Robin Persson

Nu håller vi på att "göra oss i ordning" inför firandet av nyår tvär över gatan hos Pär och Therese. Det blir i alla fall klädselmässigt ett väldigt casual firande. Klädkoden är nämligen mysbyxor.

Matmässigt blir det flott däremot. Trerätters väntar.

Saxat från Therese blogg:

Förätt:
Bruschetta al Pomodoro
Grillat lantbröd med marinerade tomater, mozzarella och basilika.

Huvudrätt:
Oxfiléplanka
Planka med oxfilé och pommes duchess med färsk smörslungad sparris och tomat.

Efterrätt:
Pannacotta med en smak av jul.
Pannacotta gjord på kardemumma och kanel toppad med passionfrukt.

Efter det går vi på chips, dip, ostbågar och godis.

Tur att det är cirka 20 meter hem. Lagom att rulla.

Detta blir vårt andra casual-firande på några få år.

2009 såg det ut såhär:


Ensamt, men mycket mysigt ,firande på Södra kansligatan.

JVM är ju i full gång och ikväll/natt ställs Småkronorna på ett första test. Underskattade Schweiz står för motståndet. 23.30 börjar den och just nu pågår USA-Finland.

Dessutom.

01.30 börjar Washington Capitals-New York Rangers. Perfekt i klaff med Sveriges match. Återstår att se hur länge jag orkar vara vaken. Det är ju också en fråga om hur trött jag vill vara när Filippa vaknar imorgon.

Just den här dagen är nog den som känts bäst hittils att vara ledig på.
De flesta tvingas iväg till jobbet igen efter den minimalt ledighetsgivande julhelgen medans jag och Filippa har en mysig och väldigt lugn förmiddag i hemmet. Mest synd var det om Bettina som for till jobbet strax efter åtta och tvingades lämna en Filippa på strålande humör. Hon hade precis yttrat ett av sina patenterade tack.

"Taaaat" låter det mest hela tiden nu när hon tar emot något eller när hon ger något till en. Mycket sött.

Och praktiskt. Så fort man vill ha något viktigt som hon har (exempelvis fjärrkontroll, mobiltelefon eller dylikt) är det bara att säga "taaack" så får man det utan slit och skrik.

---

Julen har som sagt passerat och den firades både hemma och borta.
Julafton firades med alla föräldrar i Kungsberget, knappt en timmes bilfärd nordväst om Gävle. Skidåkning, pulkaåkning, julmys och tomtebesök hann vi med där. Filippa hade, inte helt oväntat, varit överlägset snällast under året och badade i klappar. Kläder, ryggsäck, leksaker, converseskor och ritblock bland annat.


Filippas första möte med Tomten. Först avvaktande...


...men sen inga problem. Tomten var på snällt humör.


Tar glatt emot ett paket. "Taaaat".


När Tomten tittade bort studerades han med avvaktande men fascinerad blick.


Filippa börjar arbeta sig igenom årets "skörd".

---

Julhelgen innebar också typ tre dygn helt utan sport i allmänhet och ishockey i synnerhet.
Mycket jobbigt. Tur att allt brakade igång igår med Premier League, Elitserien, NHL och inte minst junior-VM. Satt uppe och kollade Småkronornas två första perioder mot Lettland. Ser lovande ut offensivt. Hemåt måste det blí bättre om det ska bli någon drömfinal mot Kanada.

Och på torsdag drar Tour de Ski igång.

Knasiga tider för en pappaledig sportslukare.

---

Dagen innan julafton gav vi oss varsin julklapp, Bettina och jag. Och de är exakt likadana.



iPhone 4S är helt klar en trevlig maskin. Vi ville ha vit båda två. Ett problem vi idag löste med olika färg på skyddsskal. Telenor hade en rätt bra pardeal som gör att vi ringer och sms:ar helt gratis till varandra. Och det kostar oss inte mycket mer än vad det gör idag totalt sett. Inte mycket att tveka på.

Tack Nokia N85 för ett gediget arbete. Fungerade prickfritt i drygt tre år. Men förr eller senare är det dags att förnya sig. Hade nog föresten behållt den ett tag till om inte Bettina insisterat på ett byte. Och nu känns det helt rätt.

---

Avslutar med några bilder på Filippa från förmiddagen. Hon fick en téservis i plast av oss på julaftonsmorgonen. Vi trodde hon kanske inte skulle ha så stor glädje av den förns om några månader. Men redan visar hon sig vara en liten téfantast.


Tékanna, koppar, skedar, bricka och rubbet.


"Pschhhh", säger hon för sig själv när hon häller.


Locket på. Noga är det.


Nöjd.


- Tack mamma, tack pappa för julklappen!

Igår hände det som jag sett fram emot väldigt länge. Första åkturen i den fina pulka som Filippa fick av sin mormor och morfar när hon fyllde år. Vi pälsade på oss (under mer eller mindre vilda Filippa-protester) och mötte upp med grannarna Pär och Noel ute på gatan.

Sen gav vi oss iväg mot en av flera pulkabackar i närheten.

Filippas pulkareaktion var väl ungefär som bilderna berättar. Inget gnäll, men heller inget jubel. Hon verkade i alla fall sitta skönt. Perfekt med fårskinnet i som hon fick av pappa och Eva i julklapp i fjol.

Filippa spanar storögt upp i den stora backen. För säkerhets skull körde vi bara slätförs under pulkapremiären.

Men Noel körde utförs. Till stor förtjusning.


Se upp i backen!


The pulkapremiär crew på väg hemåt.

Idag på förmiddagen var vi ute igen till samma backe. Vi mötte upp med Björn och Thilde. Idag blev det några åk i backen, vilket Filippa tyckte var jättekul. Hon skrattade för fullt när hon åkte nerför och jag sprang bredvid.

Den stora fasan i en pulkautflykt är precis i början. När kläderna ska på. Snacka om en prövning för en trots allt ganska tålmodig hemmapappa. Det skriks, det spjärnas emot och det snorar. Man blir varm (för att man gjort nybörjarmisstaget att klä på sig själv först), man är lite sen och man har glömt något på övervåningen.
Man kan få utbrott för mindre.

---

Två dagar till julafton.
Alla våra tre familjer kommer upp till oss och firar. Bettinas föräldrar ska bo hos oss och mina föräldrar bor på Kungsbergets skidanläggning. Gissar att en tjej med F först i förnamnet kommer att vara i centrum under större delen av aftonen.

Ikväll startar vi julen på riktigt med knäckbak.


Moster Helén chefar över knäcken.


Bettina assisterar.


Käck på g.

---

Londonderby ikväll på Viasat fotboll. Tottenham-Chelsea. Soffan, here i come.

Vy från vardagsrummet idag.

Tänk att jag och Bettina varit tillsammans i över fem år (och bott ihop i fyra) men inte haft någon julgran tillsammans. Trots att vi båda gillar både julen i allmänhet och julgranar i synnerhet.
Ikväll fick detta vansinne i alla fall ett slut.


Granen på plats och klädniing påbörjad. Filippa (bokstavligt talat) med på ett hörn.


Klassiskt röda kulor fick dominera granen.


Färdigt! Ska bli intressant att se Filippas reaktion imorgon bitti.

---

Veckan har i övrigt varit ganska lugn. Öppnis har julstängt men babysången var vi på i onsdags. Väldigt mysig med sångstund i kyrkan (annars är vi i en byggnad bredvid). 'Nu tändas tusen juleljus' ger mig fortfarande rysningar. Filippa har varit snuvig och hostig (precis som Bettina) sen i torsdags så vi har mest varit inomhus.

Tog några bilder igår förmiddag.


Precis innan middagsluren. Lite butter.


Inte alltid kul att vara Filippa P. Speciellt inte med en förkylning i sig.


Lite nya leksaker piggar dock upp.


Full fart.

---

Vy från vardagsrummet igår.

Vintern lyser onekligen med sin frånvaro.





På vår dåvarande gata den 3 januari i år. Tre veckor dit.

Tillbaka i hemmet igen efter drygt fyra dygn på resande fot.

Ja lite så var det i helgen trots att vi var hemma i Katthult.
Tre nätter, tre sovplatser. Tur att Filippa gillar sin resesäng. I torsdags bodde vi hos svärföräldrarna i Valla, i fredags gästade vi Linda och Henke i deras nyköpta, stora och väldigt mysiga hus, och så mellan lördag och söndag sov vi hos pappa och Eva.

Med facit i hand var det kanske inte helt optimalt för Filippas sovrutiner. Men det var väldigt mysigt och jag fick öva upp mina färdigheter i att stuva in en vagn och en resesäng och en packning och en familj i en Volvo V50.

Gick alldeles utmärkt. Den känns större och större den där bilen.

Blir nog byte snart ändå. Större bil och snålare motor vill vi ha. 

Senaste Ford Mondeo ligger bra till. Men V70 är fortfarande ett alternativ. Vi ska bara bestämma oss för om skillnaden i komfort och säkerhet är värd skillnaden på prislappen.

---

Två kalas till har betats av under helgen. Först stora släkten på pappas sida och sen den lite mindre släkten på mammas sida. Lördag respektive söndag.

Lördags:


Liten del av släkten väntar på att Filippa ska blåsa ut ljusen.


Filippa kollar presenterna hos min kusin Maja och kusinbarn Julia.


Pustar ut hos gudfar. Det blev ett långt och varmt kalas. 

Söndags:


Får present av syssling (?) Lukas. En jättesöt onepiece.


Fika!


Har precis ätit upp sin sista chokladboll. Ett år till nästa (men det vet hon inget om).

---

Nu har Filippa nyss vaknat från en tretimmars middagslur. Den behövde hon efter helgen.
Nu blir det sen lunch. Blodpudding ska testas.
Återstår att se om det blir fisako eller succé.

I onsdags förlorade hon till slut kampen mot cancern.
Min älskade farmor. Och lika älskad mor, mormor, gammelmormor, gammelfarmor, mm.
Hon lämnar ett så obeskrivligt tomrum efter sig.

Chocken var inte lika stor som när beskedet om den obotliga cancern (samt svår KOL) kom i början av året.
Men bedrövelsen desto större.
Kan räkna på min ena hand de gånger jag gråtit de senaste femton åren.
I onsdags var en av dem.

De senaste dagarna har varit ganska jobbiga. Mycket tankar hit och dit.
Jag är i vilket fall glad att jag ringde upp henne i måndags när Filippa fyllde år.
Lika munter som vanligt svarade hon och vi pratade om pappaledighet, Filippas kalas och gula tulpaner.
Ett samtal som vilket som helst. Men det skulle visa sig vara vårt sista.

Gäller att tänka positivt nu. Minnas de fina ögonblicken.
Här är ett av de som jag är glad att jag fångade:


Filippa hemma i farmors kök i början av april i år.

Kanske ingen märkvärdig bild egentligen. Men det finns så mycket i den som bara är farmor.

Jag tänker att hon är på en bra plats nu. En plats utan tung smärta att släpa på varje dag.

---

Samtidigt har Filippa dragit på sig en förkylning som gjort att hon haft svårt att sova på nätterna på grund av snuvan. Har gått upp med henne varje natt sen i onsdags så hon fått leka av sig, lätta på trycket i andningsvägarna och sen sovit ett par timmar till. Tur att det är NHL på teve varje natt numera.

Vi har inte gått utanför dörren på tre dagar nu. Det börjar kännas.

Tack och lov verkar det som hon är bättre idag.

Tur det, då det vankas kalas imorgon igen. Filippa har hunnit samla på sig en hel del vänner sitt första år. Från mammagruppen, från gatan och annat. Så vi blir mellan 15 och 20 personer här igen.
Hur kul som helst!

---

Filippa har för övrigt varit en oerhörd hjälp de här sorgedagarna. Så lyckligt ovetande om vad som hänt är hon, trots förkylningen, den där skinande solstrålen man behöver när det känns jobbigt. Hennes små påhitt och kiknande skratt gör det ju omöjligt att inte skratta själv.


Som när hon förtjust provade sverige-mössan inför torsdagens skidskytte.


Eller plaskade runt i sin lilla badbalja igår eftermiddag.



Inte minst påminner det en om att livet faktiskt går vidare mitt i all sorg.