Robin Persson

När Bettina låg och vilade på rummet passade jag på att göra ett besök på Livrustkammaren på slottet, bara 200 meter från vårt hotell i gamla stan. Idag är det ett museum men när det begav sig var det de gamla kungarnas rustkammare där deras personliga vapen och rustningar var samlade. 

På utställningen finns autentiska kläder och rustningar som de burit genom århundradena. Underkläderna som Gustav II Adolfs plundrade lik bar när det hittades på slagfältet i Lützen 1632. Gustav Vasas hjälm och krona som han bar när han drev bort Kristian Tyrann och grundade det moderna Sverige på 1500-talet. Uniformen, handskarna och hatten som Karl XII bar när han skjuts i huvudet vid belägringen av Norge 1718. För att ta några exempel. Jag må vara lite historienördig, men det är ju helt otroligt att dessa föremål finns kvar och att de ligger där flera hundra år senare som det yttersta beviset på vår rika (och blodiga) historia. Och sedan några veckor tillbaka är det dessutom gratis inträde. 

Visst, jag förstår ju att dessa kungars och drottningars öde inte är det viktigaste vi har att tänka på i dessa tider. 

Men vissa omständigheter kan ändå vara bra att ha koll på. Som att ovan nämnde (och ofta av högerextremerna hyllade) Karl XII egentligen var en rätt misslyckad typ först med fiaskot i Poltava och sedan den rätt onödiga belägringen av Norge som ju också blev hans död. Direkt efter hans död slöts ju fred och ett krigstrött Sverige drog sig tillbaka. 

Så Livrustkammaren rekommenderas varmt för den som är det minsta intresserad av vårt lands förflutna. 

Det skönaste av allt var att gå runt där helt själv, utan barn. Jag noterade med nöje många andra föräldrars desperata blickar som man själv stått med många gånger när de för femte gången sagt till sina barn att inte röra montern med drottning Kristinas klänning i. Vad det lider ska jag såklart försöka få med mina barn dit, men det får vänta några år. 

---

Väl hemma så åkte jag och Felix till Pappa och Eva, där Filippa sovit över, för att gratta vår pappa och farfar på 60-årsdagen lite i efterskott. En påkostad fiskerulle fick han och verkade mycket nöjd. Det är han väl värd. 

Hjälp med paketöppningen fick han såklart. 

Först fiskades ett par läskiga drag upp.

Och sen rullen som ska göra underverk på fiskeresan i Norge. 

Trevligt så långt, men efter mat och efterrätt kräktes Felix. Verkar inte vara magsjuka men han har haft öroninflammation några dagar och inatt kom febern på nytt. Vi var hos doktorn i fredags som rekommenderade Ipren och nässpray tills vidare. Men det har knappast blivit bättre och snart blir det nog ett nytt besök och fråga om penicillin.

Det har även mamma Bettina fått mot halsflussen och hon är sängliggandes samtidigt som Felix sover bredvid mig i soffan (blev inte många timmar inatt). 

Ljuspunkten är en glad och pigg Filippa som jag skjutsade till förskolan i morse. 

Nu får vi se om jag klarar mig från halsflussen. 

Spännande. Vabruari hette det va?

Felix process från blöjbarn till kalsongkille har gått oväntat snabbt. Några olyckor var det i början här hemma, men det berodde mest på mig och Bettina när vi inte var bestämda nog att "tvinga" honom på toaletten innan han vant sig vid att säga till själv. 

Och på förskolan har det också gått oväntat bra hittills, de flesta olyckor har skett för att han inte lyckats pilla ner "snobben" (som han kallar den) ordentligt så kisset runnit ut på byxorna. 

Härom kvällen bestämde han sig också skälv för att sluta med nattblöja. Har gått över förväntan där också, men precis som med Filippa tar vi för vana att ta upp honom till toaletten när vi går och lägger oss. Inga problem för barn att kissa i sömnen, har man lärt sig. 

Så nu står vi här med två barn som blir allt större. Det är verkligen blandade känslor kring det. Samtidigt som det är skönt att slippa t.ex byta bajsblöjor (OBESKRIVLIGT SKÖNT FAKTISKT), så är det lite jobbigt att tiden med dem som våra små underbara, kramgoa barn snart är över. Visst väntar härliga tider framöver också, men det finns inget som går att jämföra med en liten tvååring som kryper upp i famnen på en och gosar in sig. 

Sista projektet på Felix är nu nappen. Vi håller långsamt på att förbereda honom mentalt på att den ska lämnas till Bamse i vår när vi besöker Kolmården. Återstår att se hur det går.