Robin Persson

Idag har det gått sju veckor sen vi kom hem med lillebror. Kan låta märkligt men han har blivit finare och finare för varje dag och det har inte slutat än. De senaste dagarna har vi dessutom fått mer och mer känslomässig respons. Åt båda hållen. Såväl tårar som leenden duggar tätt. Han gillar speciellt när han ligger ner eller sitter i babysittern och man kommer ganska nära och pratar och grimaserar.

Imorgon är det vägning på BVC för första gången på ett par veckor. Återstår att se hur mycket vår lilla biff lagt på sig.

En lugn helg är till ända. Städning och annat hemmapyssel har stått på schemat. Varvar ner med lite NHL-hockey. Ottawa-Pittsburgh. Fint det.

Hör kommer en något sen och ganska kort rapport om helgens aktiviteter. Livet som heltidsarbetande tvåbarnsfar (med ett av dem nyfött) lämnar ganska lite tid över till ens egna småsysslor. Som att blogga till exempel. Känns vettigare att lägga kvällstiden på Felix.

Lättare då att mikroblogga på twitter och instagram. @pappa_robin och @robocop84 är namnen där i tur och ordning.

Söderhamn ja. Där ifrån är en av mina bästa vänner från pluggtiden. När Kalmar-gänget träffades i somras i samband med se Ölympiska spelen skämtade vi om att vi också borde ha motsvarande spel på vintern. Inte bara ett skämt, visade det sig.

Skridskor (ishockey och short track), skidor (skidskytte och distans), pulka, bordscurling och bordshockey tävlades det således friskt i hela helgen. Och så lite bastu och öl där emellan. Allt i bästa möjliga vinterväder.

Var borta från fredag kväll till söndag eftermiddag. Här hemma gjorde Bettina ett jättejobb. Uppbackad av svärföräldrarna som snällt nog kom lördag-söndag.

Lämpligt nog insjuknade Filippa i feber i fredags när jag skulle åka. Och Felix blev krasslig. Lyckligt nog var febern relativt lindrig och var över på söndagen. Felix är fortfarande snorig och har det lite tufft med andningen. Även jag och Bettina verkar ha någon form av förkylning på gång.

Nu några bilder från helgen:

https://cdn1.cdnme.se/cdn/8-2/530472/images/2013/pic_50ff77efddf2b309f412f097.jpg">https://cdn3.cdnme.se/cdn/8-2/530472/images/2013/pic_50ff77efddf2b309f412f097.jpg">https://cdn1.cdnme.se/cdn/8-2/530472/images/2013/pic_50ff77efddf2b309f412f097.jpg%3C/a%3E">https://cdn2.cdnme.se/cdn/8-2/530472/images/2013/pic_50ff77efddf2b309f412f097.jpg" class="image">

https://cdn3.cdnme.se/cdn/8-2/530472/images/2013/pic_50ff7921ddf2b309cf6add13.jpg">https://cdn2.cdnme.se/cdn/8-2/530472/images/2013/pic_50ff7921ddf2b309cf6add13.jpg" class="image">

https://cdn2.cdnme.se/cdn/8-2/530472/images/2013/pic_50ff7ad19606ee15d62b4f17.jpg" class="image">

Måndagens och tisdagens morgonpass gav en trötthetseffekt som jag aldrig förut varit med om. Det kulminerade igår kväll när jag var stupfärdig vid åtta. Kom i säng vid tio (tidigt för mig) och sov rätt bra inatt.

Problemet med sömnen beror nog på att jag inte får återhämta mig sömnmässigt nätterna efter morgonpassen som jag är van vid. Nu blir jag väckt av Felix 1-2 gånger per natt. Och till råga på det vaknar Filippa alltid av Felix när han äter sitt morgonmål vid 06. Då är det bara att kliva upp och där försvinner den bonustimme av sömn som jag fick när Filippa var liten.

Lärdomen är att jag nästa vecka (som råkar vara likadan schemamässigt) går och lägger mig tidigt i princip hela veckan för att vara garanterad den där extrasömnen innan midnatt istället.

---

Jobbveckan har annars flutit på bra. De två senaste dagarna har varit heldagar och har rusat förbi i ett nafs. I onsdags bar det till exempel av norrut längs E4 där en seriekrock ägt rum. Förbi avstängningen och vidare på en igensnöad motorväg mot olycksplatsen där en lastbil hängde över ett räcke över en å och en lyftkran gjorde sig redo för att bärga den. Då skrek de från Stockholm att de ville koppla upp oss för direktrapport i TV4 news direkt. Så upp med datorn på en bärgningsbil på tomgång, fixa anslutning via vår Quicklink och kolla ljud- och bildkvalite med kontrollrunmet i Sthlm. Sen var det dags för reporter Anders att ge svar på programledarens frågor från studion. Det bästa av allt var att under rapporten så började lyftkranen sakta att lyfta in lastbilen över räcket. Allt i direktsändning. Gissa om redaktörerna där nere var nöjda.

---

Okej. Time out. Nu räcker det. Jag vet att jag bad om det. Men efter det har det kommit ytterligare drygt 20 cm snö. Nu börjar det verkligen bli slut på utrymme att göra av snön. Det här är den snörikaste vintern vi varit med om sen vi flyttade hit. Och jag kan inte minnas någon med mer snö innan heller.

Den 7 december gjorde jag min senaste arbetsdag. Imorgon är det så dags igen. Efter tio pappadagar och tio semesterdagar.
Det känns väldigt bra av flera skäl. Jag gillar mitt jobb, jag gillar mina arbetskamrater, det ska bli skönt att få tillbaka "flowet" i veckorna. Nog för att det är skönt att vara ledig, men det blir enformigt i längden och man känner sig understimulerad.

Nu blir det en tid av utmaningar för Bettina här hemma. Måndagar och fredagar är Filippa hemma från förskolan och de andra dagarna går hon 9-14. Det blir många timmar med två små kottar. Och med hjälp, i form av våra föräldrar, 25 mil bort.
Men jag är övertygat om att det kommer gå jättebra. Hon ser det som en utmaning och sådana brukar hon ge sig fan på att klara.

---

Veckans stora nyhet i min värld är annars att NHL drar igång på lördag. Det skulle ha börjat i oktober men ligan och spelarna har strejkat och förhandlat om ett nytt kollektivavtal istället. Skittråkigt.
Men sedan några dagar tillbaka är de över ens och på lördag börjar allt. Varje lag spelar 48 matcher på 99 dagar. En väldigt komprimerad säsong. Normalt är det 82 matcher.
Fånigt kan tyckas men detta har fått mig väldigt glad. Att följa NHL har blivit en del av min vardag under vintern. Direkt när man vaknar. Kolla resultat. Hur har det gått för svenskarna. För att inte tala om att ställa klockan och gå upp mitt i natten och se världens bästa hockey.
Underbart!

Lagom hade gator och trottoarer blivit snö och isfria. Då började det tidigt imorse snöa. Det har inte slutat än och ska hålla på hela fredagen. Kan inte hjälpa det. Jag är barnsligt förtjust i snö. Så de 20 cm som hittills kommit är välkomna.

Veckan med familjen har rusat på. Filippa har gått på förskolan i tre dagar och verkar redan ha kommit in i det. Det var bara när jag lämnade henne i tisdags som hon blev ledsen (eller snarare förtvivlad). Men efter mer än tre veckor därifrån kanske inte det är så konstigt. Känns bra att hon är inne i det nu.

Felix mår fint och han växer stadigt. De här dagarna i veckan har jag hunnit vara med honom helt själv flera gånger under några timmar och det är bara då man lär känna de små signaler han ger som skiljer mellan om han är hungrig, trött eller vill ha en ny blöja. Sen kan det ju vara annat också men de tre sakerna får man bocka av först.
Och eftersom han kan klara sig på ersättning kan jag mata honom och Bettina kan känna en större frihet. Så var det inte med Filippa.

Imorgon går ju inte Filippa på dagis så då åker jag och hon till badhuset på förmiddagen. Pär och Noel från grannhuset följer med. Blir trevligt.

I fyra veckor har vi haft vår lille Felix hos oss. Eller "Brorsa" som han ständigt kallas av sin syster. Och av oss också ganska mycket. Filippa har av förståeliga skäl lite svårt med bokstaven X än sålänge så hon vill inte riktigt försöka med namnet än. Men det kommer vad det lider. Brorsa duger bra sålänge tycker vi.

Han är så fin. Vår lille pojk. Vi kan knappt tro att han är vår. Att han ska stanna.
Det mesta av knubbigheten och svullnaden i ansiktet från födseln är borta nu och man kan börja skönja linjer och ett blivande utseende.
Men det kommer ju så klart ändras ännu mer, med tanke på hur olik Filippa är sig nu jämfört med vid en månads ålder.

Han följer annars sin vikt- och längdkurva enligt BVC, även om han ligger lite över snittet. Lite drygt 5200 gram är han uppe i.

Sömnen går också bra. Eller så bra det kan gå med ett spädbarn. Han vaknar ju minst en-två gånger varje natt och får mat av Bettina. Ibland springer jag ner och fixar lite komplement i form av mjölkersättning. Annars kan det vara svårt att få honom nöjd och sova igen.

Filippa störs överraskande lite nattetid av Felix skrik och ljud. Hon verkar redan vara van. Vår väldigt duktiga storasyster.

Lägger med en nyss tagen bild på Felix här bredvid i sängen:

Det första årtalet sedan 1987 där inte två likadana siffror finns med. Bara en sån sak.

Det nya året firades in på bästa sätt. Med våra kära grannar Pär och Therese över en god bit mat. Eller snarare flera goda bitar. Trerätters. Först bruschetta (stavning på den?) följt av oxfilé med potatisgratäng toppat med en chokladpanacotta.

Barnen sov gott hela kvällen och genom raketerna. Till och med Felix.

Ett par partier Risk fyllde ut kvällen. Ett klassiskt spel i ny tappning som lär plockas fram fler gånger den närmaste tiden.

Vad kan man då vänta sig av 2013? Omöjligt att veta. Så jag fortsätter med det jag gör allra bäst. Tar en dag i taget.