När det blir tidigt
Jag ser mig som en morgonpigg människa. I vårt förhållande behöver vi inte diskutera vem som ska få ligga kvar ett par extra timmar. Jag gillar att gå upp tidigt med Filippa på morgnarna, titta på teve och fixa kaffe.
Men när det för tionde dagen i rad står 05:40 på klockan när jag hör "PAPPA" från rummet intill. Ja, då muttrar till och med jag lite. Det är stor skillnad på 05:45 och 06:30 till exempel. Rent psykologiskt.
Givetvis har Felix ett finger med i spelet. Han vaknar oftast för sitt tidiga morgonmål vid 05:30-rycket. Och han är inte helt knäpptyst, om man säger så.
Filippa vaknar till och känner att det är morgon. För henne är ju klockslaget helt irrelevant. Hon går på känsla.
Och här har vi nog en av de mest kännbara "tvåbarnseffekterna". När Filippa var liten fanns det ju ingen mer som kunde vakna. Det var bara att somna om och blunda den där timmen till som till och med jag behöver.
Så nu är det lördag, klockan 06:22, kaffebryggaren puttrar och Filippa mumsar i sig frukost. Mysigt är det, trots allt.
---
I tisdags var det dubbel besiktning. Bilens första (det är en 09 och de första tre åren går den fri). Måste ha varit den snabbaste besiktningen på länge för den kontrollanten. "Ser bra ut, ser bra ut, ser bra ut" sa han. Och ja, konstigt vore väl annars med nästan nya bilen.
Den andra besiktningen var på Filippa. 2-årskontrollen. Den gick alldeles utmärkt och hon ligger perfekt på alla kurvor när det gäller längd och vikt.
Ännu roligare är att hon verkar ligga väldigt långt fram i tal, motorik och förståelse. Sköterskan på BVC var alldeles till sig.
Känslor
På min Twitter skrev jag ikväll något i stil med:
Att se in i min tvåmånaders sons ögon, få blicken tillbaka tillsammans med ett litet leende. Den känslan. Omöjlig att beskriva.
Och ja, det är den. För det är så många olika lyckokänslor som rusar genom kroppen och tar formen av tårar som fyller ögonen.
Pretentiöst kan tyckas, men så känns det. I alla fall för mig.
Samtidigt kan det ibland kännas sorgset. För då tänker jag på alla miljontals barn som Felix på jorden som inte har det lika bra som han. Som svälter, som misshandlas, som är ensamma. River i hjärtat.
Men man kan bara göra sitt bästa här och nu för att Filippa och Felix ska få bästa tänkbara uppväxt.
Mor och Far
Bilderna
Bilderna i lite högre upplösning:
På barnfronten, intet nytt.
Lite frånvarande här nu. Beror dels på att man blir lätt otaggad att blogga via telefon när det ständigt krånglar med bilderna. Och dels på att det inte finns så mycket att rapportera.
Vi är ju inne i oxveckorna. Den mörka, långa perioden innan påsk. Snö, mörker, buss, jobb, pannkaka, blöjor, välling, godnatt. Ungefär så känns livet nu.
Som tur är lyser ju våra underbara barn upp tillvaron och varje sekund känns så meningsfull trots allt det mörka och blöta runt om.
Den 23 mars ska Felix döpas. Det är väl nästa stora hållpunkt i vår kalender.
