Sällsynt helg
De är så ovanliga numera att man på förhand tvivlar på att de är på riktigt. De obokade helgerna. Speciell nu för tiden när jag jobbar varannan helg.
Lördagskvällen blev för övrigt riktigt lyckad. Att över en öl eller två få träffa de vänner som man genom åren lyckats hålla kontakten med här i stan är verkligen behövligt. Inte för att jag vill komma hemifrån utan för att balansen är nödvändig. Att hitta tid för det har blivit allt svårare så det är riktigt kul när det blir av.
Men nu senast inföll en sådan (med undantaget att jag åkte iväg på lördagkvällen och kollade stryktips med ett gång kompisar). Obokad innebär ju i vårt fall dock inte att man ligger och latar sig när det finns ett hus och en trädgård att ta hand om.
I lördags klippte vi buskar, rensade rabatter och lagade gräsmattan. I söndags fortsatte det med jobb i trädgården, pappa kom (trots förkylning) och hjälpte till med de sista plåtdetaljerna på altantaket. Tobbe, mamma och Tove kom över och fikade och Tobbe hjälpte till med att klippa ner stans största vinbärsbuskar. Under tiden hängde barnen mest med och "hjälpte till". När man pysslar på i trädgården behövs ingen större ansträngning med att sysselsätta de små. De nöjer sig med att titta på och leka samtidigt. Ett bra sätt art förena nytta med nöje samtidigt som man har "familjetid".
Till slut fick barnen ändå bestämma aktivitet. När söndagsmiddagen förbereddes så ville de cykla. Filippa har tidigare inte varit så förtjust i sin BMX med stödhjul men nu verkar hon ha ändrat sig. Samtidigt gör Felix sitt bästa för att hänga med med sin trehjuling.
Lördagskvällen blev för övrigt riktigt lyckad. Att över en öl eller två få träffa de vänner som man genom åren lyckats hålla kontakten med här i stan är verkligen behövligt. Inte för att jag vill komma hemifrån utan för att balansen är nödvändig. Att hitta tid för det har blivit allt svårare så det är riktigt kul när det blir av.
Mallorca
Strax innan klockan 16 idag studsade vi ner på svensk mark igen efter en vecka i charterbubblan.
Frukost på Quality hotel Arlanda 04:30 innan vi åkte.
Framme. Utsikt från balkong.
Vrida huvudet åt höger. Helt okej.
Varje kväll efter middagen. Minidisco med Lollo och Bernie.
Kvällspromenad längs strandpromenaden. Filippa och bästisen Thilde vid torget i Cala Bona.
Promenaden slutade med glass (och öl till papporna).
Långa dagar vid poolen tar på krafterna.
Syskonen Persson styr mot poolen den sista morgonen.
Jag och barnen på balkongen i soluppgången i morse innan avresan.
Halvtrångt vid lunch på flygplanet.
På Vings Sunwing Resort Cala Bona fanns allt man kan önska sig i sammanhanget. Allt för barnen och allt för att hålla oss vuxna nöjda under tiden.
På de allra flesta sätt är det väldigt skönt att vara hemma igen. För även om det är varmt och mysigt hela dagarna är det långt ifrån någon semester (i ordets bemärkelse) att vara på resande fot med en 1- åring och en 3-åring. Inte ens i charterbubblan. Jag har som längst legat i solstolen i 15 minuter i sträck. På andra plats kommer ett tillfälle på fem minuter. Sen finns inget mer tillfälle. Och även om man är mentalt förberedd på just detta blir det ändå påfrestande i längden. Detta gäller kanske främst Felix som behöver ständig uppassning och uppmärksamhet. Just den här veckan verkade han också ha någon lätt förkylning i kroppen och var ständigt nära till ett sammanbrott.
Men det att gnälla är såklart fel. Det är ett privilegium att kunna ge sina barn och sig själva sådana här upplevelser. Alla är inte lika lyckligt lottade.
Och allt det "jobbiga" vägs såklart upp av alla ögonblick av glädje tillsammans med barnen. Att se Filippa bo i poolen hela dagarna och se hur hon lär sig att "simma" helt själv med armpuffar på. Att se Felix sista dagen kasta sig i vattnet och flyta som en liten fisk och tjuta av glädje.
Hotellet var kanon och våra rum toppmoderna. Maten var bra och det fanns tre poolområden att välja mellan. Vädret gick inte att klaga på heller. Bortsett från ett par åskskurar var det sol och 30 grader hela tiden.
Det fanns också en väldigt fin strandpromenad med affärer och restauranger flera kilometer ner till grannorten Cala Millor. Promenaden började direkt utanför hotellet och var ett perfekt sätt att ta sig i alla fall ett litet steg utanför bubblan.
Sannolikheten är stor att vi kommer tillbaka hit. Så bra var det.
Några bilder från veckan som gått:
Framme. Utsikt från balkong.
Varje kväll efter middagen. Minidisco med Lollo och Bernie.
Promenaden slutade med glass (och öl till papporna).
Långa dagar vid poolen tar på krafterna.
Syskonen Persson styr mot poolen den sista morgonen.
Halvtrångt vid lunch på flygplanet.
Nu sover hela huset utom jag. I morgon blir jag hemma och vabbar dem. Filippa har åkt på en förkylning lagom till hemkomst och Felix är nära den känns det som. Vi lär hålla till mycket i tvättstugan.
