Robin Persson

Som Bettina skrev till en bild på Filippa och Felix på instagram idag:
Stoppa tiden, de växer för fort.

Jag tänker kanske främst på Filippa och hennes tal som redan ligger långt fram och utvecklas varje dag.

Alla hennes egna ord som man lärt sig och börjat tycka om så mycket att man använder dem själv. Ett av dem är "bepusch". Eller ketchup, som det också heter. Hon säger det mer och mer rätt för varje gång och det är ju såklart bra, men för varje gång blir hon lite större och de där underbara orden faller i glömska. Försöker anteckna några av dem i hennes bok om de första åren.

Bepusch.

Lägger med en bild på Filippa från förmiddagen. Hon var uppe i sitt rum själv och fixade i sitt lilla kök. Jag och lillebror var nere. Hon ropar upp oss och säger att det är mat. När jag kommer upp har hon dukat fram tre tallrikar med mat och bestick prydligt upplagt. En till mig, en till Bettina och en till Felix. Ögonblick som värmer på ett obeskrivligt sätt.

Plötsligt var den här. Den fem veckor långa semester som jag knappt funderat på innan. Häpp så var det midsommar och så var det dags. Jobbar sen fyra veckor innan det blir fyra månaders pappaledighet.

Vädermässigt kunde det knappast börjat bättre. Vi har varit ute på små utflykter på förmiddagarna jag och barnen när Bettina introducerats på sitt nya extrajobb på Statoil.
Idag var vi tex iväg till en lekpark i närheten och tog med oss lite fika. Perfekta dagar också för att få in Felix i lite vettiga sovrutiner på dagtid.

Filippa kämpar på bra med att sluta sova på dagarna. Det kraschlandar ofta på eftermiddagarna, men då får man ta fram den stora portionen tålamod och komma ihåg vad hon håller på att vänja sig vid.

Det skönaste med semestern är att gå upp med barnen på morgonen och inte behöva känna den där kl8-stressen i bakhuvudet. Full fart ändå givetvis men på ett lugnare sätt.

29 juli är nästa jobbpass.

Han får alltid vänta lite extra på sin mat. Han glöms ofta bort i ett hörn med sina leksaker. Han utsätts ganska ofta för mer eller mindre taskiga påhopp från sin syster. Vår lille grabb är den här familjens tappraste medlem.

Nu kanske det låter värre än vad det är, men han får stå ut med en del vår lille brorsa. Trots det är han alltid så glad, så skinande entusiastisk i sina stora blå ögon. Så nyfiken på livet i den gåstol han precis lärt sig skutta fram i.

Det verkar i alla fall som vi är godkända. Vi tre som han hamnat hos utan chans att få välja. Vi som älskar dig så innerligt.
Vad vore vi utan dig, Felix?

Filippa har sen någon månad tillbaka kommit in i vad man skulle kunna kalla en trotsperiod. Begreppet "att testa gränser" har alltså fått sin sanna innebörd även i detta småbarnshem.

Det kan vara allt från en vägran att klä på sig på morgonen till att kasta leksaker. Hela tiden tar hon sig fram till gränsen, sparkar ner skylten med ett hånflin, och går över den. Och allt slutar med en arg mamma/pappa samt en ledsen dotter.

Det kan också ta sig uttryck i att hon leker med Felix lite för hårdhänt, bara för att testa oss. Eller knuffa någon kompis och sen låtsas som ingenting.

Därav rubriken. Hon framstår som en oskyldig, söt liten tjej som minsann aldrig skulle göra nåt olydigt. I ena sekunden. I den andra är hon monstret. Filippa, snart 3 år, som tror hon styr vårt hem och helst hela världen.

Återstår att se var det slutar. Förmodligen på andra sidan tonåren. Med två gråhåriga föräldrar.

Det finns fina dagar och trevliga fester.
Sen finns det dagar som igår. Bettinas kompis Maddis gifte sig med sin Marcus i Julita kyrka och vi hade äran att få vara med.
Perfekt väder, en fin ceremoni följt av en hejdundrande fest natten lång.

Trots att vi (framförallt jag) knappt kände någon av de cirka 70 gästerna så var det en otroligt trevlig middag och fest.

Filippa och Felix var med mormor och morfar hela dagen och kvällen och natten. Gick som på räls med bland annat ett besök på Sagostigen.

Att en "obokad" helg kan fyllas med så mycket och gå så fort. Plötsligt är söndagskvällen är här och imorgon börjar en ny vecka.

Helgen inleddes med en after work. Tillsammans med kollegorna blev det två-tre bättre öl i solskenet utanför Bishops arms i söderbacken. Mycket trevligt.

Lördagen började med att jag och Filippa for iväg på veckohandling samtidigt som Bettina och Felix städade. Klockan ett var det kalas för Milo längre ner på gatan. Klockan fem tändes grillen och grannarna Mårten,
Mia, Greta och nyfödda Freja kom på besök.

Och med samma grannar åkte vi i morse iväg för årets första besök på Furuviksparken. Även i år har vi via jobbet gratis inträde. Heldag med djur, korvgrillning och karuseller. Sen åkte hem, lagade lasagne, badade barn, lade barn och slutligen fixade vi lite i trädgården.

Nu har vi ätit glass och pustar ut. Felix sover lite oroligt. Vi befarar fler tänder.

---

Välkommen till världen lille Hugo. Nyfödd och högt älskad son till min kusin Viktor och hans Sofia. Nu kan vi knappt vänta på helgen då vi ska få träffa det lilla underverket. Barnens syssling och en framtida buskompis till Felix får man anta.