Robin Persson

Det första jag gjorde när jag och Filippa gick upp strax efter halv åtta i morse var att ringa till vårdcentralen. Nån kvart senare ringde de tillbaka och gav oss en läkartid kl.11. Väl där tog en jättebra läkare emot oss och han kunde snabbt konstatera att det inte var något allvarligt fel på Filippa. En virusinfektion i munnen är det som ställer till besvär.

Ett tag igår kväll var vi ganska säkra på att det var öroninflamation. Symptomen stämde (i alla fall de på öroninflamation.se) och Filippa skrek om möjligt ännu mer när Bettina kände henne på och runt öronen. Så det var skönt att det "bara" rör sig om smärtsamma blåsor.

Nu är det bara att vänta ut det hela. Enligt läkaren ska det vara i 7-10 dagar och imorgon har det gått åtta dagar sen vi såg den första blåsan.

Trots smärtan av blåsorna är hon för det mesta på gott humör på dagarna.



Ännu gladare blev hon när hon fick på sig den här tjusiga barbamössan som hennes farmor skickade i ett paket (tillsammans med lite strumpor och annat nyttigt till hösten).

Kvällarna och nätterna är värre.
Hon sover väldigt oroligt och har legat mellan oss de senaste nätterna. Det genererar inte den bästa sömnen men det känns tryggt för oss och även för henne (antar jag).

---

Häromdagen låg denna på skrivbordet på jobbet och väntade.



Fler och fler inom företaget tilldelas iPhones. Först säljarna (de drar in stålarna och är viktigast), sen cheferna och nu vi vanliga reportrar.

Eftersom vi numera redigerar och jobbar macbaserat underlättar det en hel del om alla också ringer med Jobs prylar. De är också tänkta att användas som mobila modem när vi direktsänder via nätet.

---

Som lök på laxen håller även jag på att bli sjuk.
I mitt fall rör det sig nog bara om en klassisk förkylning. Har nyst dagen lång och det börjar tjockna i halsen.
Säkra tecken båda två. Bara att packa ner nästdukarna i jobbväskan.

Natten som gick var kanske den sömnmässigt sämsta sen Filippa föddes och magen tuggade igång den tredje eller fjärde natten. Inatt var hon mer eller mindre vaken och skrikandes från att hon somnade vid halv åtta till halv sju imorse. Där emellan sov hon som absolut längst en halvtimme i stöten.

Bettina tog det mesta eftersom hon brukar ha nattpasset men till slut blev det för mycket till och med för henne och vid fyra-tiden fick jag en hand på axeln och en hels slutkörd Bettina mumlar:

- Nu orkar jag inte mer.

Då vet man. Bettina är inte den som gnäller eller ger upp i första taget.

Sen hjälptes vi åt. Sjöng sånger, gav alvedon, bytte blöja.

Stackars liten, blåsor på tungan, hård i magen och tänder på väg. Allt på samma gång. Och så lite sporadisk feber på det. Klart det inte är lätt att sova då.

05:30 gick jag (mer sovande än vaken) upp med henne och gav henne en fet flaska välling i hopp om att hon skulle somna om ett tag. Och tack och lov. Sen sov hon från halv sju tll halv tio. Jag och Bettina var mer eller mindre medvetslösa under den tiden.

Vid tio for jag iväg och inhandlade flytande Ipren, någon form av gel mot blåsorna och sist men inte minst katrinplommon. Det senare har en häpnandsväckande effekt på hård mage. Ett par timmar senare kom en rejäl mocka i blöjan. Skönt att inte alla botemedel måste inhandlas på apoteket. Inte minst för plånbokens skull. Den fjuttiga tuben med gel mot blåsorna gick loss på en hundring.

Så med diverse läkemedel verkar Filippa sova något bättre nu ikväll. Hon vaknar visserligen ganska ofta och förmodligen känner av blåsorna, men det är inte samma som igår.

---

Som synes på inlägget nedan lämnar bloggtekniken på paddan en del övrigt att önska. Både bilder och radbrytningar lyser med sin frånvaro. Ska kika på det där. Kanske finns nån smart app man kan använda.

Dock fungerar den alldeles utmärkt i övrigt.


Paddan in action i eftermiddags.

---

Även när Filippa inte är i den bästa formen låter hon sig fotograferas.

Som efter mellis igår.


Nöjd.


Här kan man ana ett par små tänder där nertill.


Viktigt med vätskenivån.


Jobbigt med blåsor på tungan.

---

Nu är det snart gonatt.
Börjar kännas att det var en lång natt igår och även om det verkar bli lite bättre inatt tas här inte ut några segrar i förskott. Blir i alla fall en liten skvätt Ipren till nästa gång hon vaknar. Verkar göra susen.

Vi har en liten tjej här hemma som kräver väldigt mycket underhållning och närhet just nu. De senaste tre nätterna och dagarna har hon sovit väldigt oroligt. Just nu ligger hon här i min famn och sover hur bra som helst. Feber till och från har hon haft de här dagarna och så har det dykt upp små blåsor på tungan som hon verkar lida av. Det är inte lätt att vara liten. Bara att försöka finnas nära så mycket som möjligt. Det är ju inte hennes fel att hon är hängig och har ont. Följdaktligen är det en trött liten familj just nu. Sömn och effektiv tid i hemmet är en bristvara. Här skulle det varit en bild på Filippa sovandes på min arm men jag har inte lärt mig att ladda upp bilder med "paddan" (så säger de i storstan) än. Ska bättra mig. --- Förlåt mig, Helen. Det var ju mycket riktigt du som beställde paddan. Rätt ska va rätt. --- Två träningar med nya laget har det blivit i veckan. Så mycket som jag svettats under de passen har jag inte svettats sen jag under tidspress fällde ihop och plastade in Filippas vagn på Rhodos bastuvarma flygplats. På söndag är det träning och träningsmatch.

Hjärtat fick en chock.
Det är inte bara Thomas Brolins bevingade ord ur 1994 års SVT-VM-krönika. Det beskriver också ganska bra hur jag kände mig när jag öppnade ett av paketen när vi firade min födelsedag i torsdags.



Hade precis öppnat paketet med en domkraft i som var typ det enda jag önskade mig och var mycket nöjd. Att döma av utseendet på nästa paket (inslaget i ett mycket fint papper) förväntade jag mig en bra bok eller något i den stilen.
Där i låg en iPad2.
Jag höll helt allvarligt på att trilla baklänges och tårarna samlades i ögonen. Jag har länge pratat om att vi ska köpa en när vi får råd. Att jag skulle få en i 27-årspresent var det sista jag hade väntat mig.

Precis efter det att bilden är tagen var jag tvungen att sätta mig ner för jag blev alldeles darrig.

Sen blev det kramkalas.

Vet inte hur jag ska kunna tacka Bettina, hennes familj och mina familjer för presenten. Får väl jobba av den. Och så har jag förbjudit dem att köpa något innan jag fyller 30.
Då blir en blombukett bra.

I alla fall. Såhär ser maskinen ut:

Enda skillnaden är att min har en vit ram. Och i mitten, nästan längst upp på baksidan står det "Du är världens bästa!" Beställer man från hemsidan som Bettina gjorde får man göra en unik inskription.

Anledningarna till att äga en iPad är många, men den främsta är nog enkelheten att kunna surfa på en hyfsat stor skärm var som helst i hemmet. Igår installerade jag trådlöst internet här hemma så nu kan vi sitta vid teven och kolla tablån, vädret eller live-kommentera ett teveprogram. Framtidens tevetittande (enligt några höjdare på ett seminarium vi var på med jobbet i stockholm tidigare i år).

---

I måndags började jobbet.
Två dagar har jag nu betat av och det känns riktigt bra att vara tillbaka. Men dagarna känns väldigt långa sista kvarten och cykelfärden hem.
Då vill man bara snabbt, snabbt hem och krama om tjejerna. Finns inget som slår känslan att möta Filippas blick innanför dörren. Hon känner verkligen igen mig och blir glad av att jag kommer hem.
En obeskrivlig känsla.

---

Brukar sällan lämna ett blogginlägg utan en bild på Filippa.
Och inte heller den här gången.



En bild från ikväll när hon utövar sin favoritsyssla. Att gå. Paradoxalt nog kan hon ännu inte utföra sin favoritsyssla på egen hand. Därför får någon av oss jublande föräldrar hjälpa till. Ryggslutet jublar lite extra.

Med en Filippa till hands behövs ingen gräsklippare.

Satte ner henne på gräsplätten på framsidan och hon började genast rycka i alla grässtrån hon kunde få tag i. När det var slut på stället snurrade hon en kvarts varv på rumpan och fortsatte rycka.

---

På måndag rullar allt igång.

Att jobba känns inte så farligt men att inte vara ledig känns jobbigt. Ungefär så.

Men det första jag ska göra är att söka ledigt.
Mycket talar för att jag blir pappaledig från den första november och fyra månader framåt. Det var tänkt att bli från årsskiftet men av olika anledningar passar det bättre att ta den tidigare.

Märkligt att inte jobba på fyra månader. Men det blir förmodligen fullt upp ändå med en Filippa som det nog är skaplig fart på och ett hem som det ska pysslas i när Bettina är och drar in kosingen.

Efter att Filippa föddes tränade jag innebandy som vanligt i någon vecka. Sen kände jag att de timmar det tog med ett halvmotiverat lag, i skitiga hallar på kassa tider var mycket mer väl spenderade hemma med mitt nyfödda barn och en sambo som behövde avlastning.
Det var tråkigt att åka iväg och mindre kul att träna. Då är det ingen idé att hålla på.

I lördags ringde en lagkompis från den klubb jag spelade i då och frågade om jag var sugen på att spela igen. Strömsbro IF behöver en målvakt till och idag ska jag åka och testa på hur det känns att träna med laget. Med största sannolikhet blir det spel med deras div. 5-lag i vinter. Ganska låg nivå såklart men det känns ändå bättre än att lira korpen.

Lär bli galet svettigt idag. Otränad och kvavt i luften. Hoppas på ett någorlunda lugnt pass.

---

Igår tog vi en söndagspromenad.


Den började i de lite mer skitiga delarna av Bomhus.


Men fortsatte sedan i lite mer natursköna områden.


Träkyrka modell finare.


Skogsslinga, Korsnäs i fjärran.


Nyckelpiga i blomma.

För några veckor sen var det nedräkning till semestern.
Nu har nedräkningen till jobb börjat. En vecka kvar.
Vissa gnäller och känner ångest och så vidare. I vissa fall är det (kanske) befogat. Men jag har egentligen ingen anledning att känna så. Till att börja med har jag ett fast jobb. Det är dessutom ett jag trivs bra med. Och det är på en arbetsplats som det inte finns något att klaga på.

Nästa vecka ska jag försöka börja hänga med lite i våra sändningar och kolla mailen litegrann. Det värsta som finns är att komma in på jobbet och ha noll koll på läget.

---

Filippa har nu på riktigt flyttat in i sitt rum.


Sängen är flyttad från vårt till Filippas rum.


- Stäng dörren när du går, farsan!


Officiell invigning av Ljungkvistarnas doppresent Barbahästen.


Den tjusiga Prinsessa-skylten fick hon av sin mormor.

---

Detta blir nästa skivköp:

Trivium är ett mycket ojämnt band.
För att tala sportspråk har de en hög högstanivå och en låg lägstanivå. Jag är till exempel kraftigt allergisk mot de fåniga och mesiga sångpartierna de envisas med att stoppa in i låtarna. Men resten är så bra att det ändå väger upp till plus. Dessutom är den fåniga och mesiga sången så 'catchy' att man gillar den ändå på något sätt. Mysko.

Som i "In Waves". Första singeln från nya skivan.

http://www.youtube.com/watch?NR=1&v=0Xfvk028Kv0

Vräkigt sound och mycket tilltalande riff (och emellanåt fånig sång).

Lägg därtill ett mycket snyggt skivomslag och de får mina 149 kronor i alla fall.

De kommer till Hovet i november som förband till In Flames. Känns givet.

---

I förrgår var det premiärpromenad på gatan för Filippa.


Att krypa är överskattat enligt Filippa.


Vi träffade grannarna Therese och lille Noel.


Noel och Filippa kommer bra överens. Än sålänge.


Gatans största busfrö.

---

Har sen vi flyttade försökt gå till botten med vad som krävs för att jag ska kunna få in Viasat-paketet i teven och därmed kunna följa Leksand i vinter (och NHL och Premier League och Champions League). Igår åkte jag till leverantören och frågade.

Det måste köpas en digitalbox för 750 spänn, det ska startas upp för 195 spänn, det ska betalas en kortavgift på 35 spänn (varje månad) och Viasat-paketet kostar 199 spänn i månaden. Sammanlagt en dryg tusing för att sparka igång det hela altså.

Mycket pengar i dessa dagar men i det långa loppet kommer det vara värt med tanke på hur mycket bra tevesport man får tillbaka.

---

Nu väntar en oplanerad fredag och sen en oplanerad helg. Den första på två månader.

Sparsamt med bloggaktivitet just nu. Det beror mest på att vi är på semester hemma i Katrineholm och att det då blir lite krångligt. Jag har ju fortfarande en dumtelefon och inte en sån där smart som Bettina som kan blogga direkt från sin.

Nog om det. Som synes på bilden ovan njuter vi av sol, ledighet och framförallt lyxen av att inte behöva stressa runt som dårar för att hinna med att träffa alla.

För övrigt så ljuger bilden något. Filippa njuter inte alls så mycket som det kan se ut av att ha sina rosa solbrillor på sig. Den genomsnittliga tiden hon har dem på sig ligger strax under tre sekunder. Tur då att hon har en paparzzi-pappa som ligger gömd i buskarna så fort ett ögonblick värt att minnas uppstår.

Nu är det dags att sparka igång bryggaren och väcka familjen.
Det bär snart av till Norrköping för fika hos Björn och Carro.

Besöken duggar tätt på Karin Källs väg 10.
Igår strax innan lunch kom Linda, Henke och Hux i sin Mustang och var kvar till idag på eftermiddagen. De avlöstes snart av mina systrar Tove och Therese som idag tog tåget upp från Katrineholm och blir kvar tills på onsdag då vi alla packar in oss i bilen och åker hem mot Sörmland.


Bus på filten efter bad och innan välling.


Filippa verkar rätt nöjd med att ha fastrarna på besök.

Om man tittar extremt noga på bilden kan man se att Filippa nu fått sin andra tand. Eller det kan man kanske inte se men så är det i alla fall. Lilla tanden där nere i mitten har fått en granne.

En flarra välling senare tuppade lilla damen av hos Therese.



---

Vi har semester.
Det märks om inte annat i kylskåpet:


Semesterhyllan fylld till bredden.

---

Igår var det en riktig sommardag.
Vi tog med Linda och Henke till Bönan. Gävles i särklass somrigaste område. Campingar, sommarstugor och badstränder avlöser varandra. Vi åkte ut till Böna fyr och hade en liten picknick.


Hela picknickgänget samlat (utom fotografen).


Kaffekaffekaffe.


Rätt trevlig fikamiljö.


Hux blev badsugen. Linda halkade inte.


Hux blev blöt.


Helt ok picknickväder.

---

Drygt en vecka av semestern förbrukad. Tre veckor kvar.
Och det känns faktiskt helt okej. 
Börjar känna mig inspirerad och taggad inför hösten på fyran.
Kan visserligen bero en del på att jag ser fram emot den stundade pappaledigheten efter nyår.