De sista dagarna
Två dagar.
Så mycket återstår av våra fem år som Gävlebor. Den senaste veckan har det blivit många "hejdå" och "på återseende". Vi håller långsamt på att knyta ihop de lösa trådarna och avsluta tiden här. Det kan ju låta dystert, men det är faktiskt verklighet.
Felix bredvid Maja under sångstunden i måndags. Trött som bara den men ville ändå vara nära gitarren.
Jag och Filippa andra änden av ringen.
---
Många av de vi träffar varje dag nu kommer vi förmodligen aldrig mer träffa i våra liv. En tanke som är svår att vänja sig vid.
I måndags var vi till exempel för sista gången på öppna förskolan nere på Brynäs. Dit vi gått när Filippa var liten och nu med Felix. Föreståndaren Maja har blivit en riktig favorit hos Filippa och det är ett av de där svåra farvälen.
Jag och Filippa andra änden av ringen.
Jag kommer att sakna doften av havet. Jag kommer att sakna lugnet i Boulognerskogen. Jag kommer att sakna Gefle IF och Brynäs IF (faktiskt). Jag kommer att sakna mina fd kollegor. Jag kommer att sakna gävlebocken. Jag kommer att sakna all vänskap vi skaffat oss här på vår fina gata.
---
Flyttpackandet går framåt. Ikväll räknade jag till 39 kartonger i huset. Ett par till hann det bli innan vi slog oss ner i soffan vid halv tio. På lördag förmiddag ska allt vara 100% redo.
Kalasbilder
Som utlovat. Lite bilder från kalaskaoset på Karin Källs väg.
Filippa väntar vid sin plats innan alla kom. Sjukt taggad.
Varsågoda!
Tårta med fyra ljus. Tre för Filippa och ett för Felix. Lätt att glömma att kalaset var till för honom också. Extra tydligt när han placerats i sin stol med bord lite vid sidan, utanför bild. Men han var glad ändå.
Fullt hus! (Felix till höger där borta)
Den obligatoriska fiskedammen.
En nöjd Filippa pustade ut efteråt.
Spektramox
Läkarbesöket i torsdags var värt varenda minut och krona. Felix undersöktes och dubbelsidig öroninflamation konstaterades. Läkaren skrev ut en annan antibiotika. Spektramox istället för Kåvepenin. Det gjorde susen på några timmar och i fredags morse vaknade Felix för första gången på en vecka utan att skrika av smärta/feber. Det gör det lite lättare även för en annan att vakna och kliva upp.
Friska allihopa passade vi på att ta en liten förmiddagspromenad. Felix har faktiskt inte varit ute tidigare och gått. Dåligt väder följt av sjukdomsveckorna har satt stopp.
Att två olika mediciner av samma typ kunde ha så annorlunda effekt. Man lär sig ständigt nya saker som förälder.
Det är fantastiskt att ha den gamle, friske Felix tillbaka. Han som skrattar, klappar, bits och busar. Han som kan vara för sig själv några minuter och leka själv. Han som sover gott på nätterna och vaknar glad och pratandes.
Men idag fick han komma ut och det lyste i ögonen på honom när han tittade sig omkring. Gåvagnen var ett måste då han för första gången hade sin vinteroverall och sina vinterkängor på sig.
Bra träning inför förskolan.
---
Igår hade vi barnkalas för Filippa och Felix. Deras kompisar från gatan var bjudna och det blev tårta, presenter och fiskdamm. Precis som det ska vara.
15 småbarn och lika många vuxna på 50 kvadrat i två timmar är ett intressant experiment. Funkade bra. Barnen var nöjda och det är ju huvudsaken. Fotade enbart med systemkameran. Återkommer med bilder från kalaskaoset.
---
På lördag smäller det. Flytten. Kartongerna hopar sig här hemma. Största oron just nu är att allt inte ska få plats i de två bilarna. Ruggigt svårt att uppskatta hur mycket plats sakerna tar och exakt hur stor volym vi har till förfogande. Blir till att skruva isär så mycket som möjligt.
Sista dagarna i Gävle börjar imorgon.
Ropa inte hej...
Jag tog ut segern i förskott. Ropade hej innan det feta damen sjöng. Lite så.
Febern på Felix kom tillbaka för tre nätter sen och det med besked. Tre nätter på raken har han haft 39,8 grader. Igår tycktes det vara över igen. Men sen kom febern mot kvällen och natten.
Så nu bär det av mot läkarbesök femtioelva de senaste två veckorna.
Fortsättning följer.
Sjukveckan över
Peppar
Den här bilden säger det mesta om Felix tillstånd den senaste veckan. Vill gärna upp. Hela tiden.
Hugo innan dopet.
Precis efter.
Felix var stiligast för dagen.
Peppar
Barnen börjar så sakteliga komma tillbaka upp till hundra procent igen. Idag fick Filippa tillstånd av läkaren att avbryta sin penicillinkur. Hon skrek och kräktes upp det mesta på slutet. Felix får fortsätta ett par dagar till med penicillin och salva mot ögoninflamationen. Hostan på båda är över. I alla fall den som stör deras sömn. Så nu vågar man kanske hoppas på något som liknar okej nattsömn igen.
Så idag gjorde vi comeback i offentligheten på öppna förskolan och imorgon är Filippa tillbaka på vanliga förskolan. Skönt med tanke på att jag och barnen förra veckan betade av all form av sysselsättning i hemmet. Pussel, filmer, målning, spel, leksaker. Speciellt har Filippa kommit in i en pusselperiod. Sitt 25-bitars med Pettson lägger hon nästan helt själv.
Spel på paddan är bra och ofta lärorikt tidsfördriv.
Den här bilden säger det mesta om Felix tillstånd den senaste veckan. Vill gärna upp. Hela tiden.
---
Igår var det dop för lille Hugo. En speciell känsla att stå där framme såklart och få det förtroendet med någon annans allra värdefullaste. Eftersom Hugos pappa Viktor är fadder åt Filippa ger det oss en speciell anledning att umgås i många år framöver. Efter ceremonin blev det lunch, kaffe och tårta. Mycket trevligt.
Felix var stiligast för dagen.
Operation och sjukstuga
I måndags opererades alltså Felix. Allt gick som planerat och Felix skötte sig jättebra. Jobbigast var det nog för våra föräldrar och de närmaste hemma i Katrineholm. Och möjligtvis också en smula för mamma Bettina. För mig kändes det tryggt hela dagen.
En glad Felix precis vid ankomst.
En inte lila glad kille efter att de stuckit in nålen med slang till sömnmedlet i handleden. Här är han dessutom trött och har inte ätit sen kvällen innan. Kämpe.
Somnade precis innan vi skulle gå till operationen.
Efteråt sov han någon timme innan han vaknade och fick välling.
Fram på eftermiddagen var han sig själv igen.
En glad syster som fick hem sin brorsa dagen efter.
Den enda gången oro grep tag i mig var när jag med en nyfiken Felix på armen klev in i operationssalen. Den sterila känslan och de pipande apparaterna gjorde mig illa till mods. Men bara en kort stund. Direkt när jag lagt ner Felix på den mjuka, uppvärmda madrassen på operationsbordet kände jag att han var i goda händer. Det vita sömnmedlet pumpades in och han somnade in på två sekunder. Sen eskorterades jag ut ur rummet av en sköterska.
Ett par timmar senare vaknade han upp bredvid Bettina. Jag hade då åkt hem och tagit hand om en allt krassligare Filippa. Vi åkte nästan direkt till läkaren som konstaterade virusinfektion och skrev ut stark hostmedicin. Febern har kommit och gått sen dess och nätterna har varit oroliga. Samtidigt har Felix också varit förkyld men verkar inte hämmas av såret efter operationen.
Somnade precis innan vi skulle gå till operationen.
Efteråt sov han någon timme innan han vaknade och fick välling.
Fram på eftermiddagen var han sig själv igen.
En glad syster som fick hem sin brorsa dagen efter.
Hittills idag har Filippa varit ganska pigg och febern har inte varit lika hög som igår. Hoppas det fortsätter åt rätt håll. På lördag morgon hoppas vi nämligen kunna göra en sista resa hem till Katrineholm. På söndag döps nämligen min kusins son Hugo och jag har fått äran att bli fadder till det lilla underverket. Med en fortfarande febrig Filippa blir det svårt för allihopa att åka så nu håller vi tummarna!
En bra kväll, trots allt.
Igår kväll tog jag och grannen Patrik plats i Läkerol arena tillsammans med 8 496 andra. Jag har sett många matcher där genom åren men jag har aldrig haft en leksandströja på mig.
Fullsatt i Läkerolen
Patienten. Allt som oftast stående nu för tiden.
Brynäs-LIF kändes oerhört stort att få bevittna. För ett år sen eller två så tvivlade man ju på om det någonsin skulle bli av.
Själva matchen var en svängig historia. LIF gjorde en dålig förstaperiod. Allt Brynäs kastade på mål singlade in och på något sätt stod det 3-0. Då kändes det mörkt, men någon har sagt att det inte finns något svårare än att leda med 3-0 i ishockey. En klyscha, men den blir sanning påtagligt ofta. Leksand gjorde två mål i andra perioden och ett i tredje. Brynäs gjorde inget.
En mållös förlängning senare blev det straffar och där knep Brynäs bonuspinnen. Men en poäng känns väldigt okej med tanke på hur det såg ut efter första perioden. För det gäller att samla poäng i de flesta matcher. Det är vad som krävs om LIF ska hänga kvar i slutändan. Än sålänge det okej ut men inte mer. Blir ett krig ända in i slutet, precis som väntat. Med framför allt Örebro och AIK som främsta rivaler.
---
Den sista stora pusselbiten i vår flytt till Katrineholm är på plats. Härom dagen fick barnen plats på Saltkråkans förskola, några hundra meter från vårt hus. Den sjunde januari börjar de och vad vi har hört så ska det vara ett bra ställe.
---
På måndag den 11:e ska Felix opereras på Gävle sjukhus. Han föddes med ljumskbråck vilket fått till följd att ena testikeln inte ramlat ner i påsen, så att säga. Inget farligt eller akut, men det måste åtgärdas och det som känns jobbigt är att han ska sövas ner. Hela den processen är omständig och kommer ta mycket kraft från vår lille buse. Men bra att det blir gjort innan vi flyttar iaf och på torsdag ska vi dit och skriva in oss och träffa narkosläkarn.
---
Veckans överraskning var när Filippa helt plötsligt ritade en gubbe igår. Visst har hon målat en hel del. Och vi har försökt sitta ner så mkt som möjligt med henne och måla, jag tycker det är väldigt kul. Men att hon skulle dra till med en gubbe med ögon, näsa, mun och hår var lite oväntat. Eller "ett spöke" som hon menar att det föreställer. Ett stort ögonblick, blev helt paff.
