När ska dom lära sig?
I torsdags var det så dags. The longly anticipated In Flames på Gröna Lund. Den riktigt hårda rockens intåg på den folkkäraste av scener (nä skansen kanske är strået vassare). Hur det var? Fullständigt underbart makalöst. Planen framför scenen är fullsmockad och 15 000 fans exploderar när de första tonerna av "Cloud Connected" sipprar ut ur högtalarna. Alla hoppar i takt och vrålar ut textraderna, på scen står Anders Fridén o co bara och flinar samtidigt som de spelar. Som vanligt möter man 13-åriga tjejer (och pojkar) som ser dödsförskräckta ut och letar sig bakåt i publikhavet. När ska dom lära sig? Kan inte någon berätta för dom att det är som ett karate/boxningspass att stå längst därframme på en hårdrockskonsert.
För min del innehöll konserten två solklara höjdpunkter.
Den första är när "Only for the Weak" drar igång. 30 000 fötter hoppar upp och ner samtidigt och Grönan skakar. Helt underbart, jag får gåshud bara av att tänka på det.
Den andra är när en av Daniel Svenssons trumpinnar landar i min famn. Efter första eller andra låten kastar han ut två stycken utan att jag märker något. Jag greppar snabbt pinnen med två händer. En kvarts sekund senare försöker ungeför tio händer till slita den hur händerna på mig. Som tur är står kusin Vigge precis bredvis mig och hjälper mig att hålla undan gamarna. Vi lyckas till slut komma loss och drar oss tillbaka. Succé!
---
Bettina är just nu i London med sin syster Helen på en weekend-resa. Så jag passade på att dra iväg till Stockholm i helgen och hänga med lite gamla polare från Kalmar-tiden. Vädret har varit helt kanon och bland annat vi tillbringade hela lördagen på Gärdet där vi åt baguetter , sparkade boll och drack pilsner. Passade på att lägga säsongens första bränna på axlarna.
Succén är ett faktum. Chelsea-Rödis, Mackan, Edin, Jens och Kim på Gärdet.
För min del innehöll konserten två solklara höjdpunkter.
Den första är när "Only for the Weak" drar igång. 30 000 fötter hoppar upp och ner samtidigt och Grönan skakar. Helt underbart, jag får gåshud bara av att tänka på det.
Den andra är när en av Daniel Svenssons trumpinnar landar i min famn. Efter första eller andra låten kastar han ut två stycken utan att jag märker något. Jag greppar snabbt pinnen med två händer. En kvarts sekund senare försöker ungeför tio händer till slita den hur händerna på mig. Som tur är står kusin Vigge precis bredvis mig och hjälper mig att hålla undan gamarna. Vi lyckas till slut komma loss och drar oss tillbaka. Succé!
---
Bettina är just nu i London med sin syster Helen på en weekend-resa. Så jag passade på att dra iväg till Stockholm i helgen och hänga med lite gamla polare från Kalmar-tiden. Vädret har varit helt kanon och bland annat vi tillbringade hela lördagen på Gärdet där vi åt baguetter , sparkade boll och drack pilsner. Passade på att lägga säsongens första bränna på axlarna.
Succén är ett faktum. Chelsea-Rödis, Mackan, Edin, Jens och Kim på Gärdet.
Kommentarer
Trackback
