.
In Flames headlinar och går på Hawaii strax innan midnatt den sista dagen. Stämningen är laddad. Kvällen innan har euforiska scener utspelats på samma plats när Ljunberg nickar in 1-0 mot Paraguay i slutminuterna. Jag kan lova att samma drag rådde när My Sweet Shadow avslutar giget, konfettin yr och fyrverkerierna mullrar över festivalområdet.
2. Gröna Lund 2008.
Den första metalkonserten på Grönan (om man inte räknar Hendrix som metal). Den senaste plattan är purfärsk och bandet är grymt laddat för en ny turné. Mitt i röjet en bit framför scenen står jag och kusin Vigge och vrålar euforiskt. Plötsligt dimper en trumpinne ner i mina händer. En halv sekund senare är det full kamp om det lilla trästycket som Danne Svensson just kastat ut. Jag håller i så hårt jag kan, Vigge knuffar undan de galna gamar som försöker sno den. Nu ligger den här hemma i bokhyllan.
1. Ullevi 2005.
The first cut is the deepest. Så är det alltid. Kicken när man för första gången på riktigt ser ett band man länge lyssnat på är obeskrivlig. "Det är verkligen dom i livs levande person som står några meter ifrån mig". Typ. Att dom dessutom verkligen fick igång Ullevi som förband till Iron Maiden drog inte ner intycket. Maiden-publik är känd för att mer eller mindre slakta förband med sin ignorans. Här var det istället stående ovationer.
Bubblare: Fryshuset 2006 (eller 2005?).
Första gången jag fick höra favoriten My Sweet Shadow live och det var såklart en höjdare. En kille får mitt i konserten gå upp och sjunga "Clay Man" (tror jag) och får sen en replica av Björn Gelottes gura. Själv fick jag nöja mig med ett plektrum från Gelotte. Inte fy skam i och för sig. Den kryptiska texten på baksidan förbryllar oss än idag: "We all love Victor".
Kommentarer
Postat av: Viktor
Krossa :D
Postat av: therese
det där ser ut som pappamat!!
Trackback
