Robin Persson

3-0 mot Mora i fredags.
Vikten av denna seger kan inte nog understrykas. Det har gått knackigt ett tag. Bortaförluster, skador och en Jocke Ericsson i mål som började se sliten ut efter närmast omänskligt matchande efter jul. Vi ska komma ihåg  att pöjken bara är 19 år och gör sin första säsong på seniornivå. Förra säsongen spelade han ju J20 Superelit med Brynäs (och ledde laget till SM-guld).

Men så kommer denna utspelning av stekheta rivalen Mora. Papa Pelle dominarar som vanligt och Jocke håller nollan. Försvarsspelet ser plötsligt kvalseriemässigt ut. Nu gäller det bara att få till bortaspelet också så kan det här bli riktigt kul.

---

Ska till Östersund på onsdag.
Lyckades i fredags boka in OS-deltagarna Anna Haag (längdskidor) och Elisabeth Högberg (skidskytte) för intervju. De är från vårt sändningsområde men bor och tränar i Östersund och när jag bokade in båda på samma dag tyckte nyhetschef Roos att det var värt att åka de 40 milen för att dra in materialet. Det blir två inslag som jag redigerar ihop dagen efter.
05:30 på onsdag bär det således av norrut. Kom fram till att jag aldrig i mitt liv varit längre norrut än Idre så detta blir en unik utflykt.

Normalt ber vi ju lokalredaktionen i respektive stad om hjälp vid såna här tillfällen, men när jag pratade med kollega Marcus Noterius i Östersund stod det tidigt klart att det skulle bli mycket svårt. De är bara två videoreportrar på redaktionen, Noterius är en av dem och den andra är utbränd och sjukskriven...

---

Måste säga att Kent motsvarar förväntningarna så här långt.
Efter att ha lyssnat igenom tre av plattorna (Vapen & Amunition, Hagnesta Hill och Du & Jag Döden) börjar jag förstå varför så många avgudar dem. Det är liksom felfri rock/pop rakt igenom.
Nästa verk för disikering är nog den självbetitlade debuten från 1995.


200 spänn för detta. Helt klart värt.

---

Nu lite xbox innan andra åket från Kitzbühel.

Lång dag på jobbet igår.
Lämnade Gävle tio i sju på morgonen och var tillbaka strax efter midnatt.
Under den tiden hann jag hjälpa till och flytta redaktionen i Falun, dricka typ tio koppar kaffe, intervjua en sparkad brynäsare som nu gör succé som leksing, intervjua ytterligare två OS-deltagare och till slut se en otroligt underhållande ishockeymatch.
Inte så pjåkigt, men det tog heller inte många minuter att somna.

Intervjun med Danel Hermansson blev ganska lyckad.
Han verkade lite spänd och nervös. Vet inte om det berodde på det lite känsliga ämnet, den stundande viktiga matchen mot Malmö eller bara ovanan att stå i centrum för uppmärksamhet framför en kamera.

Matchen var en svängig historia. Och från pressläktaren där i Ejendalen hann nog flera mina hårstrån bli både grå och vita. 1-0 efter 30 sekunder och 3-1 efter 15 minuter. Då kändes allt klart. Men så slutade Leksand spela ishockey och verkade gå över till curling. Det var mycket sopande med klubbor men pucken gav de fan i. Det slutade med ställning 3-3 innan perioden var över.

Ställning 4-4 med fem minuter kvar.
Jag och nyhetschef Roos har gått ner till rinkside för att varar redo att intervjua Hermansson efteråt. LIF får ett turligt powerplay.
Pucken kommer glidande och hamnar hos Papa Pelle.
Jag talar altså om Pelle Prestberg. Denne fantastiske spelare som bär Leksand på sina axlar (2+2 igår).
Han tittar upp. Behandlar pucken på bladet. Skickar iväg pucken rakt på Marcus Weinstocks blad vid bortre stolpen. 5-4 och Ejendalen exploderar.
Vilket jäkla liv. Vilken match.

Men. Om det ska bli elitseriespel för LIF nästa år går det inte att hålla på i egen zon som man gjorde i slutet av första perioden. Lojt och oproffsigt. Strumpan har en del att slipa på.

Lite bilder:


Utsikt från pressläktaren.


Ackrediteringsbrickan. Snygg och med rejät snöre. Elitserieklass, helt klart.


Resten av presshyllan. Vingliga bord med stora kaffefläckar och för lite stolar.
Inte elitserieklass.


Läskkylen drar upp betyget. Stort plus för Dr. Peppern.


Pausbuffén i pressrummet håller bra klass. Gott kaffe och gurksallad till korven.


Klacken håller som vanligt hög elitserieklass.


Fotnot: Alla betyg är satta med utgångspunkt från besök på presshyllorna i Cloetta Center och Läkerol Arena.

Gick och tänkte igår att jag borde blogga mer om tankar och känslor.
Det är väl någonstans det bloggande handlar om. Tycker jag. Även om den här bloggen för det mesta beskriver händelser så är det ju tankarna man vill bevara.  
I vilket fall tänkte jag att jag skulle skriva om något jag bekymrar mig över eller har ångest inför. Folk är ju i allmänhet missnöjda med någonting hela tiden och jag tänkte att jag borde älta lite jag också.
Men jag kommer fan inte på nåt.
Jag antar att det är ett gott betyg på ens livssituation.

Jag har en fantastisk sambo som jag älskar och hon älskar mig tillbaka, hälsan i behåll, en underbar familj, ett jobb jag trivs med, mat för dagen och tak över huvudet. Vad mer kan man begära?

Allt för sällan stannar jag upp. Tänker till. Och konstaterar att jag är väldigt lyckligt lottad.
Mer sånt.

---

Idag gav nyhetschef Roos mig klartecken till semester 22-26 februari.
Hade tretton semesterdagar kvar och begärde en vecka.
Och som av en händelse råkar denna vecka sammanfalla med den sista veckan av de Olympiska Spelen i Vancouver. Sista matcherna i Tre Kronors gruppspel och slutspelet spelas ju den veckan.
De flesta matcherna går nattetid. Här ska det vändas dygn som aldrig förr!

---

På fredag bär det av till Leksand igen. Mitt andra hem nu för tiden.
Ska porträttera Daniel Hermansson som i november under uppmärksammade former sparkades från Brynäs efter en fiaskoartad inledning av säsongen. Han värvades snabbt av tidigare klubben Leksand och gör nu succé.
Tänkte prata lite om hur det är att leva med pressen att ständigt prestera poäng och bra spel.
Annars är det tack och hej, liksom.

Som om jag skulle misslyckas med ett par inslag efter semestern.

Nyhetschef Roos: Hörrödu Robin, vi tycker inte du levt upp till våra förväntningar den senaste tiden. Du får nog söka dig till en annan nyhetsredaktion.
Jag: Okej, ja jo jag har ju varit lite sjuk och i dålig form på slutet så...
Nyhetschef Roos: Du behöver inte komma hit imorgon. Lycka till!
Jag: ...hrrm..ja tack då.

Ungefär så. Ingen kul sits.
Ska följa "Herman" före, under och efter matchen. Kan bli ett riktigt bra reportage.
Får försöka få med det i TV4Sporten sen.

---


Älsklingen och Gävle konserthus på nyårsdagen. Frusen Gavleå emellan.

Som en följd av den senaste tidens vräksnö här det blivit allt mindre cyklande. Det beror delvis på att det är mer eller mindre livsfarligt att ge sig ut bland snövallar och isfläckar. Och så delvis på detta:

Nyårsdagen


Några dagar senare...


Och så idag.

Tror jag kommer låta naturen ha sin gång här. Det skulle innebära ett allt för mödosamt arbete att gräva fram den. Tur att jag får låna Bettis cykel ibland. Hon var smart nog att ställa in den innan kung Bore belägrade stan.

---


Bettina i Sveriges finaste arena i lördags.
Ser rätt nöjd ut trots att jag tvingade på henne en leksandshalsduk innan vi gick in. Dock ska det sägas att hon virade den runt halsen utan större protest.

---

Idag har jag gjort ett reportage om alpackor.
För den som inte vet vad det är (jag gjorde det inte när jag gick till jobbet imorse) kan jag berätta att det är ett kameldjur som härstammar från Peru. Alpackan förväxlas ofta med lamadjuret eftersom de är väldigt lika. Men alpackan är mycket bättre eftersom den inte spottar folk i ansiktet.
Dessutom är det ett väldigt socialt djur. Alpackan kan nämligen inte vara ensam. Den måste leva i flock med minst en men hellre flera individer. Annars blir den deprimerad, sjuk och dör så småningom.
Ullen som alpackan ger är den näst finaste i världen. Bara kashmir anses vara bättre. Det är därför den blir allt vanligare i Sverige. Uppfödare tjänar storkovan på att sälja ullen vidare. Det finns idag cirka 900 alpackor i Sverige. Varav 11 i Årsunda utanför Gävle.
Varje dag lär man sig något nytt.